Aftonbladet – 29 oktober 1862, sida 2

å många att uteslutningar måste ega rum, lessa träffa minoriteten. Hr Henschen beklagade både alt en fråga ådan som denna blifvit väckt af en ny lelamot och att den gifvit en gammal ledanot anledning till en framställning, som plott kunde alstra partisplittring. Han ansåg att hr Björck lemnat en falsk karakteritik af de olika sidorna, då han framställt majoriteten såsom den liberala, då likväl ståndets medlemmar — menade hr Henschen — vore liberala allesammans. Hr H. vetviflade för öfrigt, att jernvägsfrågorna varit så aldeles främmande för utskottstillsättningen, ty åtminstone i afseende på norra banan hade sju ledåmöter af statsutskottets nio yttrat sig omfatta samma åsigt som hr Björck. Slutligen hemställde hr H., att denna diskussion borde få ur protokollet utgå. Häri instämde äfven hr Muren, som erinrade, att det vore minoritetens konstitutionella skyldighet att foga sig efter majoritetens beslut. Ansåg sig likväl böra reservera sig mot hr Björcks yttrande, att det vore den fraktion, hr B. tillhörde, som åväsabragt de sednare årens framsteg och anmärkte, att ingen förklaring erhållits, huru utskottslistan redan i går kommit i en tidning. Säväl i sistnämnda afseende som rörande hela uppträdet i allmänhet yttrade derpå br Swartz några lugna och värdiga ord, så mycket mer anmärkningsvärda, som de kommo från en medlem af minoriteten och som dertill kunde ega grundad anledning att för sin del vara missnöjd med utskottstillsättningen. Hr Swartz fann det högst beklagligt, att ståndets: förhandlingar skulle börja på sådant sätt. Han fann såväl hr Sommelii som hr Trägårdhs protester olämpliga. Att en strid egderum före elektorsvalen vore i sin ordning, för utrönande af åsigter och för bildande af partigrupperingar, men sedan omröstningen gifvit utslaget vore det -pligt, likasom det är vana, att låta dervid bero och låta striderna hvila, I afseende å hr Trägårdhs anmärkning, som han beklagade lika mycket som hr Sommelii, erinrade han, att vid förra riksdagen elektorerna. ansett sig ej böra för sina kamrater hemlighålla resultatet af utskottsvalen, och. att så skett äfven nu, deri såge talaren ingenting ondt lika litet som att denna bland ståndets medlemmar allmänna kännedom om resultatet letat sig väg till en tidaing. (Allmänt bifall.) Äfven hr Gahn protesterade mot hela : diskussionen samt gjorde samma invändning som hr Mur6n motchr Björcks yttrande om majoritetens förtjenster om framåtskridandet. Hr Rinman upplyste, såsom: ordförande bland elektorerna, att deras förhandling egt rum inför slutna dörrar samt att protokollet varit försegladt och sedlarna uppbrända innan han aflägsnat sig. Med afseende å det af flera talare framställda yrkandet att diskussionen skulle ur protokollet utgå, anmärkte hr Hierta att detta kunde haft skäl för sig, om ståndet öfverlade inför lykta dörrar, men då diskussionen utom: allt tvifvel blefve offentligen känd, men dervid ett och annat misstag kunde i redogörelserna inflyta, såge han intet skäl hvarföre ej en autentisk redogörelse skulle inflyta iprotokollet. Den ende, som ej mer eller mindre direkt ogillade eller beklagade hr Sommelii yttrande, var hr Alander, som ej fann något ondt uti att hr Sommelius ärligt sagt ut sin tanke. Detta hade icke varit illa menadt. Hr Ekeroth riktade deremot skarpa anmärkningar emot tilltaget att, på sätt hr 5. gjort, bedöma personer innan han ku: de ha lärt känna deras politiska tänkesätt och moraliska karakter, anseende han ett sådant beteende vittna minst sagdt om föga politisk takt. Hr Sommelius sökte nu urskulda sig med att han ej klandrat någon person. Samtyckte alla att diskussionen utginge ur protokollet, ville äfven han dertill samtycka, men han kunde, ehuru nykommen, ej afsäga sig sin rätt att yttra sina tankar. Detta yttrande föranledde hr Staaf att anmärka, att han ej klandrat hr Sommelius derföre att han var nykomling utan derföre att hans uppträdande var grundlagsvidrigt, då yttranderätt tillkomme medlemmarne blott i frågor som inom ståndet under öfverläggande komma och i fråga om lagligheten af hvad sig der tilldrager. Hrr Henschen och Murån ansågo deremot grundlagen icke lägga hinder i vägen för afgifvande af en sådan reservation som hr Sommelii. Detta föranledde hr Carln att med grundlagen i hand visa, att anmälan om resultatet af utskottsvalen alldeles icke kunde hänföras till de fall i afseende å hvilka 50 R. O. ger ståndsledamot rätt att sig utlåta. Denna mening biträddes äfven af hr Börjeson, som derjemte anmärkte att det vore rent af stridande mot språkbruket, då hr Sommelius kallade sitt yttrande en reservation. Man kunde endast reservera sig mot en förhandling, i hvilken man deltagit och hr Sommelii yttrande vore således ingenting annat än ett klander. Med afseende slutligen å frågan om diskussionens uteslutning ur protokollet anmärkte hr Blanche, att han förenade sig med dem som yrkade dess qvarstående i protokollet, emedan han önskade att det måtte finnas der såsom ett vittnesbörd, att man icke ostraffadt sårar parlamentarisk takt. Hr Wallenberg, som i saken instämde med hr Swartz, sade sig ej skulle ha haft något emot en uteslutning ur protokollet, men då hr Sommelius tycktes anse sig dermed å sin sida visa ståndet en välvilja, så ansåg han