Aftonbladet – 31 oktober 1862, sida 2

SHjertans gerna. Mr Noel Vanstone kommer hit i eftermiddag för att äta middag och tillbringa sin afton hos oss. Han komi mer naturligtvis att trötta ut oss alldeles net — men han har det gemensamt med alla andra ledsamma menniskor, att man ieke kan blifva af med dem buru man än bär sig åt. Men inngn han nu kommer, skall jag hviska ett par varningens ord i ert öra. I morgon vid. denna tid skiljas vi; iom eller när vi åter råkas, är en hemlighet för oss båda. Af allt mitt hjerta önskar jag att ända till mitt sista andedrag tjena jer efter bästa förstånd och förmåga; jag skulle sätta högt värde på om ni i afske dets ögonbliek erkände för er sjelf att jag gjort allt som stått i min makt för er framtida säkerhet. Magdalen blickade förvånad på honom. Hans språk var alldeles förändradt; han var upprör och ovanligt allvarlig. I hans blick och sätt låg någonting, som SÅ erinrade henne om den första natten i Aldborough, då hon i nattens mörker öppnade sitt hjerta för honom, under det de båda sutto allena på Martellotornets rand. Jag har inga skäl att med någon annan CE än vänskapens tänka på er, sade on. Kapten Wragge steg häftigt upp från gin stol och gick ett per slag iram och åter i rummet. Det tycktes som Magdalenssista ord särdeles upprört honom. Fördöme sådant! utbröt han slutligen; jag kan inte tillåta er att tala så der; Ni har skäl att klandra mig. Jag har bedra git er. Ända från första stunden till detta ögonblick har ni aldrig erhållit den er med rätta tillkommande andel i den vinst vårt företag lemnat. Se så, nuär ordet utsagdt.