Aftonbladet – 26 november 1862, sida 3

daste röst. Kokerskan knep med en fiendtlig min ihop läpparne och såg på sin husbonde. ?Du kan gå nu, sade denne. Hon hostade på ett föraktligt sätt och gick. Vi skola icke hålla erlängre qvar?, sade mrs Lecount för att blitva af med kusken. ?Om en halftimme, eller mindre, skola vi vara färdiga att resa tillbaka. ; Kuskens högtidligt, vigtiga min blef nu. för första gången blidare. Han log hem-. lighetsfullt och närmade sig mrs Lecount på tå. R : Hör på, kära fru, sade han så inställsamt och belefvadt som möjligt; glöm. inte vittnesmålet då jag får botelt förskjutsen. Han skrattade med djup basröst och klef ut ur rummet, der han lemnade brän-. vinsatmosferen qvar efter sig en god stund. eLecount, sade Noel Vanstone, så snart kusken hade tillstängt dörren; hörde jag rätt, då jag tyckte ni sade åt.den der karlen. att vi skulle vara färdiga om en kalftimma? Ja, sir. Ar ni blind? Han gjorde denna fråga i det han ond stampade i golfvet. Mrs Lecount såg förvånad på honom, Kan ni inte se att den uslingen är drucken? fortfor han allt mera uppretad. SÄr då mitt lif at allsintet värde? Skall det kanske lemnas i händerna på en full kusk? Jag skulle inte för allt i verlden vilja låta den karlen köra för mig. Det förvånar mig verkligen att ni kan. tänka något sådant, Lecount! Mannen har visserligen druckit, sir, sade mrs Lecount. Det är lätt både att se och känna på lukten. Men Kan är synbarligen van vid att dricka. Är hanitill äckligt nykter för att gå stadigt — och det hafva vi