Aftonbladet – 24 oktober 1862, sida 3

Majoren Stjernsvärd och skogvaktaren Johan Gustafsson. Länsmannen C. W. Hasselbuhn hade till So!lentuna tingsrätt uttagit stämning å skogvaktaren Gustafsson på grund af en skriftlig anmäian, så lydande: Till konungens befallningshafvande i Stockholms län: Ett oeftergifligt vilkor för ett lagbundet sam hälle är, att lagar finnas, som likaväl betrygga nedborgares rättigheter, som de bestämma deras skyldigheter Dessa lagar skola derjemte hvar sen utgöra blott och bart döda bokstäfver, elle: nedel för godtyckliga tillgöranden, ty inträffar ettdera häraf, så blifver följden det samhälls applösande tillstånd, att hvar och en slutliger sjelf söker taga sig rätt. Oaktadt jag tyvärricke saknar skäl till tvekan, huruvida rättstillståndet i den ort, jag bebor, befinner sig såsom sig borde, så har jag dock icke velat underlåta ati till lagligt beifrande anmäla följande tilldragelse, om icke för annat, än att erhålla full visshet förenämnda hänseende. Af denna anledning får sag härmed vederbörligen anmäla, att den 2t sistlidne Oktober på middagen, sökte f. d. skog: vaktaren vid Edsbergs säteri, Gustafsson, hvil ken numera lärer bo vid Stora Björkbyn i Spånga socken, att i öfverlastadt tillstånd inträga i mina um utan något föregående sammanträffande os: emellan, och då sådant af mig förhindrades. gjorde han sig saker, på sätt närlagde vittnesintyg utvisar, till hemgång och störande af den mig, genom 16 S i regeringsformen betryggande fred i eget hus, och när härtill ytterligare kommer det förfarande han emot mig dagen rk eller den 29 samma månad, således med berädt mod iakttog, så finner jag mig föranledd med stöd af 48 S kongl. förordningen den 29 Januari 1861, hvilken för Gustafsson fastställer urbota bestraffning, att anhålla det bemälde Gustafsson måtte genast blifva häktad och befordrad till det straff lag lyder och befaller. Skansen iSollentuna den 12 November 1861. G. M. Stjernsvärd, major. sin sida hade Gustafsson till samma ting uttagit stämning å majoren Re med yr: kande om ansvar för öfvervåld, hvarom han afgifvit en så lydande skriftlig berättelse: Tis lagen den 28 Oktober sistlidet år infann sip undertecknad vid egendomen Skansen i Sollentuna socken för att derifrån afhemta statdrängen Gustaf Adolf Jernström, hvilken blifvit af min broder städjad till hans hemman Stora Björkby i Jerfälla socken. Vid ditvomsten tillfrågade jag Jernström, om han hade sina saker i ordning för att medfölja, hvarpå han svarade: Jag skall gå upp till majoren. Belåten kommer han derifrån, medförande ett qvarter bränvin och ett litet stycke smör samt yttrade: i dag är majoren mycket glad. Då Jernström islagit hvar sin sup åt oss, förtärde vi densam ma, hvarefter vi började pålassa hans saker. När detta ver till en del gjort, frågade jag honom om han erhållit sin liqvid. Jag skallt. svarade han, nu gå upp till majoren för att få uppgjordt. Då han återkom, sade han sig fått höra annat af majoren, hvilken hade kallat mig fyllracka, fähund m. m., och tillagt: du kommer ej ur min tjenst förrän nya folket kommit. Jag yttrade då till Jernström: icke kan jag vara belåten att taga din hustru och dina barn, då du ej sjelf får komma, hvartill Jernström yttrade: Gustafsson får gå upp till majoren och tala sjelf med honom: Vi öfverenkommo då att följas åt upp till honom. Uppkomna i förfrågade jag Jernström, om vi icke skulle anmäla oss genom betjenten, för att få tala vid majoren, men han svarade att detta aldrig behöfts förr. Jag qvarstannade i förstugan. och Jernström inträdde, men knappt häåde han inkommit genom dörren, förrän han möttes at majoren, hvilken skuffade omkull honom mot en skrufbänk i tamburen, hvarefter jag äfver tilldelades ett hårdt slag med handen för tra. fattades i kläderna och med slag och sparknin: gar utkördes på gården, allt under tillmälen af: Fyllracka, fähund, tjufstryk, m. m. Utkommen på gården qvarhöll han mig i kläderna samt gaf mig ytterligare slug och sparkningar. Ni jag med en hastig svängning slitit mig lös från honom, sprang han in efter en revolver och en örre käpp med dobbsko. Spänd riktade hav revolvern emot mig, under det han m2d käppen tilldelade mig flera slag, yttrande: Om du vågar säga ett enda ord, fäliund, så skjuter ja dig Sedermera då jag derifrån gick till hästarne, förföljde han mign utdelande ännu flere slag. Jag tog derefter hästarne ned till sjör för att vattna dem. Desta gjorde jag fastän det nekades mig. Under vägen ned till sjön efterföljdes jag af majoren, 1 sällskap med en s. k. sjökapten. Nedkomna till sjön, fattade denne tag uti mig och höll mig, medan majoren äl hörligen slog, under utrop: Härskall jag död: dig än fähund! Jag blef härvid så illa tilltygad, att flera blodviten på armar och hufvud följde. Sålunda oupphörligen förföljd med skällsrd, hugg och slag samt hotelser måste jag, för att undgå vidare misshandling, begifva mig från stället utan att få medtaga de Jernström tillhörige saker. Stora Björknäs den 18 Feb, 1862, Johan Gustafsson. Gustafsson har dessutom bifogat ett besigtningsbevis öfver den misshandel han lidit, hvarat inhemtades att han haft flera blånader och blodviten å hufvud och armar. Målet har varit före vid åtskilliga rättegängsdagar och förebragtes vid första rättegångstillfället följande bevisning å Gustafssons sida an: gående uppträdet den 28 Oktober : Förenämnde statdräng, Gustaf Ado!f Je nström. mot hvilk:n majoren anfört jäf, som dock af rätten lemnats utan afseende,har afgifvit en vittnesberättelse, som fullkomligt öfverensstämmer: med Gustafssons här ofvan intagna upp que med det tillägg, att majoren inalles till: delade Gustafsson minst 50 käpprapp, till följd hvaraf Gustafsson blef oförmögen att under 3 månaders tid använda venstra armen till arbete samt stt Gustafsson, sedan han med skällsord blifvit förfördelad af majoren, svarade på samma sätt, dock utan att handgripligen sätta si till motvärn eller på något sätt våldföra ig majoren. . Johan Petter Jernström, som vid ofvannämnde tillfälle varit Gustafsson följaktig till Skansen för att hemt: statdrängen Jernströms saker, har afgifvit en vitthesberättelse, som bestyrker Gustafssons misshandling å gården. vad som tilldragit sig i majorens rum eller vid sjön, hade vittnet ej sett. Ifrågavarande vittne har i likhet med G. A. Jernström, sett ustafsson vara blodig om händerna och ansigtet till följd af det honom tillfogade våldet, hvarjemte vittnet i likhet med Jernström intygat, att Gustafsson visserligen svarat på majorens oqvädinsord, men icke satt sig till motvärn eller våldfört sig å honom. Drängen Johan Elfstrand: att vittnet såg när Gustafsson, som ej varit berusad, jemte Gustaf Adoif Jernström gingo upp till majoren; att Gustafsson, efter blott ett par minuters förlopp, kom hufvudstupa ut från förstugan, förföljd af majoren, som slog honom; att kapten Westermark våldsamt med handen stötte Gustafsson för bröstet; att majoren härefter från sitt rum hämtade en pistol och en käpp, med hvilken sednare han a Gustafsson upprepade gånger, utan att Gustafsson. satte sig ull motvärn; att majoren tilldalada. .Gnigdafecnn.. undar dat han frtilida ha.