Aftonbladet – 8 december 1862, sida 3

ET ME NE TE sg behandlade. a, som nu fallet, riksdag esomoftast varar i 8 å 10 månader, blifva representanterna uttröttade och slumpen blir ofta den som får diktera besluten. Det skulle, bland annat, äfven ha det goda med sig, att flera personer med anseende och talanger, än som nu är fallet, framträdde som representanter. Mången i undandrager sig nu just derföre, att han icke kan under så läng tid vara borta från sitt hem. Landtadeln, som representerar det sjelfständigare och liberala partiet på riddarhuset, skulle oftare vara uppe på riksdagen och huset ej, så som nu sker, så snart de första månaderna äro förbi, beherrskas af hofoch embetsmanna-adeln. Vidare skulle genom detta förslags antagande en stor lättnad beredas för re; eringen. Då riksdag återkommer kan ej mängden af ärenden att der behandla för hvarje gång blifva så stor som nu. och regeringen skall ej som nu, en längre tid före riksdagens öppnande vara nästan uteslutande sysselsatt med att bereda dem. Äfven den ifrågasatta representationsförändringen ansåge talaren knappast kunna hafva så välgörande följder som man väntade utan årliga riksdagar. Man har invändt att förslaget vore opraktiskt. Men talaren trodde dels att göromålen skulle så kunnaregleras att allt medhunnes, dels ansåge talaren att ej allt som förekomme behöfde under riksdagen fullbordas, utan kunde sådant lemnas åt en följande riksdag, som finge taga vid der den föregående slutade. Dessutom hade talaren under de enskilda sammanträdena hört erfarna . utskottsledamöter yttra att de för ingen del ansågo omöjligt att medhinna göromålen på 4 månader, Man har också gjort det inkast att förslaget ej tillägger konungen rätt att upplösa riksdagen och Jåta utskrifva nya val. Invändningen ansåge talaren visserligen befogad, men . trodde felet Tätteligen kunna afbjelpas genom en grundlagsförändring. På dessa och ofvan anförda skäl yrkade talarer bifall till förslaget. Hr Henschen: Då grundlagen bjuder, att endast sådana förslag, som äro nödiga eller nyt . tiga och möjliga att-verkställas, böra göras deri. så kunde tal. ej för närvarande rösta för ifrågavarande förslag. Uti 5U år ha vi bergt oss utan årliga riksdagar, och det har gått framåt ändå; trodde förändringen i följd deraf ej nödig Möjligheten af dess verkställighet beror på om den sånära sammanhänger med andra paragra fer, att utförandet ej förorsakar alltför stora ol enheter. Ansåg dock detta just härvidlag vara fallet. Huru skulle det t. ex. vara möjligt för statsutskottet att under en tid af fyra månader nedhinna statsregleringen, Man har sagt att förslagen kuuna ingå till stånden direkte från utskottets a delningar. Dels kan dock grundla gen på intet vis. så tolkas, att den kan tillåta j ett sådant förfarande; dels kunde det alltför lätt da att man finge ett hel: annat resultat i af seende på förslagen då de skulle komma en-amt från afdelningarne, än om de blifvit granskad i utskottets plenum. frodde dem alltför väl behöfva genomgå denna skörseld. Att några för i delar finnas, som kunna gifva förslagets anhängare skäl att kalla detsamma nyttigt, erkände tal. visserligen. Såsom sådan kunde man anföra. att detsamma skulle bidraga till utvidgande al ett parlamentariskt styrelsesätt. Bra, men äfven detta hade sina olägenheter. Begäret att kunna hinna taburetterna skulle egga mången reprei sentant att utan andra skäl angripa ministrarne. Dessa skulle alltid känna sin ställning hotad mt blifva för mycket beroende af folkförsam lingen. Sådant vore ej bra i ett land, der mi nistrarne äro domare i konomiska mål och ofta afgöra sådant som rörer större orters ömmaste ; intressen. Och tal. älskade sjelfständighet hos falla. Genom de årliga riksdagarne skulle, en i ligt tal:s öfvertygelse, anslagen bli ökade. Man