Aftonbladet – 31 oktober 1862, sida 2

Jag bad er låta bli klädningen. Den tilihör min matmor, och jag har hennes be fallning att-packa in allung här i rummet. Det är mig till ingen bjelp att ni kom hit: ni är mig deremot ganska mycket i vägen. 4Jaså sade huspigan, ni må vara född i London, som de säga. Men om detta skall vara Londonsfasoner, så tyck:r jag mer om Suffolk.4 Så öppnade hona dörren med en vredgad ryckning i han itaget, smällde igen den hårdt, öppnade den ånyo och tit e in. Jag tycker mer om Suffolk?, sa de hon med en alskedsknyck på hufvudet, ämnad att skärpa udden af sarkasmen, Lovisa fortfor oafbrutet med packningen. Sedan hon ordentligt lagt ned linnet i den mindre kappsäcken, egnade hon d rpå sin omsorg åt klädningarne. Efter att ha noga mönstrat dem, för att förvissa sig om hvilkendera var den minst värda i hela samlingen och kunna lägga den på botten säsom underlag åt d2 öfriga, blef valet ingalunda svårt. Det första hon lade ned i kappsäcken var den bruna alpacaklädningen. Under tiden hade Magdalen gått ned till kaptenen. Ehuru han ej kunde undgå att märka mattheten i hennes anletsdrag och trögheten i alla hennes rörelser, så gladde det honom likväl att finna henne fullkomligt lugn. Hon egde till och med nog sjelfbeherrskning att fråga om hans resa, utan andra tecken till or:s än att hon skiftade ärg och att läppen darrade något Htet, . ; Och Inu neg med det förflutna?, sade kapten Wragge, då .an slutat sin Berge telse om expeditionen till. London, via S:t i Crux. SLåtom oss nu öfvergå till det närvarande. Brudgummen — — —4 sOm det ej gör till saken, inföll hon, så kalla honom mr Noel Vanstone.