Aftonbladet – 25 november 1862, sida 3

reglementerande kan till väsentlig del förklars , orsaken till den stora skillnaden iindustriel för måga lände:na emellan. Den engelska lagen har varit afgjordt fiendtlig mot monopolier och medgifvande af privi legier för någon särskild klass afindivider att förse marknader med förnödenheter. Lord Cobe bevisar tydligt att alla monopolier för industri och handel äro stridande mot den frihet som är garanterad genom den stora chartan och andra parlamentsakter, säger MCulloch. Men det oaktadt fortforo visserligen regenterna h England att utfärda undantagslagar för industrien ända intill dess att detta, synnerligen under Elisabeths regering blef så förhatligt att det framkallade den märkvärdiga parlamentsakten af 1621, som förklarade alla monopolier, oktrojer, patentbref och licencer för uteslutande köp, försäljning af gods och manufakturvaror, som ej voro gifna genom en akt af lagstiftande makten, helt och hållet stridande mot lagen och utan verkan. Och tillägger MCulloch: Denna parlamentsakt har måhända mera än någontis. annat bidragit till utvecklingen af industri och samlandet af rikedom. Enligt 60 8 regeringsformen eger visserligen icke heller hos oss konungen, att till vinning för sig och kronan eller enskilda personer och korporationer några monopolier fastställa, men regeringen har likväl enligt 89 S regeringsfor men och 31 riksdagsordningen läglig rätt att besluta angående förklaring och upphäfvande af lagar och författningar som rikets allmänna hushållning röra, hvarom ständerna endast ega att afgifva föreställningar och önskningar. Den afgörande makten tillhörer således ensamt regeringen och att hon nu insett det oafvisliga be hofvet af en tidsenlig förändring i sjelfva principen för vår föråldrade ekonomiska lagstiftning visas nogsamt af den skrifvelse, som regeringen för någon tid sedan i ämnet aflät till kommersekollegium. Då man känner regeringens önskan om understöd i detta fall af rikets ständer, måste det medgifvas att ansvaret till stor del kommer att drabba de sednare om de vid ett så för landets framtida industriella utveckling vigtigt och gynnande tillfälle uraktlåta att understödja regeringens upplysta och välvilliga afsigter. egeringen gjorde visserligen år 1846 ett svagt försök att medelst då utfärdade handels-, fabriksoch handtverksordningar utvidga rättigheten till näringsverksamhet, men då dessa författningar icke voro grundade på principen af frihet till ärligt arbete, utan tvärtom endast medgåfvo rättighet till handel och handtverk i vissa småaktigt föreskrifna undantagsfall, så hafva de, långt ifrån att leda till målet, näringsfrihet, i stället upplifvat de gamla förhatliga Hönhesjagterna och framkallat tvister, beslag och rättegångar, föga värdiga vårt upplysta tidehvarf, och hvarom våra domstolar, Ph ismyndigheter och landshöfdingeembetens arkiver bära rika vittnesbörd. Handelsordningen med alla sina brister innefattade visserligen en vigtig rättsprincip så till vida som rättigheten till handel å landet, ehuru inskränkt tiil vissa föremål och begränsad inom visst afstånd från stad och köping, likväl var medgifven hvar och en som ville och kunde istadkomma de derföre i lagen föreskrifna prestanda; men det är sorgligt att erinra hurusom denna allmänna, i lag bestämda rätt blef på ständernas underdåniga begäran genom kongl. xungörelsen den 7 Februari 1852 upphäfven samt sodtycket af sockennämnd och konungens befallingshafvande i stället för laglig rätt införd. ti historiken af vår näringslagstiftning är lenna episod icke den minst anmärkningsvärda eh lärorika, ty den lemnar ett ojäfvigt vittnesvörd huru litet begreppen om fördelen af lagig rätt framför godtycke och hugskott ännu enlast 10 år tillbaka hunnit göra sig gällande hos åväl ständer som regering. Lyckligtvis har en vättre appmitning af begreppet om näringsfriwet under den sednaste tiden gjort sig gällande; ch det är derföre med full förtröstan om framång, som jag under åberopande af mitt vördamma memorial i samma ämne den 29 Novemjer 1856, intaget i bilagorna till borgareståndets rotokoll under motionshummer 70, som närnare utvecklar ärendet, och hvilket jag anhåller nå blifva jemte detta remitteradt till ekonomiitskottet, vördsammast föreslår rikets ständer att os K. M:t underdånigast anhålla, det täcktes (. M:t med upphäfvande af alla deremot strilande lagar och författningar utom de-ytterst å fall, der det allmänna har Rn att genom ärskilda föreskrifter sörja för säkerheten till lif, elsa eller egendom, nådigst tillstädja en oinkränkt näringsfrihet.