Aftonbladet – 4 december 1862, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Det i gårdagsbladet omtalade sjelfmordet af en ung uppasserska Danielsdotter egde icke rum i hotellet n:r 10 vid Stora Nygatan, såsom genom misskrifning uppgafs, utan i n:r 10 vid Lilla Nygatan. Hotellets nawn var riktigt uppgitvet. — Upsala den 29 Nov. Kronolänsman J. Jochmann har under den 21 dennes till konungens befallningshafvande härstädes ingifvit följande rapport: Efter det mig i dag blifvit berättat af vice pastor i Waksala socken, C. A. Lidforss, att örre nämndemannen Carl Andersson i Slafsta, samma socken, hvilken, 57 år gammal, den 18 dennes aflidit, skall hafva ljutit döden genom intagen arsenik, inställde jag mig i dag i Slaf sta, åtföljd af nämndemännen Jan Jansson i Nuntuna och Samuel Samuelsson i Skölsta, för att detta förhållande närmare undersöka. Af nu närvarande Carl Anderssons enka Arna Fredengren, mågen bonden Anders Andersson i Skölsta, pigan Anna Stina Eriksson, förre nämn demannen Erik Andersson i Slafsta och bonven Per Erik E:iksson i Stångby, hvilka under Carl Anderssons sjukdom mer och mindre omgälvo honom, berättades: att, efter det hustrun bort gått lördagsmorgonen den 8 nästlidne November. ade Carl Andersson af bemäldta piga begärt en bit bröd och en knif, som han fått; att, dan drängen Gustaf kört bort med ett par star, samt Carl Andersson ätit frukost och sjelf skulle köra bort, han med ifver och ängslan letat efter ett par små biödbitar samt uppmanat pigan, att bjelpa sig leta, som ock skedt, utan att samma brödbitar påträffats, i anledning hvaraf han förklarar sig vara olyckligt och bedt pigan se till att samma brödbitar ej skulle komma för hvarken folk eller kreatur; derest hon påträffade dem, utan att likväl närmare förklara anledhingen dertill, hvilket pigan likväl anade; att Carl Andersson, ehuru med synbar motvilja, slutligen begifvit sig utaf, under yttrande: jag skall väl begilva mig af, fåse hur det går för mig; att Carl Andersson likväl straxt (omkring kl. 9) återkommit och uppgifvit sig vara myc ket sjuk samt tillsagt pigan gå åstad och mjölka kor för att få spenvarm mjölk, som han ock, jemte uppkokad söt mjölk, förtärt och derunder haft svåra uttömningar; att han omkring kl. 10 f. m. laggt sig till sängs; att efter det hustrun middagstiden hemkommit. och funnit mannen sjuk, samt pigan omnämnt förhållandet med brödbitarne, hon likväl icke förr än påföljande söndag yttrar åt honom: att det skulle gå sesåder olyckligt för dig, derpå han svarat: ja det var för mycket tokigt4; att C. Andersson sedermera om tisdagen för E. Andersson i Slafsta omtalat förhållandet, nemligen: att han, som han plägade göra för att läta upp hästarnes bröst, på lördagsmorgonen skulle gifva sina hä star litet in, men dervid af misstag sjelf ätit upp de dertill ämnade bitar, som kommit bland annat bröd och väl dervid förmärkt en knastring för tänderna utan att erinra sig hvad det var, men trott sig ändock kunna blifva frisk igen, enär han ansett sig hafva blifvit qvitt giftet; alt han samma dag jemväl omtalat berörde förhållande för mågen A. Andersson, som då först på dagen sökt läkare för svärfademm, utan att då afveta sjukdomens rätta beskaffenhet; att Å. Andersson, sedan han sjelf derom fått kunskap, på onsdagsmorgonen omtalat det för doktor Westness; att medikamenter ordinerats, men att läkare ej farit ut till den sjuke förr än söndagen den 16 och tisdagen den 18, att C. Andersson, hvilken de sednare åren, ehuru ej i större mån, varit älskare af spirituosa, från och med onsdagen till sin död haft delirium, och att han afted tisdagen den 18 dennes kl. 4, 8 f. m. Detta får jag äran inberätta, likasom ock att, vid visitation uti en af bemälte C. Andersson begagnad dragkistlåda, arsenik till flera lod3 vigt på träffats och anhållits.