Aftonbladet – 21 oktober 1862, sida 2

sjunkande stenarnes oupphörliga plumsande och de med musslor fyllda katsarnes nedsänkning och uppdragning. Afven torde dykarnes mörka färg tjena dem till skydd, och det vore föga rådligt ör europåer att ansluta z3ig till dem. Massudi berättar om dykarne i Persiska viken att de känna iicona fördel af färgen och derföre svärta siu kropp då de börja fisket. Bankarna vid Aripo äro ej det enda ställe, der man erhåller perlor, och den egentliga perlmusslan ej den enda, som lemner sådana. Tambleganviken, som är förenad med den ypperliga hamnen vid Trinkomule, är sätet för ett annat perlfiske, och den n.ssla, som lemnar perlorna, är samma tunna genomskinliga mussia, hvars ljusa hvita skali Kina och annorslädes begaguas i stället för fönsterglas. Äfven för sioä små perlor insamlas dessa musslor årligen. Skalen utför man till Indien och bränner dem der till kalk, som tuggas tillsammans med betelnötter. På denna mussla är det så rik tillsång, att man från 1855 till 1858 insamlade 18,000,000 stycken. . Den trifves blott i vaten af ringa salthalt, och om någon gång för mycket vatten eller flodvatten intränger vå det ställe, der hon lefver, så dör hon i stora massor. . Den äkta perlmusslans bästa perlor träfar man vanligen i musseldjurets skägg, wvaremot de mindre befinna sigiden tjocka lelen af köttet. Man har icke sällan hittat perlor af en pistolkulas storlek, och en omalas, som skall ha haft ett värde at 100,050 vund sterling. Medelstora perler betala: på Jeylcen med tre till fyra pund sterl. stycket. nfödingarna på Ceylon tro att perlorna iro stelnade daggdroppar, som Buddha i vissa månader låter falla ned på jorden och om uppfängas af musslorna, sa