Aftonbladet – 9 december 1862, sida 3

Bondeståndet. Frågan om nya elementers inrymmande i bondeståndet. , (Forts. fr. gårdagsbl.) Svenstn åberopade den förändring i allmänna tänkesättet, som på sista tiden gjort sig gälande hos de representerade hemmansegarne sjelfva och tillkännagaf, att hans kommittenter specielt lagt honom saken på kjertat. Det vore bondeståndet ej värdigt, att fortfarande mot de orepresenterade, svm hade samma skyldigheter till staten, utan att dock åtnjuta lika politiska rättigheter, utöfva en dylik orättvisa. OC. A. Larsson redogjorde för proportionen mellan de icke valberättigade och de valberittigade hemmansegarne inom alla län, och visade genom statistiska uppgifter, att de förra endast: utgjorde ungefär en nittiondedel af de sednare öfver hela landet. Proportionen var nemligen som 2088 till 178837. Och att gifva samma por litiska rättigheter, som man själt åtnjöt, åt detta fåtal, vore en fråga af underordnad vigt, som ej borde möta någon betänklighet. Faran för de instruktörer, som en föregående talare påstått att man derigenom skulle få, vore ej synnerligt stor, ty utan att ega allmogens förtroende skulle en sådan instruktör ingenting kunna uträtta. Men en sak vore af vigt, nemligen att bondeståndet visade att det ej fruktade att hos sig inrymma bildningen och erfarenheten, hvilket skulle ske om man motsatte sig förslaget, och huru skulle väl i sådant fallregeringen med något hopp om framgång kunna framlägga ett representetionsförslag, som afsäg en genomgiipande reform, eller hvad förtroende skulle medstånden anse sig böra sätta till bondeståndets uttryckta önskan om en sådan. Just för att visa det bondeståndet icke är så konservatift, som den stora representationensreformens motståndare velat påstå, borde förslaget bifallas. Flere instämde. Jonas Andersson yttrade sig i samma syfte, com :de föregående talarne, hyilka förordat bifall, och tillade att bondeståndet, genom att antaga förslaget, som vore billigt och rättvist, borde afskudda. sig misstankan för konservatism