i finge oftare tillfälle att begära mer. Likaledes ! skulle riksdagskostnaderna ökas. Ej heller vunnes genom detta förslag den fördelen, att mo tionstiden blefve kortare. Den blefve nu helt simpelt i stället fördelad på tre år; och motionerna skulle visserligen jemförelsevis bli flera, ity, som man vet, är det nu under de tio sista i d-garne (just den tid man hvart år i förslaget bestämt derför) som de flesta motioner både skrifvas och framkcmma. Om man lemnat stän derna initiativet vid urtima riksdag, i händelse ärendena icke hunnit? afslutas vid lagtima, skulle talaren dock biträdt förslaget. Men nu har regeringen ensam detta initiativ vid urtima. Man kan få en tolf månaders riksdag. Regeringen (tal. åsyftade ingalunda den närvarande) kunde genom sina vänner lätt draga ut på tiden j med vissa ömtåliga saker, så att de cj kunna afslutas under lagtima riksdag. Så snart den Jslutats kunde regeringen sammarkalla urtima joch uttrötta representanterna, låta dem gå sys slolösa, tänja ut sakerna tills man blir medgörlig re utaf pur ledsnad samt genomdrifva sålunda sina förslag. Sålunda skulle, om vi i framtiden finge en mot friheien fientlig regering, denne kunna bli herre såväl öfver lagtima som urtima riksdag. Hvad flera i deta stånd egentligen med detta förslag alsedt, ville tal. ej närmare uttala; men trodde att förvecklingen helt stkert kulle uppstå mellan regeringen ooh folkj. representationen; hvem som finge öfvertaget kunde man ej veta. Historien har nossamt vifont att det ej alltid varit folkmakten som på sådant vunnit. Af landtadeln väntade tal. ej så mycket som den föregående talaren; trodde li: beralismen haft sin egentliga rot hos de i stäj derne bosatta. — Alven i afseende på lagutskotI tet anförde tal. hurusom detsamma skulle bli i tvunget att i klump bedöma N ; väl i afseende på este som i afseende på statslagen. Men så 1 ; I utskottets arbeten är detaljgranskning: af högsta vigt, såvida folkfriheten ej skall kunnk på l? ett ganska betänkligt sätt hotas Tal. omnämn ): de Norge. Man är der nöjd utan årliga riksdagar, och dock torde väl ingen vilja neka, att aj : er, likasom här, på de sednare åren ett verkt korstitutionelt s atslif förefunnes. Man sä: ger sig kunna, i händelse förslaget blir lag, på : I fyra månader medhinna hvad som nu ej hinnes ;! på åtta. Invefattar ej detta den skarpaste fö; Jj j t I s rebråelse mot hittills varande statsutskott? Slarf bhr följden. — Ständerna komma att för re geringer. framst Ila sina önskningar, utan att desamma i detalj utarbeta: Sådant lemna de åt re.eringen. Den blir herre öfver detaljerna oeh, som man vet, går det alltför lätt för sig att i dejtaljerna nota principerna. — Tal. slutade med att förklara sig komnia att rösta för afslag. H: Wallenberg: Man hade sagt utt det for omöjligt att medhinna allt under fyra månader, då nu 8 och 10 ofta äro otillräckliga. ; Men tal. frågade på samvete, om man väl också ina gjorde det mesta möjliga. Under sommartiden råder i arbetena ex fullkomlig midsommarstiltje. Uti utskotten anser man det för sent att utreda frågorna, utan tycker dem kunna hvila till ett annat år samt afslår. 1 stånden skär man icke en gång upp betänkandena, utan ser i blott efter hvad utskottet beslutit samt bifaller blindt detsamma. Trodde att ärendena kunde ! skötas på annat vis samt att tiden i sådant fall j: blefve tillräcklig. Man har sagt att motions; j j floden blir större. Tal. trodde dock motsatsen. Nu då en representant ofta icke vet om han är det mer än en gång, anser han sig skyldig att vicka så många motioner som möjligt. Detta j:! skulle icke Uli händelsen, om han visste sig komma att under trenne, på hvarandra följande riksdagar bibehålla sin plats. En välörande följd af dessa årliga riksdagar voreita5 tanke den. att reserinoen blefve tvungen