fana gevär kan synas otillräckligt, men då j thån med skär kan påräkia, att dej som I hafva medel dertill, sjeltve föfskaffa gig öevär, torde behofvet för de öfriga i och för målskjutningsöfningarne kunna anses afbjelpt med det af mig nu föreslagia antal. I de större städerna, der många äro i tillfälle att! bispringa med medel, eburu tid och om-; sländigheter mindre medgitva dem deltagan-! de i öfningarne, bör statens mellankomst i. mindre mån erfordras för anskaffande ef målskjutningsgevär. Skarpammunition bör, såsom Eders Kongl. Maj:t redan derom förordnat, föreningarne: tillhandahållas för ett pris, motsvarande det kronan derför får vidkännas; med jemväl. förut stadgadt vilkor att, för bestämmande af tillverkniagens myckenhet, reqvisitioner derå böra vara ingifna inom viss tid för hvarje år. : Att beräkna den styrka, hvartill de fri-. villiga skarpskyttekårerna kunna komma att uppgå, är med ledning af hittills vunnen . ertarenhet icke görligt; men om man för, de fyra närmaste åren antager den uppgå: till 20,000 man, anser jag att deträtta vore; någorlunda träffadt. Med antagande deraf. skulle behofvet af exercisgevär blifva 20,000,! och då i förråden finnes ett för ändamålet passande. motsvarande antal, skulle deruti intet hinder möta. — Till målskjutningsgevär skulle, efter hvad jag haft nåden andraga, erfordras 2000 stycken, hvilka kunde utlemnas af redan i förråden befintliga gevär, om medel till ersättning deraf anvisas. — Skarp ammunition, som tillhandahålles till det pris den kostar staten, förorsakar således för staten ingen utgift, men rärtigheten att sålunda erhålla den torde iicke så ringa grad underlätta anskaffandet för de särskilda kårerna. Såzom utgift för staten företer sig således endast anskaffandet af 2000 reMlade gevär, hvilken utgift i förhållande till ä damålets vigt synes obetydlig, och hvartill jag i underdånighet hemställer nödiga medel måtte få beräknas vid regleringen af extra statsanslagen. Med fästadt tillbörligt afseende på vigten af ordning och hörsamhet inom en militärtrupp, utan hvilka den under krigets vådor och försakelser icke blifver rätt användbar, samt i öfvertygelse att den frivillige skarpskytten under fortgången af en längre tids vapeuöfning inser behbofvet af punktlig lydaad mot den, som öfver booom förer befäl, och derföre villigt underkastar sig discipliaens Jordringar, synes det mig som medemmarne af skarpskyttekårerna, då de med allvar söka uppfylla de förpligtelser, hvartill de förbinda sig vid inträde i kåren, skulle kunna förvärfva den färdighet i vapens bruk, som af beväringsmanskapet förvärfvas på törsta årets möte och är nödig för att kunna med framgång deltaga i de för ändra beväringsåret bestdiada oundgängliga öfningar i samfäld eller bataljonsexercis. För attlifva den fosterländska anda, som framkallat det frivilliga skarpskytteväsendet, och på det stt fädeineslandet derigenom må vinna en stridbar manlig befolkning, på samma gång lättnad gifves denna befolkning och möjligen förminskning i statens utgifter kan uppkomma, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t uti särskild proposition täcktes till rikets ständer afgifva det förslag, att, jemte det förenämnda understöd lemnas de frivilliga skarpskyttekårerna, det tillägg i 15:de af kongl. kungörelsen, angående den allmänna beväringen, den 13 November 1860 må beslutas: att, när beväringsskyldig, som bland allmänna beväringsmanskapet inmönstras och är aktiv medlem af frivillig skarpskytteförening, företer skriftligt betyg, underskrifvet af öfverbefäthafvaren för den sår, han tilhör, jemte en af chefen för närmaste regemente eller kår förordnad, i tjenst varande officer, derom att den beväringsskyldige under minst ett år deltagit i kårens öfningar, utförda i öfverensstämmelse med det för armån gällande exercisreglemente, och eger den färdighet i vapenföring, marsch och manöver, som motsvarar läraktig beväringskarls efter första årets möte, samt iörvärfvat den skjutfärdighet, som är bestämd : målskjutvingsinstruktion för rekryt i armån för att såsom soldat approberas, sådan neväringsskyldig befrias från deltagande i första ärets vapenöfningar med den allmänna beväringen. Den cfficer, som för nämnda ändamål kallas till skarpskyltekårs öfnings. :ält åtnjuter reseersättning och aflöning utaf ilimänna mede! efter gällande resereglemente. De förslag, jag vid uppgörande af statsregleringen, i hvad den rörer landtförsvaret, här nedan kommer att afgilva, kunna icke afse det stora mål2ts : vinnande annorlunda än gecom ett fortsatt framåtgående och cåsom förberedande åtgärder.4 Så långt general Reuterskiölds anförande till statsrådets protokoll. I sjelfva den at K. M:ts bifall till detsamma föranledda kxongl. propositionen rörande fjerde hufvudtiteln har framställningen till ständerna i ämnet blifvit sålunda formulerad: ; ?Då för de i riket bildade frivilliga skarpskylteföreningar, ett af de främsta behofven för deras vapenöfningar är exercisoch målskjutningsgevär, . vill K. M:t. eom med väl-4 behag anser den fosterländska syftningen af föreningarnes verksamhet, föreslå rikets stän1 der att bevilja ett extra anslag af 75,000 t rdr till anskäffande af 2000 refflade infan-( terigevär, för ersättande af ett lika antal! sådana gevär, som skulle från kronans för-1!1 råd utlemnas enligt grunder, som i det härs