Aftonbladet – 8 december 1862, sida 3

, laren såge deri ingen anledning till oro, men em stor fördel. Man har sagt att budgeten skulle komma att ökas. Kunde ej se något skäl för en sådan förmodan. Nu måste man fastställa den för tre år i sender, utan att veta huru landets inko.rster skola gestalta sig genom kommande skördar o. s. v. Bättre vore väl då att få den fastställd fö. ett år i sender, då man alltid, i fall af ogynnande omständigheter, kunde minska den för det året. Om förslaget ej vore alldeles full komligt, så låge dock deri intet skäl att afslå, särdeles då man vet huru hardt nära omöjligt det är att hos oss genomföra några förbättrinar. Särdeles vore det talarens öfvertygelse att et stånd, som vore grundadt på allmänna val, icke skulle kunna komma att afslå ett förslag om årliga riksdagar. Hr Björek: Då en föregående talare hade k sagt att förslaget ej vore nödigt, så torde man också, genom att besvara just detta, kunna vederlägga allt. Samhällets id fordrar en årlig samverkan mellan regering och folk. Detta torde vara en sanning, den väl ingen vill förneka. Vid våra riksdagar följas alltid frågorna under de första månaderna med långt mera uppmärksamhet af allmänheten. Sådant skulle också bli följden om riksdagarne återkomme hvarje år, men endast varade en kortare tid under detsamma. Folket skulle bli mera uppmärksammadt på de allmänna angelägenheterna. Sålunda skulle en ailmän mening uppkomma. Och det är just denna, som representanterna skola representera, liksom de skola, så vidt möjligt, just inom sig gifva upphofvet till den och utveckla den. Ett förslag, som åsy:tar ett sådant resultat, kunde det ej kallas nödigt? Jo, visserligen. Men man har också sagt att det vore overkställbart. Talaren trodde dock lika litet derpå. Genom förändringar och förenklingar i arbetssättet samt en förändrad uppfattning af förhållandet mellan r presentationen och regeringen vore de flesta olägenheter afhjelpta. Regeringen måste regera. Finge inför ständerna framlägga sina förslag, i detalj utarbetade, och ständerna om dem besluta. Af ett parlamentariskt styrelsesätt kunde visst följa många olägenheter, men ock mycket godt. Fruktade ej, som en föregående talare, att regeringen skulle komma att beherrska representationen och, genom att uttrötta densamma, kunna genomdrifva sina planer. Man måste besinna att riksdagen hade ett godt vapen i nödvändigheten för regeringen att komma med extra statsregleringen. Talarens öfvertygels2 vore, att den vexelverkan och det förtroende, som bör finnas mellan regering och folk, just i och genom denna reform skulle uppstå. Om regerinJR framlagt ett förslag, som man ej hinner uner en riksdag granska. Nå väl, så uppskjutes det. Deri ingen olycka. Man bör besinna att vid nästa riksdag skola samma personer döma deröfver. De hafva det under mellantiden-hos sig tryckt, och kunna då så mycket bättre hinna begrunda detsamma. Talaren förordade på der varmaste förslagets antagande. Hr Ekholm ansåg ingen fara vara för handen beträffande tillökning i motionernas antal. Då man är vald för tre år lär man ej hasta med afgifvande af motioner. Att regeringen finge mer än ständerna råda öfver förslagens detaljer, ansåge talaren för en vinst. Det vore rent af vidrigt att ständerna skulle, som nu t. ex. sker i afseende på tulltaxan, gå in i alla möjliga detaljer. Förordade förslaget. He Hierta hade förut satt sig emot för-slaget af den orsaken att han ansåg det för omö-ligt att hinna afsluta riksstaten på så kort tid. Att förslaget hade många fördelar förnekade han: dock ej. Men absu dt vore det att grundlagen: skulle lägga hinder i vägen för konung och ständer att, om de derom äro ense, kunna förlänga: riksdagen. Det absurda i detta förbud skall, om: den första riksdagen i följd deraf går sönder, framtvinga en grundlagsförändring. Fidare skall! på denna vä AE vinnas, att utskottens: afdelningars förslag få ingå direkte till ständerna. Af dessa skäl ville talaren ej nu längre motsätta: sig förslaget. Hr Blanche ansåg sig angående detta imne hafva talat tillräckligt i de enskilda sammanträdena. Ville derföre nu inskränka sig til utt yrka bifall. Hr Riaderstad hade redan förra gången, lå han inom -konstitutionsutskottet deltagit i leana frågas behandling, biträdt förslaget. Och, pm också några anmärkningar kunde förefinnas, ;å vore dock de principer, som deri uttalade sig, iktiga. Yrkade bifall. Hr Lindeström ville endast ha anteckadt, att då han vore på det innerligaste öfverygad om att förslagets antagande skulle ha den nest välgörande inverkan på hela värt konstituionella lifs utveckling, så understödde han af lit sitt hjerta detsamma. Som .y1 redan nämnt antogs förslaget efter voa ering med 62 röster mot 6. Eoeonfeständet