Aftonbladet – 8 december 1862, sida 3

JEL LICUJE val UISSCHICHARTCH. Mal lat sSa!unlde gjort allt för underlättande af detta förslag hvarmed man må nöjas, ehuru det ej omfattar alla civila tjenster. Yrkade bifall å Här afbröts diskussionen för att fortsättas på aftonen: LÖRDAGENS AFTONPLENUM. Biskop Björck: Tvenne principer böra väl vårdas, neml. bibehållandet af gemenskapen melän kyrka och stat, och tillsyn att ej villomenin; gar spridas och för dem båda finnes garanti i det skydd staten lemnar kyrkan. Hvarför då i denna affallets tid söka fasthålla hvad som egnade sig för en annan tid? Då tiden är inne, tränga: förhållanderna sig på oss, och genom motständ , ttes kyrkan på spel; statskyrkan visar ej sin; akter och kraft genom att hindra tillträde för ; olika tänkande. D:r Almqvist hade ej trott denna sak skola framkalla så mycken strid; fann besynnergt att till hgayatgnde tjenster blott kan an-;j vändas evang. luth. män, då protestanter och: andra kristne äro valbara till riksdagsmän. Kyr-! kan behöfver ej frukta den nya tiden ty hon: hvilar på fast grund. Lutherska kyrkan måste! apptaga olika troende för att ej affalla från principen att framgå genom sanningens egen makt. Det kunde ej vara Christi mening, att menniskoslägtet skulle delas i olika kyrkor med kinesiska j skiljomurar, han som sade att det skall vara ett årahus och en herde, Tillstyrkte förslaget. D:r Söderberg röstade ja på törut anörda skäl, ville blott anmärka att medgifvande af detta förslag ingalunda tvingade till beviljande if ännu mer; ty man fördes till dessa yrken, och det vore väl billigt att den som åt dem egnat sitt lif, finge täfla med sina yrkesbröder; skickigheten gör sig öfverallt gällande. Kyrkoh. Wensjöe ytirade stor fruktan fir öljderna af förslagets antagande, som skulle öppna vår kristna stat för judar, mohamedaner, hedningar och mormoner, och alltså vore oriktigt. Tal. vore för gammal för den nymodiga staten, och! ansåg att om man ock tagit några oriktiga : Läst stanna då man ser hvart det vär. Förs slaget lsder derhän, att man tvingas anse likgil igt till hvad religion en -embetsman hör; våsade e lemna bifall, huru oskyldigt det än sades vara. Dir Lindgren älskade fasta former och skulle ej öppnat kyrkans dörr, om den hittills varit fast sluten, men den har redan gissnat för I trons siroccovind ; utanför larmar en hop ig vill storma helgedomen; stormningen tär farlig för kyrkans samband med staten; derföre böra eftergifter göras, der de kunna ske utan våda, såsom i detta fall; doktor Nordlusxd instämde. D:r Landgren lemnade sitt bijall a! öf-1 vertygelsen att de alltför trånga banden mellan j stat och kyrka i längden ej äro nyttiga; kyrkan j skall då uppslukas af staten, samt bli en statens ; organ och handtlangare. : Biskop Bring ansåg frågan verkligen; gälla brytandet af den grundsats, att civil tjen-; stemän skola tillhöra lutherska läran, men ännu; ir ej tiden derför kommen Läkaren skulle på i detta sätt blifva en statens embetsman, som egig I att utfärda emblem. på embetsed, utan attj kanske vara kristen. Frågan om lärarne rörde! ungdomens uppfostran, ej kyr yrkan. Slutligen ) skall religionsundervisningen utträngas från läroverken, och det är dit man vill komma. Vilja vi ej detta mål, må vi ej heller öppna vägen lertill, yrkade derför afslag. Dr Säve ansåg kristendomen ämnad till verldsreligion; detta mål vinnes ej genom hårdjet, utan genom närmande till olika tänkarde. Önskade bifall. I Domprosten Sundberg yrkade afslag på af flera föregående talare angilna skäl; replikerade för öfrigt prof. Carlssons yttrande, att kyrkan ej behöfver skydd. Talaren ansåg tvärtom staten genom föreskriften att endast göavgelsk lutherska bekännare få innehafsa tjenst, ha er. känt sig behöfva skydd, Biskop Anjou instämde med dem com talat emöt förslaget, likaså kyrkoherden Ternström, som enligt regeringsformens 81 8 anzåg förslagets både möjlighet, nödvändighet och nytta tvifvelaktiga. Prof. Agardh fann förslaget rättvist och önskade det framgång samt anförde åtskilliga exempel på till hvilka orimligheter ett afslag kunde leda. ERA Dr Sandberg, som fann likgiltigt hvad beslut som fattas. Blir det nej, skall det hånas, emedan ståndet ej aktar på tiden; ett ja skall anses tvunget. 3 DRA Derpå skred man tll votering, då ändringsförslaget antogs med 27 röster mot 21 Utlåtandets fjerde punkt, om rättighet för dej städernas invånare, som ej äro borgare, att välja borgmästare, bifölls utan diskussion. Dr J3onden förnyade sin Hemställan att ståndet måtte till behandling främst i kommande ple