Aftonbladet – 1 december 1862, sida 2

UTRIKES. RFANKRIKE. En korrespondent till Neue Preuss. Zeitung förklarar ryktet om ett attentat i Compiggne helt och hållet ogrundadt. Anledningen till detsamma skall vara följande: Under revyen den 15 Nov., kejsarinmans namnsdag, trängde sig en karl med våld genom hopen fram till kejsaren, till hvilken han med orden: Sire, det gäller lif eller död, framlemnade ett papper, innehållande begäran om nåd för en för subordinationsbrott till döden dömd soldat, hvilken tre timmar derefter skulle skjutas i Lille. Kejsaren vände sig till kej arinnan wed orden: På er högtidsdag kan jag ej afslå en sådan bön, och ett telegram afsändes genast till Lille. Morning Posts korrespondent i Paris skref derifrån ded 22 November: Jag har skäl att tro, att finansministern Fould icke länge skall stanna qva sia pl.ts. Han skulle förmodligen ha utträdt samtidigt med Thouvenel, om ej personliga hänsigter för kejsaren och st hållit honom qvar. I regeriogskretsar. er mycken förvirring och ovisshet. Kejsaren tyckes för närva rande vara obeslutsam i sin nyligen antagna romerska : politik. Han undviker dock att tala om politik css med eina ministrar och samtalar om romerska antiqv i stället för om det moderna pålvedömet. ENGLAND. Independanee Belge innehåller i en korrespondens från London följande: ?Den depeseh, som lord Russell tillställt danska regeringen för att tillräda densamma nya eftergifter åt Tyskland, synes komma att få en oväntad vigt till följd af den mindre behagliga verkan, den åstadkommit i England och det ogillande, som den möter till och med inom sjelfva kabinettet. Efter hvad man meddelar oss från Londoa skall detta ogillande icke vara utan samband med de rykten, som några dagar varit i omlopp om att grefve Russell ämnar afgå.? TYSKLAND. Preussen. Då konungen häromdagen mottog åtskilliga deputationer med tillgifvenhetsadresser tilldrog sig en händelse, som förorsakat mycket bekymmer hos alla de konservativa tillställarne af sådana adresser. Sedan ordförandena uppläst hvar sitt tal steg nemligen en ledamot af den ena deputationen fram och anhöll att få yttra ännu några ord. Han bedyrade först sin och sina kamraters djupa underdånighet och tillgifvenhet samt att samma känslor bodde hos alla dem som öfverlemnat dylika adresser, men ansåg sig dock böra nämna att den öfvertygelse, som lifvar adressernas undertecknare och öfverlemnare, blott är en försvinnande minoritets samt att landet i det hela ej delar de i adresserna uttryckta känslorna: Talaren ansåg det derföre vara bäst för konungens och landets iutresse attfinna en utväg till åstadkommande af försoning dem emellan, De öfriga deputerade blefvo ytterst häpna. Besynnerligt nog u ptog konungen det oväntade yttrandet med ett fvälvilligt leende i stället att utfara mot den oförskräckte talaren, såsom man väntade. Konungen svara:e honom emellertid ingenting, utan uppläste blott sitt svar på adresserna. Preussiska konseljpresidenten har öfverraskat kurfursten af Hessen med en :!epesch, som fordrar budgetens föreläggande för ständerna och i händelse af vägran förespeglar