Aftonbladet – 27 oktober 1862, sida 2

ligt att hon hade något mer som hon ön skade säga. Hvad är det mera?4 frågade Magdaler häftigt. eBlif ej ond, goda, bästat, sade mrs Wragge. Jag är inte rätt lugn för kapte nen. Han är en stor brefskrifvare, och inte ett endaste ord har han skrifvit. Har flyger och far som blixten, och inte än ban här änou. I dag hafva vi lördeg och han är borta alltjemt. Kan han hafva rymt sin väg? Kan någonting hafva händt honom ?4 Det tror jag visst inte. Gå ned nu,jag skall snart komma ned och tala mera om saken med er. Så enart Magdalen åter var allena, steg hon upp från stolen, gick bort till ett skåp i rummet, som kunde låsas, och stannade der, med handen på låset, liksom tveksam. Mrs Wragges inträde hade stört hela hennes tankegång. Mrs Wragges sista fråga, så värdelös i sig sjelf, hade dock hejdat henne vid kanten af bräåddjupet, hade änyo väckt det dåraktiga hoppet kos henne att nom en oförmodad bändelse blifva rädad. tHvarför icke?4 sade hon. Hvarföre skulle ej någonting kunnat hända en af dem? : Hon satte in opiiflaskan i skåpet, låste det och ladå nyckeln i sin ficka. Det är tids nog ännu, tänkte hon, före måndagen. Jag skall vänta tills kaptenen kommer hem. Efter några rådplägningar i nedra våningen, blef det afgjordt att tjenstflickan skulle sitta uppe denna natt för att invänta sin busbondes hemkomst. Dagen förgick lugnt utan några betydelsefulla tilldragelser. Magdalen drömde bort timmarna med en bok i