Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 2

vad borgareoch bondestaändens redan Ull ronen framburna yttranden också ådagaägga. Programmets författare och anhänvare ha derjemte velat redan från början vifva tillkänna, att de alldeles icke hade för Ysigt att lägga något hinder i vägen för ernvägsbyggnadernas fortsättning i samma insenliga omfing som hiuills; men att de jnskade förebygga att slitningarne om jernvägarnes riktning skulle utöfva något inflytande på den politiska grupperingen vid riksdagens början och alstra en nyjernvägsriksdag, sådan som den af år 1856, hvilken stått och står svenska staten så dyrt genom le dryga summor, med hvilka budgeten då växte just till följd af de dagtinganden och söpslaganden, som egde rem i sammanhang ned jernvägsstriderna. Vid det ofvan antydda sammanträdet gilades detta program af nästan alla närvarande ståndsmedlemmar, och specielt af alla le nyvalde. Vid ett nytt sammanträde påföljande dag (i fredags) tillstidesvoro äfven rr Muren och Henschen, jernvägsagitatorerna par pråference, men den tystnad de jakttogo gaf stöd åt den förmodan man redan förut hyste, att de icke ville sluta sig EARNED SEN ; i q j till det ofvannämnda programmet. Åtskil-j:! liga andra ledamöter, i allmänhet tillhörande ständets minoritet vid förra riksdagen, men hvilken nu förklarat sig gilla det, om vi så må kalla det Björek-Wallenbergska program-:! met, började dock i fråga om dess tillämpning, specielt hvad vidkom statsutskottets besättande, uppstälia anspråk, som voro föga förenliga med programmets grundtanke, l: att statsutskottet bör vara så sammansatt att, om så behöfves, detsamma äfven kan intaga en bestämd hållning emot regeringen. Också begaf det sig att dessa herrar snart nog formligen afsöndrade sig från anhän : garne af den venstra sidans program och redan L måndags afton föranstaltade ett särskilt sammanträde på hötel de Sucde. Ledare derstädes varhr Murcn, som alltsedan sin hitkomst haft all möda ospard att med användande af samma taktik, som, bedröflig i åminnelse, 1556 med så mycken framgång begagnades af honom och Öla Månsson; spelande jernvägarne och rikligen kringströdda löften om) understöd för särskilta intressen naturligtvis hufvudrollen vid dessa bearbetningar. Vid erhållen underrättelse om detta sammanträde å Hotel de Suåde föranstaltade anhängarne af det ofvannämnda programmet samtidigt en annan sammankomst på annat hå!l, nemligen på Skomakarekällaren, och det blef nu ett första tillfälle att se åt hvad håll medlemmarnes sympatier i sjelfva verket drogo dem. Dervid begaf sig, att till Skomakarekällaren kommo omkring 40 personer, till Hotel de Sugde, om vi ej äro illa underrättade, 27, hvadan således en ganska aktningsbjudande majoritet synes redan haj bildat sig för de åsigter, som uttryckas ge nom det ofta omtalade programmet. Man öfverenskom der att utse en komitå, bestående af fem bland ståndets äldre, och fyra af dess nykomna ledamöter, hvilka skulle erhålla uppdrag att uppsätta förslag till elektorslista; och blefvo dessa komiterade: hrr Björck, Wallenberg, Ekholm, Grenander, Lemchen, Berger, Carlen, Beronius och Stråle. Den sidan, hvars medlemmnar samlades på Hotel de Sutde, utsåg äfvenledes för enahanda ändamål en komit af nio personer (uppräknade i gårdagsbiadet). Vid ett nytt sammanträde lära några personer af den andra sidan varit särskildt tillkallade för att blifva i tillfälle erfara denna sidas planer och afsigter, dervid äfven tillkännagifvits att br Muren formligen afstod såväl från att blifva elektor som från erhållande af en plats i statsutskottet. Vi känna icke om man i afeeende å motivet till denna afsägelse kan hemta någon ledning för omdömet från den bekanta fabeln om rönnbären, eller om öfriga medlemmar at denna sida funnit uppställandet af hr Murån såsom kandidat till etatsutskottet vara att gå något för långt och att äfventyra förlusten af anhängare, som eljest kunde vara att påräkna. Nog af att en sådan förklaring blifvit afgifven. Till någon ledning för omdömet rörande de krafter, som förenat sig vid sammanträdet på Hötel de Suåde, kunna vi nämna, att till denna sida höra dels de visserligen från fordom till grundsatser liberala, men nu mera af jernvägsintressen helt och hållet absorberade herrarne Murn, Henschen, Grape och Sundvallsson; dels juste-milieumän sådana som hrr Gahn, Swariz och Ekwan; dels afejordt devouerade, såsom hrr R. Trägårdh och Rooth; dels slutligen enl. falang, som merändels under alla omständigheter följer hr Schwans fana, såspm hrr Lundberg, Hjertström, S. Trägårdh, Rosån m. fl. Med fägnad har man erfarit, att såväll samtliga medlemmar på Stockholmsbänken, som äfven alla representanterna för Göteborg, slutit sig till den sida som önskar se ståndet intaga en hållning, som åt representationen betryggar, såvidt på ett stånd kan ankomma, det inflytande folkrepresentationen enligt konstitutionella begrepp bör ega. I bondeståndet förefinnes knappast någon partisplittring med, afseende på de två stora angelägenheterna, den om reformen och den om största möjliga eparsamhet med statsmedel. För att emellertid förebygga meningssplittringar äfven i jemförelsevis min dre vigtiga frågor, t. ex. den å nyo å bane j bragta om ett firändradt sätt för utseende af ståndets elektorer, hade man i går afton föranstaltat en enskild öfverläggning i ståndets sessionssal rörande nyssnämnda ämne, dervid blef öfverenskommet att denna gång öka elektorernas antal från 24 till 30: För-: slaget att de sex, som öfverskjuta det förr vanliga -entalet, skulle utses af ståndet samfäldt, blef dock icke heller denna gång biallet, utan antog man ett medelvägsförslag, bestående deri, att de län, som räk