Aftonbladet – 4 december 1862, sida 3

Pr teologista ickulteten, vore om dessa blefve för flyttade till Stockholm. En af Upsala univer sitets utmärktare nu aflidne läraie, Atterbom har öppet erkänt, att filosofien icke under när varande förhållanden kan med framgång vic universitetet studeras. Näppeligent, säger han5). j få vi upplefva, att den filosofiska takulteten i med befrielse från de främmande tillsatserna. I blifver återförd till sin naturliga bestämmelse. så i anseende till sig sjelf, som till den stude rande ungdomen; näppeligen att den akademi ska examensinrättningen, i sitt hela, blir närmac till det ideal, som dock är antydt i sjelfva be ;nämningen akademisk. Men så länge skal lock, å ena sidan, billigt klagas, att hvarje å I nämnde fakultet stiftad profession, ehuru vä sendtlig den må vara i en till fullständighet sträfvande utbildning af universitetets id, blott medbringar en för examinanderna betungande, ja lörderflig tillökning i mångläseri, under det, å andra sidan, just representanterna af dea kunskapsart, hvarifrån fakulteten lånat sitt namn, vödgas aldralägst nedsätta sina fordringar, för att så litet som möjligt medverka till förhöjningen af ett ondt, hvas närvarande vidd, hvars tillkommande följder filosofien minst kan undgå att genomskåda och behjerta. Hvilken vän af denna vetenskap dristar, under slika förhållanden, vänta sig annat, än det som vanligast inträffar: att intresset för densamma hos de flesta studerande aldrig erhåller lugn och rådrum att vakna, eller komma till sjelfbesinning; att de, som hafva tid att höra en filosofisk föreläsning, ej kunna förstå den, och tvertom ; att lexor, flyktigt inhemtade ur mer eller mindre kompendierade kollegier, ersätta det bokstudium och framför allt den sjelftanka. hvartill de afhörda föreläsningarne vilja anvisa och väcka; ändtligen att till filosofie magistrar icke sällan kreeras personer, som äro minst hemmastadda i just den kunskapsgren, hvarefter de ras värdighet benämnes? Äfven i bästa fallet erhålles denna värdighet (öfver hufvud taget) vid den tidpunkt, när ett egentligare filosofiskt studium, såsom ett fritt och sjelfbestämdt, skulle kunna — begynna; ty dessförinnan gifves sällan en yttre möjlighet dertill, om ock den inre möj ligheten är tillstädes. Och om så förhåller sig: hvem bör ej befara så mycket mer, att genom ett strängt omdöme tillfoga mången af här ifrågavarande unga män en orättvisa, när ham besinnar, att de vid samma tidpunkt; nästan mangranpvt, af armodets kategoriska motiver befallas, anse sig för full-lärde, antingen de vilja eller icke? Förgäfves hyser mången den lifligaste önskan, att ännu någon tid vid universitetet qvarstanna, för att nu först i ordets fullkomligare betydelse akademiskt studera; de jagas ut i verlden åt alla håll, för att äflas efter sysslor och brödstycken. Sålunda är nu visadt, att filosofiens öfverklagade svårfattlighet för unga studerande till en väsendtlig del beror på en förberedelseoch tidsbrist, som med våra universitelers nuva ande skick sammanhänger. Men dervid ha vi ock utpekat en annan hufvudsaklig brist, som förknippar sig med denrfa. Vi mena bristen på tillräckliga utvägar att understödja, och nästan alla utvägar att till mognare bildning qvarhålla unga vetenskapsälskare, under den period af deras lif, då i allmänhet det vetenskapliga intresset, och i synnerhet det filosofiska, kan antagas befinna sig i ett antingen vaket eller åtminstone vaknande tillstånd. Äfven en annan upplyst man, H. Järta, hvars förkärlek för Upsala är väl bekant, klagar dock öfver den ringa vetenskaplighet, som vid universitetet finnes samt den ytliga bildning q blott statens blifvande embetsmän, utan äfven den öfriga studerande ungdomen der inhemtar. Tryckta af de trägna göromålen och de enformiga förhörent om. m., kunna professorerne, säger han, hvarken sins emellan underhålla ett friskt vetenskapligt lif eller uppväcka ett sådant bland de studerande. — — Dessas ojemna bildning gör äfven att något gemensamt litterärt intresse ej kan förena dem. De flestas studier hafva det närmast erforderliga examensbetyget till föremål. Genvägar för att hastigare hinna dit, blifva sorgfälligt uppsökta. — — Derefter afresa de från ärdomssätet, så fort de hinna, för att blifva män i staten. Hvad här ofvan blifvit sagdt om de filosofiska, gäller åtminstone i viss mån äfven om de teologiska studierna; ty dessa bilda ingalunda undanag från den för alla studier gällande regel, att le fordra tid, flit och sann vetenskaplig håg. Om någon fakultet skulle utan större olägenhet kunna i Upsala qvarlemnas, vore det likväl lenna ; och om man. för att göra flyttningskostnaden mindre kännbar och någon längre tid, kunna begagna de akademiska byggnaderna i Upsala, beslöte detta, borde sådant åtminstone ke kunna möta någon gensägelse från deras da, som anse smästadslifvet och isoleringen ån den yttre verlden vara helsosamt och omistigt för vetenskaperna. (Forts.) ) Uti tStudier till Filosofiens historia och system, 1:a bdt. Ups. 1835,-s. 98 och följ. Rättegångsoch Polissaker.