Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 2

ef den skandinaviska tanken förnimmes uti ett officielt uttalande å folkrepresentanternas vägnar. Vi förmoda att deticke skall blifva den sista. Riksdagen börjar nu omsider från ceremoniernas period inträda i handlingens. De för hela riksdagens karakter i så hög grad bestämmande elektorsvalen ha börjat. Der de icke redan blfvit verkställda företagas de nästa plenidag. Det är förberedelserna till dessa vigtiga val. som förnämligast upptagit riksdagsmännens tid under de närmare två veckor, som förflutit sedan flertalet af representanterna anlände till riksdagsorten. Vi ha redan haft tillfälle omnämna några af de sammanträden, som föregått valen på riddarhuset. Deras resultat ligger också redan inför allmänhetens ögon uti de offentliggjorda bänkmansoch elektorslistorna för ridderskapet och adeln. Det enda man emellertid ännu kan af dem sluta är, att det ultrakonservativa partiet denna gång icke dominerar på riddarhuset och att följaktligen husets större eller mindre beredvillighet alt samtycka till vigtigare reformer blir hufvudsakligen beroende på regeringsmaktens hållning — en omständighet, som fördubblar regeringens ansvar i detta kritiska tidskifte. Presteståndet har äfven haft sina förberedelser till elektorsoch utskottsvalen. Biskopen i Westerås, ehuru frikallad från inställelse vid riksdagen, har varit här för att, såsom den ordlekande författaren till Noaks ark sjelf uttryckt sig, deltaga i-Cinqvarteringskommissioncnst arbeten, d. v. s. med de förnämligast tongifvande inom ståndet — enkannerligen biskop Annerstedt — fördela ståndets medlemmar på de särskilda utskotten. Allting lärer redan i det hänseendet vara klappadt och klart, så att dr Fahlerantz -kunnat efter välförrättadt värf återvända i skötet af sin bjord. Huru rolfördelningen utfallit bland de högvördige känna vi icke. Någon synnerlig nyfikenhet i det afseendet förefinnes icke heller, då ståndets karakter är på förhand temligen gifven, hvad de stora frågorna beträffar. Man vet mycket väl, att ståndet till hvarje politisk reform af verklig betydenhet skall säga nej, ända till dess en kraftig fåtryckning från folkmening och konungamakt i förening gör det för de högvördige klart, att de mäste godvilligt släppa den politiska makten för at! icke genom ett för långt drifvet trots förlora både den och mera dertill. Vigtigare och mer betydelsefulla äro de förberedande sammanträden, som hållits al borgareoch bonceståndens medlemmar. I borgareståndet har, genom de inom ståndet representerade elementernas mångfald, det hela redan karakteren af en verklig repre sentantkammare och om än ståndet vid ärendenas afgörande har formelt icke större andel än bvardera af de båda främsta stånden. så lägger dock dess ställning till den allminna meningen — denna makt, för hvilken i våra dagar allt måste i mer eller mindre mån böja sig — i ståndets hållning och vota en vida större betydelse. Landet skall der töre också tvifvelsutan med intresse erfara några närmare upplysningar rörande de åsigter, som sökt göra sig gällande och de krafer, som bekämpat hvarandra vid de förberedande öfverläggningarne bland borgareståndets medlemmar rörande elektorsoch uatskottsvalen. Redan i början af förra veckan föranstaltades under hrr Björeks och Wallerbergs auspicier ett sammanträde, till hvilket voro xallade hufvudstadens representanter vch de riksdagsmän från landsorterna, som dittills hade hit anländt. Allmänt ense om vigten af att bereda någon sammanhållning träffade man öfverenskommelse om några hufvudgrunder för ett program, som borde uppställas af den sida, som önskade i borgareståndet bilda en moderat, men sjelfständig majoritet. Några dagar sednare, då flertalet af riksdagsmän anländt, hölls ett nytt sammanträde, till hvilket ståndets flesta ledamöter, och bland dem alla nyvalde, hade blifvit inbjudna, och hade man vid kallelsernas utfärdande egentligen endast förbigåt nägra få, om hvilka man visste att hela deras ärende vid riksdagen är att verka för något visst jernvägsintresse. En och annan sådan ledamot hade dock äfven tillstädeskommit. Dervid framlades det ofvannämnda programmet, innefattande bufvudsakligen, att i betraktande deraf, att den nuvarande regeringen i flera afseenden förvärfvat och gjort sig förtjent af landets för troende, och under förutsättning att hon komme att tillmötesgå landets önskan om framläggande af ett antagligt representationsförslag, skulle de, som biträdde detta program, i allmänhet icke göra regeringen några svårigheter i anslagsväg. Dock borde statsutskottet så sammansättas, att då ståndets medlemmar inom detta utskott ur ofvanantydda synpunkter understödde regeringens framställningar, det blefve ett ja af öfverläggning, men icke af svaghet, samt att om till följd af några påtryckningar regeringens hållning förändrades eller om hon icke uppfyllde hvad nationen af henne väntar i afseende på reformen, ståndet skulle kunna för sin del göra gällande den motvigt, som representationen eger till sitt förfogande uti folkets skattebevillningsrätt. Slutligen hörde till programmet, att för jernvägsbyggnadernas tortsättning erforderliga medel borde beviljas till enabanda belopp.