Aftonbladet – 5 november 1862, sida 2

färdad och utgörande en temligen vidlyftig I bok. Vädret var i det hela gynnsamt; ty ehuru det var temligen mulet, föll intet regn under färden, då det deremot en stor del af dagen lärer ha regnat ganska betydligt här Ti Örebro. Temperaturen var också jemföI relsevis mild, och efter de starka stormar, .Isom rasat under de sednaste veckorna, tyckItes nu det s. k. Allhelgonalugnet ha inträdt. I Från bygderna närmast omkring. jernvägen och understundom utan tvifvel från ganska långt håll: hade befolkningen strömmat ned till jernvägen, för att åskåda festtåget och gifva luft åtsitt deltagande; äfven påsträckningarne mellan stationerna såg man på många ställen jernvägsinhägnaden garnerad af långa rader åskådare, hvilka genom hurrarop, svängande med hattarne och hviftande med näsdukar tolkade sina känslor. Från stationsgården på söder till Liljeholmen var nästan en öatbruten spalier af hufvudstadens befolkning. Vid ankomsten till Södertelje helsades festtåget med kanonad och stadens frivilliga skarpskyltekåt paraderade vid bangården, der för öfrigt naturligtvis stadens myndigheter och honoratiores voro till mötes. I stationshuset och platformen framför detsamma var på en mängd: bords en splen: did frukost uppdukad, hvilken deltagarne i festtåget, uti en intressant brokighet blandade om hvarandra, läto sig väl smaka. På andra sidan om Gnesta hade man tillfälle att beundra den vackra Södermanlandsnaturen, som isynnerhet i trakten omkring Sparre ra företer några af de mest intagande. taflor, vårt land har att uppvisa. Den sena årstiden och det mulna vädret gjorde dock, att de flesta deltagarne i tåget icke kunde i föreställa sig, huru dessa nejder taga sigi ut i sin sommarfägring; åtminstone hörde jag här och der några yttranden om vilda och ödsliga trakter. Vid Sparreholm helsades med kanonsalut och ställets egare, generalmajoren frih. Sprengtporten, var vid statio-, nen festtåget till mötes. Vid den nästföl-; jande stationen, Flens, var en större, särdeles smakfull äreport upprest och placerad så att den kungliga vagnen kom att stanna midt under densamma. Den bestod af fyra kolonner med derå anbragt tak, alltsammans täckt med granris. ÅA hvarje sida var anbragt konungens namncehifter, omgifvet af flaggor i festoner. I hörnen såg man landskapsvapen, likaledes omgifna afflaggor och å öfversta punkten af det hela sväfvade ett baner med riksvapnet. Ett under byggnad varande godsmagasin hade helt och hållet blifvit omklädt med granruskor och företedde en mycket egendomlig anblick. Äfven här helsades tåget vid ankomst och algång med kanonsalut. Vid Katrineholms station var uppförd. en läktare, dekorerad med konungens och hertigarnes namchiffer, anbragta å sköldar samt fyra andra sköldar, å hvilka man såg emblemer för de fyra riksstånden — det hela för öfrigt rikt prydt med fanor och vimplar. På denna läktare hade ortens honoratiores sin plats och Katrineholms egare, baron OC. J;: Bonde, helsade konungen och rikestånden. Vid ankomsten till Säfstaholm stannade tåget framför parken, hvarefter deltagarne i tåget i en haie, formerad af Wingåkersallmoge, tågade genom parken och tvärsigenom den präktiga orangeribyggnaden upp till slottet, der af grefve G; Trolle Bonde festmiddag var anordnad för alla de i festtåget deltagande. Altanen å sloltsbyggnaden var dekorerad med grönt och med iluggor och midt emot densamma å slöttsplanen var uppförd en vacker med gränris täckt och med fanor och vimplar rikt utsirad läktare, å hvilken Svea lifgardes musikkår, som ätj följde festtäget, tog plats och utförde taffel-! musik. Tiden medgifver ej alt utförligare beskrifva denna i sanning furstliga middag, ! som serverades i hela öfra våningen, i dessa rum som äro så rikt smyckade med de skör naste verk af den bildande konsten. Jag vill blott nämna, att i det rum, dr korungen jemte stalmännen, statsrådet och corps. diplomatique spisade, var såsom bordsprydnad anbragt Byströms marmororupp: Venus, som kysser Amor. För öfrigt