Aftonbladet – 9 december 1862, sida 3

visa. inl dec lörra SKalen, som talat lör dess intagande, hade nu ytterligare kommit flera nya, ch ansåg talaren att det nu rättast, om ä irslaget utan diskussion; ty han d, att enhvar af ståndets ledamöt å förband stadgat sin öfvertygelse derom. Taaren upptog derefter till besvarande Heurlins yttrande, att antagandet af förslaget innebur: en indirekt återkallelse af de 43,000 Fatonipernas anderskrifter, och te visa att det tvärtom inaebute, att bindeståndet vore så frisinnadt, att let ej skulle åta sig nöja med några partiela förbättringar, utan att det i sjelfva verket ville len stora reformen, för hvars framgång det banat vägen genom att erkänna billigheten och rättvisan af det nu fi gande förslaget. Wozgol förklarade, att han med verkligt nöje erfore den vänliga sinvesstämning, som nu rådle inom ståndet, då han erinrade sig alla de bittra ord, som vid föregående riksmöten fällts vid behandling af samma fråga. Till och med le som nu talat emot förslaget, hade gjort detwa på ett så humant sätt, att man deraf kunde finia, huru den stora iden går framåt, och huru aktningen för intelligensen blir allt mäktigare och mäktigare. Ingenting vore nödigare och vigtigare för bondeståndet, än att riksdag efter iksdag tillegna sig de krafter, den erfarenhet och de kunskaper som erbjödes, Derpå skulle ståndet ej förlora, utan tvärtom förvärfve ytterligare anspråk på nationens erkänsla. ifslutade sitt yttrande med förklara, att den 3 December skulle bilda ett af de vackraste bla: den i bondeståndets historia. Rsso0torg uttaiade samma åsigter, som åtskilliga föregående talare, hvilka bifallit förslaset, tilläggande, att hufvudsaken vore, att man atan afseende på stånd måtte känna sig vara ett folk, och önskade att den dag ej måtte vara aföägsen, då man finge se bonden, presten och borgaren i endrägt sitta bredvid hvarandra Vi klaga, yttrade sig talaren, öfver att vi endast ega en fjerdedel i representationen, men med innu större rätt kunna de klaga, som stå utanför densamma. Genom att antaga förslaget visade bondeståndet tydligt att det vilie den stora reformen, och förklarade Rosenberg, att han ej skulle finna sig nöjd förr, än han såge den genomförd. Lars Ersson tillkännagaf, att har tillhört deras antal, som förut hyst dubier mot förslaget, hufvudsakligen derföre, att han fruktat att man senom antagandet af detsamma skulle skjuta den stora reformen i bakgrunden. Han hade acmligen föreställt sis, att man skulle komma att säga: Ni ha nu fått något nytt; försök detta ett par decenniert. Mot dessa betänkligheter hade han dock vägt förslagets bestämda fördetar och dervid kommit till det resultat, att lan ansåg sig böra bifalla detsamma, Nils Magnus Pettersson förklarade likaledes, att han vid förra riksdagen varit bland dem, som ansett förslaget innebära fara, men äfven hans åsigt hade förändrats i frågan. Paul Andersson åtnöjde sig med att bifalla förslaget, likasom Nottoibiadt. Lokberg uttalade den åsigt, likasom föregående talare, att han ansåg förslagets antagande endast utgöra en gärd af billighet och rättvisa åt den orepresenterade delen af hemmans egarne, Jöns Pehrsson ville ej bestrida, att allt hvad man sagt till förmån för förslaget vore riktigt; det vore billigt att de som stodo utanför repre senta ionen inkommo deri; det vore troligt att man derigenom skulle förvärfva densamma er mängd kunskaper och förmågor o. s. Vv.; men huruvida det borde ske på bondeståndets be kostnad, vore en annan fråga. Tal. fruktade dessutom, att om förslaget antoges, skulle de första två stånden sätta sig emot en större re form under förklaring, att bondeståndet fått allt hvad det för sin del kunde begära. Just af det skal, att tal. biträdt en grundlig representations: reform, motsatte han sig således hela lappningssystemet. Oia Pehrsson från Gefleborgs län åberopade sig på de skäl, som majoriteten vid förra riksdagen framställt för afslag, och ansåg för öfrigt antagandet af det nu föreliggande ändringsför slaget hvarken kunna befordra eller förhinusre den stora generella reformen. Cia Jönsson bemötte den föregående talaren: anmärkningar, och ansåg att ständet genom antagande af förslaget ådagalade, att det ej va fjettradt af fördomar, utan skulle det derigenon: sättas i tillfälle att hädanefter med så mycke: större kraft kunna träda upp och hos regeringen fordra uppfyllande af folkets önskningar samt hos medstånden påvrka en allvarlig reform. Lundabl sökte visa att man genom antagande af de nya kommunallagarne inträdt på en bana på hvilken det vore nödigt att fortgå. I lanatinget hade man fått en uppfostringsskola fö: värdiga folkrepresentanter; men med det bestå ende skulle inträffa, att personer, som åtnjötc folkets fulla förtroende att der föra deras talan måste uteslutas från att komma i åtanka såsom representanter vid riksdagarne. Detta vore et skäl till, hvarföre tal. nu som förr ansåge för slaget nywigt och fördelaktigt. srgström talade för afslag, enär han ej kun de inse, att förändringen komme att medför: någon nytta. Vår tillkännagaf. att han ej vidare ärnat yttr sig, än som redan skett; men han fann sig m pmanad att bemöta några inkast, som blifvi Man hade yttrat: Hvartill skulle försla ets antaganie tjena? Svaret derpå vore enkel: det tjenade att visa, det bondeståndet ville gör: rättvisa åt de orepresenterade hemmansegarn:. samt ådagalögga, att ståndet önskade en reprc sentationstförändring, grundad på allmänna val Man hade talat om, att man skulle få Vinstruk törer. Tal. ville fråga, om man ej just nu ha de en mängd instruktörer i medstånden! Ma: hade äfven sagt, att genom de orepresenterad: hemmansegarnes inväljande namnet af bonde stånd skulle försvinna. Tal. ville deremot frå ga, hvilka andra än bönder, man genom fö dringen finge in : ståndet. Månneej begreppe bonde, just sloge in på enhvar, som tiil sit yrke är jordbrukare. Man hade äfven yttrat att man borde akta sig för att lappa ett af kju len på den fyrbjuliga riksdagsvagnen. För si del ville tal. lappa den gamla vagnen, tills ha finge en ny; man borde erinra sig, att det hjul som utgör par med bondeståndsbjulet, blifvi upphjelpt och repareradt, och detta till mycke gagn och stor båtnad. Avgust änderssen och Gustaf Johansson inskränkte sig till att yrka bifall till förslaget. Lönnberg: Det skulle nu visa sig om ståndet vid förliden riksdag uttalade önskningar om er genomgripande reform endast varit toma fraser eller om män stått bakom ordet. Svårlige skulle man kunna hysa någon tillförsigt till upp riktigheten af dessa önskningar, om ståndet 1: afsloge det förevarande förslaget, hvars billighe låge i öppen dag. Ty mellan de orepresentc ade och representerade hemmansegarne funnengen annan skilnad än den, att de förra i all mänhet egde större kunskaper. För den de ville ta!aren ej göra som en förtviflad spelare. hyilken satte allt på ett kort, förklarande at han ville ha allt eller intet. Att lappningssy stemet äfven medfört sin nytta, derpå hudeain: ett talande bevis i borgareståndet, som smanin gom förenat med sig en mängd krafter, hvilke gjorde det möjligt för detta stånd att nu me: mera talang och hopp om framgång kunn: