Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 2

ceringens sida 1 afseende på representationsi? reformen och man hade icke väntat, alt bori! gareoch bondeståndets adresser och de deri instämmande 43,000 petitionärerna skulle j: i detta uttalande från tronen helt och hållet ignoreras. Folkbeväpningsrörelsens tillhopalande med skolväsendet, i stället för med j örsvarsväsendet, har icke heller varit egnad ! att framkalla någon behaglig sensation. Redan i de första ögonblicken då bor-j! gareoch bondestånden sammankommo och : konstituerade sig, uttalade sig inom dessa : stånd känslan deraf, att landet nu ovillkorligen kräfver en representationsreform och : att för denna stora sak allt annat nu måste j: mer eller mindre träda i bakgrunden. Ij sitt helsningstal till ståndet erinrade bor-! gareståndets talman, alt främst bland alla vigtiga ämnen stode frågan om förändringen ef dessa former, som ha öfverlefvat sin tid och sig sjelfva och som i deras nu befintliga föråldrade skick qväfva allt sannt politiskt lif och utgöra samhällets tyngsta börda. Bondeståndets sekreterare vidrörde i sitt inträdestal förhoppningen alt nu få löst den fråga, som redan vid början af vårt nuvarande statsskick väcktes till lif och bondeståndets talman häntydde i sin helsning till ståndet på den stora samhällsvigtiva reform, som framför allt skulle bidraga till att förverkliga det ädla syfte, eom innefattos i de väl kändarorden: Land skall med lag byggas.tt Till och med i helsningstalet till presteståndet afh h. erkebiskopen, hvilkens egendomliga vältalighet är rikskunnig, förekommer den af en tanke på den nuvarande allmänna folkstämningen framkallad fromma önskan i seende på platserna? i ståndet: Om vi en gång, snart eller sent, från dem skiljas, må det om oss kunna sägas att vi för dem icke voro alldes obehöfliga eller gagnlösa?, omedelbärt hvarefter med den ofterhärmligaste naivit tillägges: ?Vi veta dessutom icke om icke våra sträfvanden, äfven när de synas obetydliga och onyttiga, medföra någon frukt.? Vid ståndens inbördes helsningar till hvarandra framträdde ännu klarare uttrycken af de folkvalda ståndens öfvertygelse att stunden nu måste vara kommen för en representationsreform. Borgareståndets deputation erinrade adeln derom, att det eger större tillfälle än något annat stånd att bringa offer för SR väl, och påminte det högvördiga ståndet att det hufvudsakligen borde sysselsätta sig med skriltens tolkning och församlingens själavård. Bondeståndets deputation yttrade sig klarare, mera rakt på saken, mera sans phrase, än man väl någonsin tillförene förspert vid dylika uttalanden. Utan alla omsvep förklarar bondeståndet för adeln att representationsfrågan skjuter allt annat i bakgrunden och att bakom bondeståndets fordringar på en reform stå Smilliontals besutne medborgares oafviseliga anspråk. Lika oförbehållsamt vänder sig bondeståndet till presteståndet och erinrar detsamma om de röster, som öfver hela landet genljudat i den stora reformfrågan, samt ställer till de högvördiga följande enkla och energiska anmaning: Skulle det lyckas allmänna opinionen att få ett tidsenligt representationsförslag framlagdt för ständernas pröfning under närvarande riksmöte, så hyser bondeståndet det lifligaste hopp om presteståndets beredvillighet att på fäderneslandets altare offra ett privilegium, som numera endast utgör ett hinder för detta högvördiga riks stånd att uteslutande egna sitt nit och sin verksamhet åt kyrkans och folkupplysningens tjenst. Högvördiga presteståndet skall genom ett billigt tillmötesgående i denna vårt lands första fråga göra sig förtjent af hela svenska folkets odelade tacksamhet, och högvördiga ståndet skall efter .rågans nöjaktiga lösning i ännu högre grad göra sig förtjent af den aktning och tillgifvenhet, som högvördiga presteståndet har vana att finna hos Sverges allmoge. Genom representationsfrågans tidsenliga lösning skall högvördiga presteständet jemväl undanrödja en af de orsaker, som medverka till ej minure den allmänt sfverklagade prestbristen än ock de sekteriska rörelser, som inom landet förspörjes; ty osvikl.gt är att sedan högvördiga presteståndet vun nit befrielse från sina politiska skyldigheter såom stånd skall ett annat förhållande inträda och högvördiga presters sapet i ännu högre grad förmå uppfylla sin egentliga kallelse såsom religionsvårdare. Vid de stora helsningsdeputationernas uppvaktning hos konungen i onsdags förekommo i de tre första ståndens helsningstal inzenting märkligt; de innehöllo blott de vaniga betygelserna af vördnad och deltagande ör den ongl. familjen och äfven i konunsens svar fioner men intet anmärkningsvärdt, om icke antydningen till borgarståndet om: se beklaglica följderna af bomullsbiisten för våra fabriksdistrikter. Afven vid detta till tälle kunde bondeståndet icke underlåta att reröra representation:reformen. Efter att) ha talat om samhällets förkofran och fram-i steg i allmänhet och om näringslifvets och sälmågans utveckling tillade bondeståndet: Detta likasom hvarje framåtskridande i samvällelig mening näste dock ytterst bero af :n genomgripande förändring af de former. inder hvilka svenska folket utöfvar sin lag-: stiftningsoch beskattningsrätt. Dessa former äro ock numera utdömda af ett tänke-l1: sätt så allmänt, att dess tillvaro icke låter: sig förnekas. Tacksamt erkännande den anda af frisinnighet och kraft, som utmärker Ecers Kongl. Maj:ts riksstyrelse, kunna vi derföre icke tillönska Eders Kongl. Maj:t en större och oförgängligare ära än den, som skulle beredas Eders Kongl. Maj:ts namn derigenom, att denna företrädesvis vigtiga och nu med så lifliga förhoppningar omfat ade reform blefve utförd under Eders Kongl. Maj:ts regering.? Det något snäfva sätt, hvarpå bondeståndets framställning besvalödös,har ådragit sig en viss uppmärksamhet. Konungen yttrade: Redlige Dannemän! Uti de välmenande utryck, hvarmed J till mig framburit eder vördnad och tillgifvenhet, igenkänner Jag den svenska bondens frisinnade men redliga tänkesätt. Jag önskar Eder framgång till de Eder af Grundagen anvisade arbeten och förblifver Eder med Kongl. nåd och ynnest välbevågen. a KR AR ge