Aftonbladet – 15 november 1862, sida 2

— I en korrespondens från Jakobstad meddelas följande om en derstädes i dessa lagar afliden veteran från 1808 och 1809 irs krig, löjunanten Berndt Schauman: En gammal kämpe, ofta hotad af döden under stridens larm och i fältsjukans elände, har, säger korrespondenten, till slut somnat in, lugnt på sin säng, tyngd af ålderdom och höljd af den ära, som ett tacksamt fädernesland ej nekar någon, hvilken stridt dess strid, såsom det egnat en son af vårt land, der sång och trohet byggt. Denna veteran var, såvidt vi veta, den sista qvar:efvande af Abo läns rege mentes officerare, löjtnanten Berndt Schauman, som afled i Jakobstad måndagen den 27 Okt. efterlemnande en ålderstigen älskad maka, född Willhelms, 4 söner och 2 döttrar, 2 svärsöner och 3 svärdöttrar, 20 barnabarn och 3 systrar. Schauman var född den 27 November 1786 på Heinis boställe i Nousis, der fadren Berndt Otto S. var qvartermästare vid adelsfanan. Den 8 September 1803 antogs S. till volontär vid Abo läns regementes rusthållsbataljons lifkompani; befordrades den 10 Mars 1804 till rustmästare och reservunderofficer vid sagde bataljons andra kompani; den 8 September 1804 transporterades till 3:dje kompaniet, den 25 Juni 1806 fanjunkare; den 20 December 1806 reservfänrik vid sekundmajorens kompani med reservofficers lön; den 10 Maj 1807 beordrad att i fem månader tjenstgöra vid garnisonen å Sveaborg. Den 13 Februari 1808 förde S. från Marie socken ett kompani Abo läns reserver först till Hangöudd, sedan till Sveaborg, hvarefter S. stötte till sitt regemente i Borgå och följde sedan detsamma under hela året 1808 och början af 1809, så länge finska armån deltog i kriget. S. bevistade derunder följande 18 affärer: 1) förpostfäktning i Artsjö kapell, 2) vid Räkölä i Orimattila, 3) på isen utanför Hatanpän gård, 4) vid Haistila färja, 5) på isen vid Pyhäjoki, 6) vid Siikajoki, såsom kanonbetäckning vid färjstället och på elfven, 7) vid Lappo, 8 och 9) affärerna vid Alawo, 10) vid Wirdois, 11) vid Kuhalampi, 12) vid Ruona bro, för hvilken affär S. erhöll guldmedalj för tapperhet i fält, 13) vid Salmis, 14) i Neder Härmä, 15) vid Kanko bro i Gamla Carleby, 16 och 17) tvenne affärer vid Kalajoki prestgård, samt 18) vid Ypperi. Under hela kriget var utom S. endast en officer tjenstgörande vid-det kompani han tillhörde, men det oaktadt blef S. aldri bleserad. I Torneå låg S. hopplöst sjuk i fältsjuka. Marscherade i Februari 1809 till Piteå samt anlände derifrån med återstoden af finska hären den 25 Mars till Torneå och den 9 Maj till hemorten, samt erhöll den 6 Augusti 1810 afsked med löjtnants rang, heder och värdighet. Efter freden ingick S. vid f. d. Abo läns regementes uppbördsverk och fick den 6 Aug. 1813 fullmakt att vara mönsterskrifvare vid öfverstelöjtnantens och 2dre majorens kompanier af samma regemente. S. var sedan en tid stadsfiskal i Nystad och verkade äfven som jordbrukare, tills han omsider hamnade 1853 i Jakobstad, der en af hans söner (de öfrige äro militärer) såsom apotekare är bosatt. — Löjtnant S. var en man af stark kroppskonstitution, en fryntlig och vänlig ubbe, som gerna för ett yngre slägte, då han derom spordes, talade om det odödligt -minnesvärda kriget. Sålunda såg man den gamle i timtal, utan att tröttna, stå omgifven at lyssnande och intresserade åhörare. Vår flilige samlare af krigets minnen, doktor Rancken, har säkert S. att tacka för många värderika upplyar ningar och anekdoter. På sednare år blef dock den käre veteranen ej mera synlig i sällskaps