Aftonbladet – 26 november 1862, sida 3

:under sednaste åren inom provinsen; mel I man har tillvägabragt ett bolag, hvilket ga i ranterar en tredjedel utaf hela anläggnings i kostvaden och som för egna medel unde I sistförflutna sommar genom hr major Adel i sköld låtit utstaka en bana samt upprätt I kartor och profilritningar öfver densamma Banans längd utgör omkring fyra mil frå: Eslöfs station, eller det nära derintill be lägna Bosarp, i rak linie mot Helsinzborg och beräknas kosta ungefär tre millione riksdaler, eller något derutöfver, då er sidobana från Landskrona tages medi beräk ningen. Det skulle således blifva omkring två millioner för statsverket att utreda i hän delse bolaget upptages för den ena tredje delen på de vilkor, dem regeringen och ri kets ständer. kunna finna godt att bestäm ma. Med den utvidgning, som Helsingborgs rörelse på sednaste åren erhållit och ytter ligare måste erhålla, sedan det nu påbör jande bamnbyggnadsarbetet hunnit fullbor: das, kan staden bereda banan en icke obe: tydlig rörelse utom transito-, personoch postbefordringen, hvarigenom denna ban staäckning bör blifva en at de mest inkomst bringande i Sverge. Man torde knappas behöfva fästa uppmärksamheten deruppå. att spanmålsexporten från Helsingborg under de sednaste åren varit proportionaliter den största i riket, så att öfver 200,000 tunror säd årligen derifrån utförts. För öfrigt torde få meddelas ett utdrag af den underdån:iga ansökan, med hvilken direktionen för Helsingborg—Landskrona—Eslöfs bolag ingått till K. M:t om nådig proposition till rikets ständer om anslag vid innevarande riksdag till berörde bana. Direktionen yttrar: Vi känna fullkomligt det inkast, som ofta blifvit gjordt, att trafiken mellan kontinenten, Danmark och vårt land i nödfall kan kringgå Helsingborg, ja, att Malmö i sjelfva verket är den naturligate samman: bindningspunkten. Vi behöfva emellertid icke vara vidlyftiga för att återföra denna invändning till dess rätta värde. Det kan ganska väl låta säga sig, att Malmö under en viss del af året utgör en passande kärnpunkt i det sydsvenska jernvägssystemet, men den frågan erbjuder sig här sjelfmant: hvad betydelse har jäst denna antydda del af året för vår jernvägstrafik vid sundet? Vi erinra om, att vårt land är ett vidsträckt kustlar.d och att våra många ypperliga hamnar å alla sidor vinka trafiken till sig, så länge skeppsfarten är öppen, från mycket olika håll och på samme sätt utgöra naturliga deboucheer åt olika kanter. Under sommarmånaderna skall svårligen hos oss någon: ensam viss jernvägslinie kunna samla trafiken i en enda riktning, den sprider sig då af naturliga orsaker i flera kommunikationer. mellan upp-Sverge och kontinenten, går då genast direkte öfver till pommersk hamn eller till Läbeck, en annan ström gär öfver Göteborg, och vi finna också vår broderstad Ystads anspråk på att under dessa månader kunna förmedelst en sidobana bålla en kommunikation i rak linie öppen mellan nordliga delen af vår provins och det tyska fastlandet, förtjenar allt billigt afseende vid sidan af Malmöliniens företrädesvis på Köpenhamn beräknade vilkor. Erfarenhe ten torde komma att nogsamt bstyrka den förmodan, att våra svenska jernbanors roll väsentligen, och -måhända mer, än de flesta andra europeiska, blifver att verka indirekt och att deras afkastning äfven till största delen kommer att bero på lokaltrafiken inom landet, men vi kunna icke vänta oss, alt någon af våra jernvägar skall någonsin blifva en sådan allmänt befaren gata, som åtskilliga af. de stora durchmarschlinierna på kontinenten. Men om det finge tänkas, att detta åtminstone approximativt skulle blifva händelsen med någon svensk linie, så måste vi hålla oss för det första till vintertrafiken, och dernäst visserligen hverken til! Göteborg som utgångsoch öfvergångspunkt. eller; Malmö, eller ens Ystad. Desamma naturliga orsaker, hvilka hittills föreskrifvit hela vintertrafiken genom vårt and från och till utlandet, vägen öfver Hel singborg, existera ännu och skola icke. förändras genom anläggande af hur många bangårdar som helst på andra punkter a! len skånska kusten. Det kan inträffa unlantagsvintrar, då ångbåtskommunikationen san fortsättas mellan alla våra skånska hamnar och åtminstone Danmark med endast å veckors afbrott, men det normala är, att örbindelsen under de egentliga vintermånalerna endast har Helsingborg till sin dispoition, och det kan äfven inträffa, att dessa virtermånader förlänga sig till ett fjerdedels ir. och derutöfver. Under denna tid inträler det förhållande, vi från början antydt, it, så länge Helsingborg icke har en sido vana, en Sbetänklig lucka företer sig i en rigtig hufvudlinie från kontinent till kontitent. Poster, varutransporter och passageare förefinna då här för sig, väl icke en alp ägg att arbeta sig öfver, men ett uppehåll ich en besvärlighet, som vår tid ogerna vil! eta af, och som vi sjelfva, lika med det friga Europa, snart skola vara afvänjda rån, ju mera det dagliga jernvägsfärdandet kommer att ingå i vära vanor. Det skall jå visa sig, alt Malmöbanan, som om somnaren endast har en underordnad betydelse ör förbindelsen med den europeiska kontienten, om vintren icke har någon alls i dette fseende — detta har redan visatsig — och nan skall då förvånas öfver att den svenka jernväg, som är kallad att under ifrå savarande del af året fylla ett allmänt känd: chof och utgöra bandet mellan vårt land En REAR SKEENDE ENE