Aftonbladet – 5 december 1862, sida 3

TYCKE OIVCHYRA GCEM, SOM I NUKNEL Med :joss äro tvifvelaktiga och som äro egnade latt försona dem med förändringen, i fall den skulle gå igenom. Rättegångsoch Polissaker. Eldsvådan å Stora Essingen. I tisdagsafton och i går f. m. höllos å lisförhör rörande denna sak. Till en börja sterades dervid protokollen för de två sista f hörer. Derunder anmärkte Skandias verkstälJ lande direktör, hr Dufoa, till förtydligande af hvad som hade förekommit vid det vittnesförhör som hr Dufva låtit anställa inför rådhusrätten, att hr Dufva hade för erhållande af uppskatt ning af det nedbrunna husets värde, vändt sig till de personer, som haft bestyr med byggnadens uppförande och derföre bäst voro i tillfälle att Känna hvad den kostat; men att hr Dufva, som hade sig väl bekant att den ene af dem hade rättegång med Wesche, alldeles icke bade ifrågasatt att denne, Hvilken af nämnde anledning var jävig, skulle höras på ed såsom vittne. tal fråga om de uppgifter hr Staaff hade inlemnat till belysande at hr Wesches affärsställning, gjorde han nu det förtydligande, att då han talat om en skuldsumma af 7000 rdr, hade han dervid afsett att denna samma utgjorde beloppet af Wesches skuld scdan hans utestående fordringar blifvit från skuldbeloppet afräknadt, och som dessa fordringar utgjorde omkring 4000 rdr, bestego sig skulderna inalles till omkring 11 å 12.000 rdr. Vid äfvenledes uppkommet tal om de penninesummor, som Wesche visat sig ha uppburit ort före branden, och hvarom bevisning Bifvit företedd i afsigt att ådagalägga att det ingalunda, såsom antydt blifvit, var otroligt att han vid branden förlorat 1400 rdri kontanta penningar, anmärkte polismästaren, att denna bevisning ej tjenade till något så länge ej å andra sidan re dogjordes för hvad hr Wesche under samma tid gifvit ut, helst det blifvit uppgifvet, att hr Wesche 8 dagar före branden varit så utan penningar, att han ej haft att aflöna arbetsfolket Dessutom fästade polismästaren uppmärksamheten derpå, att en del vittnen irtygat, att Wesche skulle sagt sig hafva förlorat 2000 rdr, andra att han sagt sig ha förlorat 1400 rdr, och nu funnes ett nytt vittne som hört honom tala om en förkast af 700 rdr Några direkta svar gåfvos icke härpå af Wesche eller hans rättegångsbi räde, men några fällda yttranden tycktes afse att antyda, att om folket icke blifvit vid det antydda; tillfället af. lönadt, orsaken varit tvist om huru mycket en eller annan skulle ha, Med afseende å redogörelsen för beskaftenheten af Wesches skulder anförde notarien Staaff, att han, rad hvad han i detta afseende anfört och ådagalagt, haft för afsigt att visa, det Wesche icke hade varit för dem ansträngd och följaktligen icke kunde anses ha vid olyckstillfället befunnit sig i någon förtviflad affärsstillning. Härvid, och med specielt afseende på det omtalade löftet af kongl. sekr. Forselius att medverka till omsättning af det lån Wesche erhållit i manufakturdiskonten och för hvilket Forselius stode i borgen, invände hr Dufva, att det låtit annorlunda på hr Forselius då han dagen efter branden varit uppe i Skandia och frågat om ej af brandskade-ersättningen kunde utbekommas medel till det ifrågavarande lånets infriande. Till tisdagens förhör voro på Wesches begäran skräddaremästaren Ljungberg och hyrknsken Sr inkallade samt inställde sig: Notarien Staaff uppgaf anledningen till deras hörande vara, dels att visa det bokhållaren Malmström skulle hos hr Ljungberg beställt mein kläder på Wesches räkning, än han var bertttigad att göra, dels för att få utredt att Malm ström skulle oriktigt uppgi.vit, att då Wesche varit inne hos 5 gr TF på förbjudit denna att utlemna kläderna till Malmström, skulle har: varit åtföljd af hr Ljungman. Ljungberg berättade, att hr Malmström e1 dag inkommit i hans butik, försedd med en reqvisition för sig att få taga kläder på Wesche: räkning (enligt hvad förut under undersöknin gen blifvit upplyst hade fru Wesche efter Malmströms diktamen utskrifvit reqvisitionen, son undertecknats af hr Wesche). På grund a! nämnde reqvisition hade hr Ljungberg åt Malmström förfärdigat samt utlemnat en hvardagsvabit af rock, väst och byxor, hvarjemte Malmström äfven beställt en uppsätthing svarta klä der, bestående af byxor, väst, svart frack oci en bonjour. Men innan sistnämnde klädesplagg blefvo färdiga, hade hr Wesche inkommit i h: Ljungbergs butik och begärt att tå veta hvad kläder Malmström beställt, men vid tillfället ej gjort någon anmärkning deremot. Ett par da gar efter hade Wesche åter innevarit å verk staden och då tillsagt hr Ljungbergs ti lskärare. att inga: kläder finge utlemnas åt Malmström. hvilket förbud han ett par dagar sednare ytter ligare förnyat till hr Ljungber . utan att likväl angifva något skäl härtill. Va sista tillfälle. hade Wesche varit åtföljd af sin svärfader, men ej af hr Ljungman, som händelsevis ändå varit inne i butiken, anmärkande hr Ljungberg på af notarien Staaff framställd fråga, att reqvisitionen varit så stiliserad, att M-lmström kunnat taga så mycket kläder han behagat. Hr Malmström hade för Ljungberg ej talat om eldsvådan och huru dervid tillgått, utan endast onien att han dervid förlorat allt hvad han hade. Emot det förmenande, att Malmström skulle öfverskridit sin rättighet att göra beställning å kläder, genmälde Malmström, att han ej beställt mera, än som han ansåg sig rättvisligen kunnat göra, tilläggande Malmström, att han uppmanat hr Ljungberg att ej begagna sig af tillfället och taga mera än billigt vore under förhanden varande omständigheter. Hvad anginge den svarta fracken, hade Malmström ej önskat sig någon sådan, utan endast en bonjour, och hade detta varit ett misstag af hr Ljungberg. Hr Ljungman hade ingenting annat att upplysa, än ftt han ej varit i sällskap med Wesche vid det förenämnde tillfället, utan hade af en hypdebe ändå befunnit sig i Ljungbergs butik. hr Dufvas sida hördes arbetaren ellstedt, som förut vittnat i saken, angående de utlåtanden hr W. skulle haft under branden, rörande de pengar han förlorat, och upplyste vittnet att han hört Wesche säga: Om jag blott hade min väst som penningarne lågo is. Malmström skulle dervid anmärkt, att detta ej kunde vara så myc ket, hvartill hr W. genmält: det var dock något. Vidare tillfrågades vittnet, om han hört hr W. båda dagarna närmast före branden tillsäga sina arbetare att flytta en del af under arbete varande dörrar — hvilka ej voro förstikrade — från den byggn:.d der de befunno sig till en annan brägnatd.. Härtill genmälde vittnet, att han El hört någon tillsägelse derom, och upplyste, på framställd fråga af notarien Staaff, :tt största delen af dörrarna varit färdiga till snickararbetet samt höllo på att grundas och målas. Som häradshöfding Dufva laggt vigt på den) omständigheten, att hr Wesche dels dagarne före ldsvådan skull illsagt arbetarne att bära ut