Aftonbladet – 24 oktober 1862, sida 3

begalf sig, ätföljd ai sin man till majorens egendom Skansen, för att på grund af ett häradsrättens utslag af den 10 Mars utbekomma åtskilliga sig tillhöriga effekter, som major Stjernsvärd behållit, hade majoren utan gifven anledning å kärandenas sida öfverfallit hustru Alm qvist och hennes man med hugg och slag, alh under det han utfor i svordomar och de gröf sta oqvädingsord. Med anledning häraf hade majoren uttagit rr å kärandena, hvari han påstått. att ingalunda han förgått sig mot makarne Almqvist, utan att det tvärtom varit de som försått sig mot honom, i det att hustru Almqvist dels i ohöfviska ordalag skulle affordrat honom sina saker, dels tagit honom i rocken så at denne gått sönder, och yrkar majoren ansvar å makarne Almqvist för hemgång, åberopande sig på en af drängen Axel Svantesson samt förre fanjunkaren J. R. Gyllenpalm gemensamt utgifven vittnesattest. Då dessa personer ätven gifvit makarne Almqvist vittnesintyg, intaga vi dem här nedan i sin helhet ordagrannt ur det justerade protokollet, utelemnande blott de deri förekommande svordomar och grofva oqvädinsord, som majoren der uppgifves ha fällt mot makarne Almqvist. Den attest, fanjunkaren Gyllenpalm gifvit makarne Almqvist, har följande lydelse: En dag i innev. Märs månad ankom Elisabeth, åtföljd al sin man och en skjutsbonde, med åkdon tili Skansen, der majoren Stjernsvärd bor. Stjernsvärd och jag begåfvo oss emot Almqvist med des3 sällskap, och då Stjernsvärd kom Elisabeth på 20 å 30 alnars afstånd, tilltalade Stjernsvärd Elisabeth i följande ordalag: (svordomar och oqvädinsord). Elisabeth framvisade en pappersrulle, den hon höll i handen, med tillkännagifvande att det var tingsrättens utslag, att hon oe rättighet afhemta de af Stjernsvärd qvarhållna sakerna. Stjernsvärd blef då alldeles ursinnig och under yttrande: Du har anställt process mot mig, som ingen. annan af mina tjenare gjort; jag skall lära dig att föra rättegångar, gaf han henne flera skarpa knuffar; med båda händerna knutna utdelade han minst åtta till tio stag mot Elisabeths bröst, hvaraf hon dera gånger höll på att falla omkull. Hastigt vände Stjernsvärd sig från Elisabeth, och kom mot mig — visade att hans rockficka var sönder och ville tvinga mig hafva sett, att Elisabeth sönderrifvit rocken — men hvartill jag ge nast sade mig ingenting sett, hvarför han sade: Det jag gör ser du, men det andra göra, ser du icke. Under grymma eder och skällsord fortfor han att afvisa Elisabeth från gården, och då han tyckte de dröjde något länge, befallde Stjernsvärd mig att piska sällskapet från gården. Jag begaf mig till Almqvist och bad dem vänligt fly från den snart sagdt ursinniga menniskan Stjernsvärd. Almqvist med sällskap efterkom min föreställning och oo sig å väg, men då rusade Stjernsvärd efter Almqvist samt slog honom med knuten hand i hufvudet, så att Almqvist nära nog stupat och hvaraf hatten hoppade af hufvudet; derefter gaf Stjernsvärd honom ytterligare ett slag i nacken och yttrade: Jag skall klå dig din rödskäggige hund.4 Almqvist talade icke ett enda ord till majoren, hvarken före det han fick stryk eller e:teråt, utan begaf sig vägen framåt. Då jag återkom fick jag mycket förargelse för att jag ok a FL It or Åt pr ad ÅA I a . UT SN pgg 0 VA Gr a icke a fn tjernsvärd att piska dem å gården. Ps Skansen går allmän vinterväg, och på denna väg fick så väl Almqvist som Elisabeth slagen och blefvo öfverfallna. Samma afton denna tilldragelse skedde, bad Stjernsvärd mig gifva sig betyg öfver tilldragelsen, hvilket jag ock gjorde, men för betyget blef han arg och rasande, och sade att det jag författade var icke som det skulle