Aftonbladet – 9 december 1862, sida 3

JreSterska pet Olveriags borde kunna undvi as genom den lagliga öfverenskommelsen, som ragrafen omnämner. Bifölt förs! Prostea I Litlmer och doktor Carland:r ins Doktor Sandberg. Vid fordna diskussioner om upptagande af nya elementer i ståndet ha två grundsatser kämpat om platsen; dels den att ståndet hade en bestämd karakter som ej borde bortblandas, dels den att ståndet genom de nya elementerna skulle blifva starkare och vinna större betydelse. Det sednare trodde också tal. och beklagade att ej denna grundsais blifvit an tagen af presteståndet i likhet med de öfriga stånden. Troligen blefve förslaget förkastadt. enligt regeln att man ej bör stödja ett hus son håller på att ramla, men tal. ville ändock för sin del Me bifall. Doktorerne Bjö kman och stämde, Syrkoh. Orterstrem önskade skollärarne representationsrätt, ej på det ståndet skulle bli kraf tigare, ty det har tillräcklig kraft. utan emedar den bör vara represente: S det. Yttrade missnöje med sjelfva fö ej heller kan tillfredsställa skollärarn de få Doktor Söderberg kunde. je se skolan represente i denna form, som vo införa allmänna val i stånden. 1) hvad föregående talare sagt. Vid den tillåtnr öfverenskommelsen rådde pluraliteten, liksom vid valen: önskade få skolan in i ståndet såsom sär Id klass, ej som blott betalande ledamot och yrkade afs ag. Prosten Bergvall instämde. Biskop Mitllen delade samma åsigt. Proportionen mellan kyrkoherdarnes och skollärarnes an tal inger också betänkligheter, ty genom der nämnda öfverenskommelsen kunde hända, at: ingen prest komme in i presteståndet; forkastad: förslaget med önskan om ett annat bättre. Pro sten Janson gillade förslaget att införlifva de orepresenterade skoll arne med det stånd de närmast tillhörde och således ra klagan at intelligensen ej egde någon röst i örsamlin gen; trodde ej på de förespeglade följderna af för slaget ej heller att någon split skulle uppstå. emedan både lärare och prester önska landet: bästa; röstade för bifall. Domprosten Sundberg yrkade afslag på förut an förda skäl; presterskapets och skollörarnes in tressen äro olika, hvaraf följden vid samfälde val kunde bli enderas undanträngande från der plats som gerna unmnas, trodde ej ståndet vill umbära doktor Sonden, för att få en skolman utan helst rå om dem båda. Doktor Lindgren fann obehagligt och ändamålslöst att yttra sig om partiella ändringar. I poli tiskt oroliga tider är ej lämpligt att tala om re presentationsförändringar, skulle helst nppskjuta frågan, men då talaren nödgades yttra sin mening. blir den ofslag. Saken är riktig, men förslage: oformligt. Doktor Falk trodde skolans emancipation frår kyrkan redan ha egt rum; motsatte sig ej-skolans representerande men fann deruti ingen vins: för presteståndet. Då ståndet representerar kyr: kans intressen, men dessa snart ej torde vara skolans, vore dennas införlifvande med ståndet ett steg till att tillintetgöra sig sjelf. Yrkad: alltså afslag. Doktor Sonden hade talat om vinst för ståndet i afseende å antalet, men ej sagt i hvilka andra häseenden sådan vore att vänta. Prof. Carlson biföll förslaget, ehuru ståndet an såge skolmannen för sig främmande. Man kan ej göra alla till lags och ansåg derför, oaktadi detaljanmärkningarne, försiaget kunna antagas. om man ej af grundsats bestrider skollärarnes intagande. Prester och skolmän äro ej sä hete rogena elementer som eld och vatten, utan kunna nog trifvas tillhopa. Man bör tänka ej blot på ståndet och dess intressen; och då det är skäl att skolan får en röst med, bör förslaget ej förkastas för dess möjliga brister; Det vore och ett dåligt resultat, om de andra stånden förstärkas, och endast presteståndet drar sig trängre tillsammans. Kyrkoh. Wennerström instämde. Dr Säve ade bifall i likhet med dr Sand berg. Ansåg godt att upptaga en klass, som har så mycket gemensamt, och som skulle åt ståndet förläna ökad styrka och upplysning. Prosten Lundholm ansåg det till andan nyttiga och rättvisa förslaget äfven kunna genomföras. och röstade för bijal!. Dr Sonden begärde ånyo ordet för att besvara dr Falks fråga, i hvilka andra afseenden än till antalet, ståndet skulle vinna på skollärarnes upptagande; det vore nemligen i afseende å upp lysning och lärdom. Biskop Anjou ansåg liksom de flesta saken god. men sättet o!ämpligt och yrkade afslåg. Likaså prosten Ljungdal. r Emanulson förenade sig med dr Sonden, om bifall och trodde rättigheten till öfverenskommelser kunna afbjelpa alla brister. Doktor Lindgren sade sig, med afseende å det faderliga råd prof. Carlson gifvit ständet, st akta på tidens tecken och betänka hvad nen skall säga om ett afslag — vara vis på den som röstar nej, vet att han skall anses vilja göra ett vanmäktigt försök att bibehå quo, och att de öfriga skola hålla status anses a ett lika vanmiäktigt försök att genom deua lilla medgvande undvika en större förändring. Dr Gumaelius fann egoismen nog mycket fram wäda i denna diskussion. Man talade så myc ket om stånde, då man i stället borde lägga ten på det nya elementets egenskap att s samhället. Ståndet eger ju redan förut till glädje några främlivgar, och dets. k. lärda s det bör väl taga emot lärdomens representante Talaren befann sig dock i en svår klämma mellan sin önskan att lemna förslaget sitt bifall, ena sidan samt den ytterst klena uppställningen af förslaget å den andra; han fann språket i de! föreslagna stadgandet eländigt och insåg ej hur någon öfverenskommelse skulle kunna ske, men bif Ul likväl. Slutligen yttrade sig prosten Berlin för afslag och dr Sandberg uttryckte sin ledsnad att man för formens skull förkastar en sak som i princi: en gillas, hvarefter man skred till votering, då förslaget förkastades med 30 röster mot 21. Mut ag reserverade sig doktorerna Sandberg och äve. Femte punkten bifölls utan diskussion. Om sjette punkten, som innehåller förslaget om årliga riksdagar, uppstod en längre diskussion. Mot förslaget talade hufvudsakligen biskop Annerstedt, riksarkivarien Nordström, professor Carlson, doktorerna Berlin, Säve och Sandberg. För detsansma uppträdde i någon mån prostarne Tegrer och Almqvist. Doktor Bj:rkman yttrade sig så ohörbart, att referenten ej kunde fatta, om han var för eller emot; han gendref dock ett yttrande af prosten Tegnår, att han till denne enskildt skulle yttrat, att fyra månader vore tillräckliga för statsregleringsarbetet. oteringen utföll med 37 röster för afslag och ) för bifall. Sjunde punkten, om rättighet för bondeständet att tillsätta sin sekreterare, äfvensom 8:e och 9:de punkterna, angående obetydliga ändringar i 85 och 90 R. F. biföllos utan Nisknssion. — Ståndet åtskildes straxt efter kl. half 10: Bondeståndet. Frågan cm nya elementers inrymmande i bondeståndet. , (Forts. fr. gårdagsbl.)