Aftonbladet – 3 december 1862, sida 2

för att jag skall känna mig lugnare. Ni vet huru stark jag är. Ni kommer nog ihåg huru jag brukade strida emot illamående och alla små obehag då jag var barn. Nu sedan jag blilvit qvinna, kämpar jag på samma vis emot allt mitt elände. Hys ingen medömkan för mig, miss Garth! För all del, ingen medömkan! Jag känner ingen ovilja emot Norah. Det hopp, som jag egt att få träffa henne, har blifvit mig beröfvadt; den tröst jag fann af att skrifva till henne, har för framtiden blifvit mig förnekad. Mitt bjerta är träffadt; men jag hyser ingen bitterhet emot min syster. Hon menar väl, stackars barn — jag är förvissad om att hon menar väl. Det skulle. smärta henne om hon visste hvad som händt. Säg henne det ej. Förtig mitt besök och bränn detta bref. tÄnnu ett par ord åt er och jag har slutat. Om jag rätt fattar min nuvarande ställ: ning, så spana edra spioner efter mig nu, och med lika ringa hopp om framgång som då de sökte mig i York. Afskeda dem — ni bortslösar edra penningar tillingen nytta: Om ni också i morgon upptäckte hvar jag vistas, hvad kunde ni väl göra? Min ställning är helt förändrad. Jag är ickelängre den arma, förkastade. varelsen, den kringresande skådespelerskan, som ni fordom följde på spåren. Jag har nu gjort hvåd jag då sade er att jag skulle göra — jag har denna gång gjort det passande? till min bundsförvandt. Vet ni hvad jag är? Jag är nu en aktningsvärd, gift qvinnas ej skyldig att inför någon annan än min man redovisa för mina handlingar. Jag har nu: fått en plats och tt namn i verlden. Äfven lagen, som är en vän till: ederalla, akt ningsvärdt folk, har äfven blifvit min vän.