vara. Slutligen, sedan jag skrifvit tre — säger tre — bad jag honom sjelf diktera, hvilket han gjorde, och som betyget var af honom sjelf och icke af mig författadt, ämnade jag, i händelse. jag skulle besvurit det, upplyst huru dermed tillgått. Berjenten Axel vantcison vet att Stjernsvärd låg i sin säng och förestafvade skriften. Att Almqvist med hustru blef illa behandlad, kan jag med ed styrka om så påfordras. Stockholm den 27 Mars 1862. J.R. Gyllenpalm. (Sigiul) Betjenten Svantesson har äfven gifvit makarne Almqvist ett ungefär enahanda vittnesintyg. hvari han likaledes yttrar, att majoren samma dag som våldet föröfvades efter egen diktamen af honom bekommit eller tvingat mig utgifva sådant betyg, hvaraf han kunde tycka sig hafva nytta, i händelse rättegång skulle af Almqvist anställas, hvilket jag nu får återkalla. Den vittnesattest, som major Stjernsvärd skall aftvingat fanjunkaren Gyllenpalm och drängen Svantesson lyder deremot som följer: Sistlidne gårdag, måndagen den 17 dennes kl. omkring 10 f. m., då hr majoren Stjernsvärd och undertecknad befunno oss på ladugården vid Skansen, ankom dit qvinspersonen Elisabeth Mlmqvist, åtföljd af sin man och en skjutsbonde. slisabeth Ålmqvist började genast tilltala majoren i vredesmod på ett högst oanständigt sätt, sägande bland annat, svängande en pappersrulle i vädret: Hit genast med mina saker, här är min rättighet; får jag genast mina saker 0. 8. V., hvartill majoren svarade : Nej, du får inga saker förr än du dertill förskaffat dig obestridlig rätt. Du EE icke så lätt från följderna af ditt okynne. Samtidigt tillsade majoren sin betjent att från sitt rum hemta en portfölj, innehållande häradsrättens af majoren motvädjade utslag i målet med Elisabeth, hvilket majoren bad mig för Elisabeth uppläsa. HE!isabeth blef då arg och ursinnig, sprang emot majoren och svängde sin i handen hafvande pap-J persrulle tätt invid majorens ansigte och utfor i de gröfsta skymford, såsom skojare m. m, Då majoren förde henne ifrån sig, grep hon i majorens rock och sönderref densamma. Majoren tillsade härunder flerfaldiga gånger att tiga och aflägsna sig från gården med sitt sällskap; hvartill hr majoren äfven sedan jag uppläst det nedhemtade utslaget bad mig bidraga, för att undanrödja den skandal och det dåliga exempel, som Elisabeths beteende företedde för hr majorens öfriga tjenare. Jag verkställde äfven med största foglighet denna begäran till mig och lyckades det mig att få bort hela sällskapet. Men under tiden som Elisabeth fortsatte vägen från Skansen, fortfor hon att i vildsinnt sinnesstämning, flera hundra alnar från gården, utfara mot majoren, som TE till sig, med skymfoch skällsord. Allt detta intygas af mig under edlig förpligtelse. Skansen den 18 Mars 1862. J. R. Gyllenpalm. Sanningsenligheten af ofvan afgifna berättelse får jag såsom åsyna vittne till tilldragelsen under edlig förpligtelse intyga. Skansen som ofvan. Sv. Axel Svantesson. Under målets handläggning ha förenämnde personer ej kunnat med kallelse anträffas för att i målet höras, men tvenne andra vittnen, Brita Christina Svensson och hushållerskan Hedda: Jonsson, hafva, på ed hörde, sammanstämmande intyga: att major Stjernsvärd väldfört sig å ma-i karne Almqvist. Deras vittnesberättelser om händelsn öfverensstämma till alla delar med dend at Gyllenpalm till makarne Almqvist afgifna,l här ofvan intagna vittnesattesten, hvarföre vi anse öfverflödigt att upprepa deras vittnesmål, hvaraf äfven framgått att makarne Almqvist vid nämnde tillfälle uppfört sig höfligt och anständigt mot majoren. Vid sista. rättegångstillfället uppträdde å maSareng sida som vittna en avinna vid namn Wiri Nr jr a RE a RA ASA LIE ve PAR NRA