Aftonbladet – 8 december 1862, sida 3

Diskussionen om 3:dje punkten af konstitutionsutskottets mem. n:r 2 — angående den ändring i 28 R. F., att til vissa beställningar må utnämnas främmande trosbekännare — öppnades af Biskop Björk, som fann enighet med statskyrkan alltid önskvärd; och då af härvarande främmande trosbekännare blott ett fåtal crfarit behof att närma sig densamma i afseende å politiska rättighete:, bör så mycket hellre den princip bilehållas, hvarpå vår författning grundar sig, att civile tjenstemän och domare skola tillhöra evangeliskt-luterska läran, och ännu mera att presterna må åläggas att tro och bekänna denna li så att följden af en uttalad afvikelse de:ifrån blir afsättning, emedan det är en motsägelse att tjena den kyrka man förnekar. Sko an tillhör staten, och böra der således endast evangeliskt-luterska lärare anställas. Men då förslaget i fråga ej afser uppfostringsanstalter för kyrka och stat utan blott undervisning i slöjd och skön konst samt läkarebeställningar, må det geårna bifallas; ty sedan främlingar i vårt land redan erhållit stora rättigheter, börå de ock beredas utväg till bergning, hvilket kan ske utan att såra den grundsats som måste bibehållas. Och då redan många af vår läras bekännare derifrån afvika, ehuru de ej officielt affallit, böra ej heller andra trosbekännare nekas tillfälle till fortkomst, hvadan talaren röstade för bifall, helst i annat fall spänningen från de valberättigade samhällsklesserna kunde blifva större, Dr Rundgren hade ej värtat denna konklussion af sådana premisser, ansåg förslaget utgöra första steget till något nytt i denna del af grundlagen, och som kommåer att medföra flera; talaren satte sig emot principen, emedan de föreslagna undantagen gällde skolan och sjuksängen, der tjenstemännens individualitet gör sig mest gällande. Vore det skäl att i skolan öra första steget att underlätta ett skadligt infytande, skäl att visa ungdomen, det intet afsående fästes vid lärarens religion? Till läkaren står sjuklingen i samma förhållande som ungdomen till läraren, som ofta måste ingå i patientens stillstånd. Då 1860 års förordning stadgar affallings afsättning från förut innehafd tjenst, bör väl ej den som förut tillhör annan lära få större rättigheter. Yrkade afslag.