Aftonbladet – 14 november 1862, sida 2

Är ni rädd?4 frågade mrs Lecount. Dessa ord eggade honom till motstånd; dessa ord väckte slutligen en gnista mannamod inom honom. Han. vände sig emot henne som ett -yredgadt tår. mot en hund. Jag vill inte blifva förhörd och kommenderad, utbrast han häftigt darrande under den nya känslan af mod. Jag ämnar inte längre tåla hotelser och hemlighetsmakeri! Hur fick ni reda på hvar jag fanns? Hvad är er mening med dessa vinkar. och dunkla hänsyftningar? Hvad har ni att säga emot min fru? Mrs Leeount öppnade kallt resväskan och tog fram sin luktflaska, i händelse af behof. Ni bar talat rent ut till mig, sade hon, Och rent ut skall ni äfven få ert svar, sir. Är ni för uppretad ännu att kunna höra mig?? Hennes blickar och ord skrämde honom mot hans egen vilia, Hans mod började åter. sjunka, och. trols hans förtviflade bemödande att hålla rösten. stadig, darrade den hotvdligt då han. svarade henne. Svara på min fråga, sade han, och gör det :nu genast. Edra befallningar skola punkuigt blifva åtlydde sir, svarade mrs Lecount. tJag har kommit-hit af två anledningar: För att öppna edra ögon rörande er verkliga :belägenhet och för att rädda er förmögenhet — kanske ert lif. Ev belägenhet är följande: Miss Bygrave har gift sig medier under; ett felskt namn och en falsk karaktär. Kan ni upplifva ert minne? Kan ni erinra er den förklädda qvinnan som i ert hus vid ;Vauxhall Walk förde ett så hotande språk. emot er? Så sannt som jag nu här står, är denna qvinna — er hustru.4 Han stirrade på henne under. andlös:tystnad, med öppen mun och meningslösa blic