Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 2

skulle man velat låta förstå, att välmeningen och redligheten hos bondeståndet i någon måa ekulle få lända detsamma till ursäkt för dess frisinnthet. Vi behöfva knappt ytterligare fästa upp-. märksamheten på de bestämda och energiska ordalag, hvarmed borgareoch bondeståndets talmän, isynnerhet bondeståndets sedermera på rikssalen besvarade den i trontalet förekommande matta antydningen om representationsfrågan. Bondeståndets talman ermrade bland annat på ett slående sätt derom, huru vexelverkan mellan regering och folk under nuvarande förhållanden är omöjlig och att hvarje god medborgare måste ha anledning att önska ett slut på det nuvarande oefterrättlighetstillståndet: En god regering?, yttrade han, skall ofta finna sina bästa afsigter tillintetgjorda af ett motstånd, framkalladt af fördomar och partiintressen och snart ,sagdt i hvarje större fråga sakna från den andra statsmaktens sida, stödet af en opinion, som bestämdt och oförtydbart angilver de flestas mening, då deremot en folkfiendtlig styrelse skulle i denna splittring i stånd, klasser och intressen finna en alltid lätt odlad mark för utförande af hvilka som helst mot folkets frihet och väl riktade planer. Såsom någonting egendomligt och nytt anföra vi följande strot i borgarståndets uttalande inför tronen: tDen vänskap och den gemensamhet uti in-fresscn, som småningom ulbildats med Danmarks ädia folk, skola under tidernas lopp höja i anseende, makt och inflytande, nordens trenne nationer, skapade alt högakta och understödja kvarandra. Målet är ett norden, starkt och mäktigt Ul sjelfförsvar.4t Det är första gången ett så klart uttryck ef den skandinaviska tanken förnimmes uti ett officielt uttalande å folkrepresentanternas vägnar. Vi förmoda att deticke skall blifva den sista.