Aftonbladet – 31 oktober 1862, sida 2

bestand och successiva utveckling, som densamma ådagalägger. Vi skytida att ut bilagoriia till den i dag aflemnate Etatöverköpropositidhen meddela denna general Reulerskiölds framslällning, afgifven i statsrådet den 14 i denna månad och så lydande: Hverje folk, varmt f.r bibehållande af sin sjelfständighet, måste, om ock med dryga offer, urana slit försvarsväsende med hänsigt tilllandets beskaffenhet, dess folkmängd, dess läge, dess vigt i den pblitiska vågskålen, dess grannars ätifallstörmåga och den anda, som lefver inom nationen. Hvad den sednare vidkommer, har den på de sista tiderna uttryckt sig i både ord och kandling, på ett sätt, som för fäderneslandets framtid är högst glädjande och hoppgifvande. — Rikets ständer hafva medgifvit betydligt mera utsträckta vapenöfningar, än som förut varit bestämda, för så väl stam som beväring. De hafva uttalat sin önskan, alt dylika öfningar måtte ännu mera fullkomnas genom grundläggning dertill vid läroverken och sålunda hela den vapenföra manliga befolkningen erhålla en allmän medborgerlig krigsbildning. Folket sjelft, inseende omöjligheten för en mindre nation, hvars land har vidsträckta gränser, att hålla en stående armå, ensam tillräcklig att på a!la punkter kunna afvärja de anfall, äthvilka fäderneslandet kan komma alt hotas från en till antalet öfverlägsen fiende, har frivilligt slutit sig tillsammans i föreningar, som åsyfta öfvande i skjutkonst och strids utförande i braten mark, under allvarlig före sats att deltaga i fäderneslandets försvar och vara färdige att, hvar och en förening isin bygd, sluta sig till den stamtrupp, som af staten underhälles och öfvas, för att blifva för densamma trogna och verksamma hjelptrupper i det ögonblick en fiende sätter sin fot på vår fädernejord. : På samma gång de båda statsmakterna med glädje måste erfara denna nationens upplifvade fosterlandskärlek och detta uttryck af gammalt svenskmannamod, är det älven deras pligt tillse, att så ädla krafter icke fruktlöst förspillas. De uppoffringar af tid och penningar, som dessa föreningar göra, äro ingalunda obetydliga, men kunna icke väntas så stora, att full krigsbildning af dem kan förvärfvas och medel för stridens utförande af dem sjelfva alltid beredas. De behöfva i den ordinarie armån finna den kärna, till hvilken de kunna sluta sig, och statsmakterna böra vara beredda på medel att understödja dem i derasbemödanden samt, genom att uppbringa stammen till, om icke fullständig, likväl dertill sig närmande öfning, utrustning och beredelse till kom mande striders utförande, gifva de unga trupperna en tillit och ett förtroende tili möjlighet af försvar och seger, då de skola inskörda frukterna. af gjorda uppoffringar. De skola ieke heller sky de stora offer, som då kräfvas. ; Frivilliga skarpskytteföreningarne, uppkallade af fosterländskt nit och den lärdom, andra länder gifvit om behofvet af etörre försvarskrafters samlande i hast på den punkt, mot hvilken en fiende riktar sitt anfall, böra ingalunda ryckas från den grund, hvarifrån de uppspirat, nemligen frivillighetens, men de böra bispringas i sina bemödanden och de mest trängande behofven undanrödjas. Dertill hörer i första rummet behofvet ataf vapen. För öfningarne behöfvas exer cisoch målskjutningsgevär samt ammuni tion. Eders Kongl. Maj:t har sökt afhjelpa ec del af dessa behof, i det att de hittills, i öfverensstämmelse md kongl. kungö.elsen den 8 Mars 1861, bildade föreningarne, när de sådant begärt, fått från kronans förråd, på bestämda kortare tider af högst ett å. låna exercisgevär, hvarjemte det varit den: medgifvet att köpa sådana gevär för sex riksdaler stycket. — Tillgångarne hafva dock icke medgitvit: många skarpskytteföreningar att begagna sig af denna lösningsrätt, enär medel behöfts i främsta rummet för anskafande af målskjutningsgevär. — Om skarpskyttekårerna skola kunna draga någon väsendtlig nytta af de lånade exercisgevären. böra de få dem till låns på längre tid och ifven berättigas att derå göra de förbättrinsur, hvartill de kunna föranledas För verkliggörandet af tanken på en na ionalbeväpning fordras, att hvarje vapenfö: man är försedd med ett till krigsbruk tjen igt gevär; och det visar sig, att de foster andsvänner, som anmält sig villiga att biIraga till det stora ändamålet, äfven så upp attat saken. För den mindre bemedlad: ir det dock en ganska dryg utgift att an skaffa ett sådaat gevär, och om han äfven leruti understödjes af bättre bemedlade kommer dock under en tid hos många förevingar att saknas behöfliga måiskjutnings sevär. Anskaffade, böra sådana gevär mec ul möjlig omvårdnad skötas och bevara: amt icke begagnas vid andra öfningar ä nålskjutning. Särskildt för exercis afs:dd: sevär böra följaktligen tillhandahållas allv öreningar, som det hos Eders Kongl. Maj: egära, så långt förråden, efter beräknint tf armåns eget behof, det medgifva; ocl ör att i någon mån afbjelpa bristen p nålskjutningsgevär, bör till hvarje törening, om deraf är i behof — och hvilket hufudsakligen inträffar i landsbygden — ett ådantgevär utlånas för hvar tionde man. om i skarpskyttekåren är inskrifven, med kyldighet för vissa, af föreningen utsedda eh uppgifna personer att ansvara förgeärets äterlemnande i godt skick. Dettali w FR ES RA RR TR AG ER AR AA RN