Aftonbladet – 1 december 1862, sida 2

ligt detta förslag skulle alla förberedelser (c vara vidtagna sålunda att hela den nya or-1 ganisationen kunde träda i kraft den 1 Ja-Iw nuari 1863. Jag vågar ej synnerligen inlåta lr mig på lagförslagets detaljer, hvilka hufvud-1 sakligen ha sin förebild i den engelska dom-1 stolsorganisationen. Under det vi förut härjt i landet ha varit benägna att anse hvar och en som ställes för rätta, som en dålig va-lc relse, skulle vi nu hädanefter anse hvarjej, inför rätta ställd dålig varelse för en aktad: person. Det kan vara riktigt, och vi skolajf nog lära 038 det; men den artighet man viis sar hvarje inför rätta tilltalad, så att manj,y till och med inskärper hos honom att han jt icke behöfver göra sig omak med att af-!c gifva förklaring eller svaromål i afseende å i någon enda punkt, skall säkerligen hos oss!å medföra mycket besvär i och för målens uth redning, ty det danska folket hyser en af-ic gjord motvilja mot att ha något med domj! stol att skalfa, och isynerhet-mot att upp-it träda såsom vittnen eller angifvare, så attli man nästan är mera böjd för alt taga partill för den stackars fjufven mot polisen il än stt hjelpa denna att upptäcka och gripa 1 förbrytaren. Förslaget indelar konungariket ijs sju YNeevningekredse? (jurydistrikter), i hvil-j4 ka tNevningeret (jurydomstol) skall hållas js l ( N 1 !f j å flera ställen. Jurydomstolens juridiska eståndsdel är en ordförande som skall vara medlem af högsta doinstolen eller en öfverrätt, och två andra lagkunnige. Juryerna tagas af de till folktinget valberättigade, således af 30 åriga, välfrejdade och oberoende män; men förslaget har velat alltid tillförsäkra jurydomstolarne ett proportionerligt antal af de till Jandstinget valbare, således 40-åriga, välfrejdade och oberoende män, som ha en årlig inkomst af 1200 riksbankdaler eller på sista året erlagt skatt af 200 riksbankdaler till stat eller kommun. Jurjdomstolarne skulle upptaga brottmål, som: kuona medföra ett straff at öfver 2 års fän1: gelse, samt mål om politiska förbrytelser. Ii Andra mål afdömas af underdomare, och: för dessa mål äro jurydomstolarnes juridi-j; J j F ska domare bögre instans. Åtalet är uppdraget åt en offent!ig åklagare. Så mycket har jag anselt mig kunna meddela, men icke heller mera, emedan juryfrågan icke står på dagordningen hos er och således icke torde kunna göra något stort anspråk på allmänt intresse. När försleget om en organisation af Köenhamns polis genomgått skärselden, skall jag meddela de resultater, till hvilka våra lagstiftares visdom kommit, och jag vill om riksdagens verksamhet ytterligare meddela endast ganska litet. Tscherning har inlemnat ett förslag om kommunernas förbindelse att ersätta den enskilde invånaren i kommunen den skada som tillfogats honom genom uppror och folkuppträden. Denna lag, hvars första förebild förskrifver sig från den första franska revolutionens dagar, skulle innehålla den aldra största obillighet, enär det enligt! våra förhållanden alldeles icke är kommunerna utan staten som sörjer för ordningens vidmakthållande och tillsätter polisen, och efter en längre debatt blef försliget också förvägrad vidare behundliug. Men förslaget har sin egen besynnerliga anledning, nemligen en väldsbragd mot den beryktade, landstörrädiska pasqvillförfattaren — baron Dircking Holmfe.dt. Det var allmänt. bekant, hurusom han utsände sina pasqviller mot Danmark, dess konung och regering i Tyskland cch de tyska tidningarna, och ran var derföre hatad och föraktad af alla. Då var det en dag marknad i Roeskilde, vid hvilken stad han hade sitt hus; han visade sig på gatan, och flera af dem som sågo honom, törargades öfver honom och beslöto att fram emot aftonen göra honom en påhälsning. I: stor skara marknadsbesökande och stadsboer tågade då, försedda med stenar och hvad eljest kunde användas, uttill hans hus, ställde upp sig vid dess ena sida och -slogo ut alla dess fönsterrutor, iagen lemnades hel. Polisen drog försorg om att få baronen bort på jernvägen, men var för öfrigt vanmäktig mot den stora massan. Då hvar enda ruta på den första sidan af huset var sönderslagen, lyckades det dock polisen att få hopen borfjagad, d. v. s. bort till den andra sidan, der den lika grundligt och till alla glasmästares fröjd och gamman slog sönder rutorna; när detta var gjordt, sade polisen: ?Nu skolen I gå, nu fån I icke stå qvar här längre?, och open lydde och lät jaga sig-till husets tredje sida, och när man expedierat hvad som fanns att slå sönder, så skildes man åt, och de förståndiga borgrarne gingo hvar till sitt. Nukan man visserligen säga, att detta är mycket rått, att det är otlillåtligt, att det är en förkastlig lynch-rätt; det är sannt, det är tigt, det är ofautligt visst; men det är å andra sidan lika så visst, att hvad som skedde var ofantligt roligt och särdeles välförtjent, och minnet häraf kunde således icke heller bidraga att väcka sympati för Tschernings förslag. I förra veckan kämpades i folkethinget lifliga strider om eh förändring i riktningen af den förut beslutna jernbanan på Fyen och Jutland. Bondevännerna ansågo det vara ett broit mot tro och lofven att mi föreslå fo rändringar å en bana, som blottined knapp nöd vunnit de olika partiernas samtycke; men det lyckades dem dock icke att hejda lagförslagen på deras väg. Dels gäller striden frågan, huruvida man skall draga jernbanan mera mot öster till de befolkade trakterna eller låta den passera svåra och obefolkade sträckor, för att u, phjelpa dessa, dels äro jernvägsstriderna här såsom annorstädes, att en hvar har sin qvarn att mala på, och derföre bör jernbanan passera den. A propos jernbanan, så har den köpenhamnska jernvägsdirektionen i dessa dagarl öftvarra olet wvarlisdan mad att erkänna. INA