Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

för evigheten. Ettexempel härpå har man I en af den nuvarande profeten Youngs hustrur, som blef tagen till äkta af denne, på det att hon i den kommande veriden skulle räknas bland Joe Smiths drottningar. Äfven i detta äktenskap tillhöra barnen maken i evigheten, icke hans representant på jorden. 3) The substitutiv: pro:y, EN form, som a är uppfunnen för dem, hvilka längre tid måste vara borta från sin familj, t. cX. missionärer. De kunna låta sig representeras af goda vänner hos hustru och barn, på det att iörökningen af barnens antal icke måtte lida afbräck, hvarigenom de sjelfva skulle lida afbräctk i sin tillkommande pa 4) The redeeming procy, när man ingår ett äktenskap, på det att det må gå dem, som dött ogifta, väl i den ndra veriden. Den, som lemnar efter sig få barn, har liten, den, som inga barn efterlemnar, alldeles ingen salighet att förvänta. Han förbtlifver i osaligheten intilldess någon medlidsam förbarmar sig öfver honom, gifter sig på hans vägnar och sålunda förskaffar honom a komma. Man finner häraf, att de mormonska dogmaticis konseqvens är star, och att de nycket väl förstå att förena det nyttiga med det angenäma. Då man får desto större salighet, ju flera barn man har, gifter man sig med så stort antal hustrur som möjligt, och det finns sålunda enligt den sista folxräkningen år 1858: 3617 män i månggifte, af hvilka 387 ha flera än 7 husirur, 730 ha 5, 1100 ha 4 och 1400 ha irån 2 till 4. Det antages vara en följd ber mien, att långt flera flickor än gossar födas — En dåre sisom akrobat. Från Frankfurt am Main berättas: En ung man härifrån städen, hvilken för någon tid sedan ämnade utvandra, men ej kom längre än till Hamburg, hvarifrån han såsom vansianig återfördes till Frankfurt, begaf sig den 30 Septetmber på morguren upp i ett kyrktorn. Tornväktaren, som snart märkte att han hade att göra med en otillräknelig besökande, skickade efter några polskonstaplar, vid hvilkas ankomst den vansinnige fe nast klättrade upp på tornets högsta spets, den så kallade Rikslyktan. Nu vore goda råd dyra, ty det kunde ingen följa honom, utan aut äfventyra att anfallas och slungas till jorden af den olycklige. Några ögonblick trodde äfven den