Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

liga skarpskytteförening icke funnits till. Det förundrade talaren också, att man tro lde det vara ov:lkortig Ja sig nya för : at ferstöd er 3 Mars endast d Srenin r sig dess ämmelser äl: efterrättelse för ati K. M. skall tilise om och i lögd mån bdrag eller unde stöd kan meddelas. Då konungens regering väl bör tänkas ha någon öfverblick öfver förhållandena, icke uppställ: dra vilkor för understöds meddelande än de i förordningen innehållna, vore deticke viälbetänk! att från föreningarnes sida ifrågasätta nya förpligtelser, mi då dessa, såsom några här före den beskaffenhet att, om de på eningarne, dessa skulle försvinna såsom snö för värsoi. Kapten Frenell fasn nåera andia förpligtelser än dem, som redan nu ål:ge förenirgarne, ej erforderliga. i Livenwören Bruhn trodde det ej vera ur vägen att undersöka hvad de 8 å 10,000 man fri i villiga, som funnos, kostat regeringen, och kom idervid till det resoltat att de ej kostat n-goni ånandet af några gamla utslitna jumingsgevär hade ä ge (ammunition och må i kårerna köpv, och dessa samma skarpskyttar hafva dock iklädt sig förbindelser at hvar för sig försvara ett distrikt! Det är en gåfva åt sta ten, åt o elfva och vår existens; men kunn: vi ej utveckia oss så som vi skulle vilja, måste vi söka få oss hjelp för att uppnå det höga mål dit vi sträfva. PFörpligtelserna komma alltid at: justeras i farans stund, derföre borde frå gan derom nu afsöndras. Låt regeringen förs begära och vi derefter bevilja Låtom oss be hålla vår å om hvad vi behöfva, låt den stå i mötets prutokoller; men iklädom oss ej någrs förr Iser, låt regeringen forlra sådana. Rädman Elfstrd: erinrade att äv fleste föreningar redan i sina stadgar åtagit sig förpligieisen att verka för vapenölningars införande i skolorna, och föreslog talaren mötet att såsom svar på frågan antaga en så lydande resolution: Skarpskyttekårerna åtaga sig fortfarande de för bindelser, son: öfverensstimma med konel. kungörelsen af den 8 Mars 1861 och hvad de en: skilda reglementena stadga. Magister Sohlman åg att man ickt borde vara obetänksam ifråga om frivillighetens ide, hvilken vore för stor och vigtig att på minst: sätt få rubbas. Trodde kårerna b agna sin sak genom ihärdigt fo:tsättande på sim hittill beträdda bana. De äro långt vältaligare genon handling, genom hvad de ta än genom allt hvad de kunna ha att säga. Mera än proto er och postulater har måhända Stockholms skarj skytteförening genom sitt uppirädande vi: det stora öfningslägret i somras å Ladugårdsgärdet verkat för utrotande af fördomar inon: armeen emot skarpskytterörelsen. Om man ne önskar eller vill medgifva att skarpskyttekå rernas verksamhetsområde skall utsträckas till hela riket visar man sig icke hafva praktiskt satt sig in i saken. Hotar plötsligen faran och krigstrumpeten ljuder, då skallenthusiasmen och fosterlandskänslan på mångfaldigt sätt göra sig gällande. oberoende af reglementariska inskränkningar. Dä skulle, med den militäriska öfning. som nu vunnits, en stor del bland de yngre at skarpskyttekårernas medlemmar inträda i arme ens leder och såsom reservbetäl göra att mat kunde använda en större del af beväringsstyr kan. De öfriga, öfveråldersklas en och de vid hewmet ovikorligen bundna, skulle komma att utgöra en god grund för lokalförsvaret, en stam. kring hvilken landstormen kunde ordna sig. Haärud höfding Dahlström törenade si: om hrr Rohdes och Lindhes åsigter. Ansåg av regeringen ej kunde draga någon nytta af skarp skyitekårerna, om de ej på konungens bud för flytta sig till hvad punkt som helst. Kapten Adelsköta (irån Filipstad) förenade sig hufvudsakligen med hr Sohlman. Mawister Hedlund fann mycket af hvad som blifvit anfördt härröra från den till de gamla liberala traditionerna hörande föreställningen, att regering och folk äro två mot hvarardea fiendtliga makter. Denna föreställning hölle man nu på att komma ifrån, Med hänseende till nuvarande förhållanden ansåg sig tal. iikväl böra tillstyrka antagande af en resolution så lydande: Skarpskyttekårerna kunna ej för närvarande åtaga sig större förpligtelser än hvad rörande dem kongl. kungörelsen af den 8 Mar 1861 bestämmer; börande dock föreningarne vara beredda att befrämja verkställigheten af ett ord nadt nationalförsvar, då en antaglig plan dertil kan vara uppgjord. Kapten Gestrin var öfvertlygad alt, on fara hotade, svensken skall gå man ur huset utar att några förpligtelser derom på förhand blitvit atagna. . Under fredstid vore skarpskytteföreninsarnes förnämsta uppgift att sprida kännedon. mm kulgeväret och vana vid dess bruk. Denis oppgilt kan uppfyllas utan några andra förplig iwelser än dem kongl. kungörelsen pålä. ger. Rädman Kljsteaft sökte visa altisynnerbt sednare delen af hr Hedlunds förslag till resoiution var evasivt, säsom för öfrigt hela förslaget, som han derföre i sllo afstyrkte. Löjuvnt Lindhe onsäg att. om man ville åtaga sig de utsträckta förpligtelser, som vifvit föreslagna, man borde besluta en förkla ring, att skarpskyttelöreningarne må betraktas åsom civila exercisskolor 1 landet för bildande ar vapenötvad ungdom. ir Ekgren geumälde att regeringer ej si -ingaktat föreningarne att hon nedsatt dem til. rangen et exereisskolor för ungdomen, ty det ptta åberopade kongl. förordningen innehölle at! le föreningar, som ställa sig den till efterrät telse, skola räknas till nationalförsvaret. Unde; ortgången af öfverläggningen hade tal. för öt sigt haft tillfredsställelsen höra, att förslagen on ya förpligtelser af betydenhet icke röntsynner :1g sympati hos mötet. Det vore derföre öfver ledigt att längre uppehålla sig vid dem. Deremo: rade åtskilliga talare ansett det som kapten No:ienfelt iöreslagit vara en så naturlig följd a: tet önskade understödets erhållande, att de ) isunde se någon betänklighet vid att bifalla det Palaren rIsÅE det för sin del vara så naturlig: ut det till och med vore öfverflödigt att deron uttrycka någon åsigt från skarpskytteföreningar 31es sida, då det kunde tagas för g fvet att on statsmakterna bevilja något understöd, de bestämma vissa kontroller för dess riktiga använ :ande, dem föreningarne få underkasta sig on le vilja begagna sig af understödet. Han an åg derföre att mötet skulle inskränka sig at: besluta en resolution, så lydande: Med hänse de till innehållet ef kongl. förordningen den 8 Mar. 1861 anser motet något beslut i anledning af andre frågan icke erforderligt. vid deetier tramställd proposition TT PA: UN FT RESTS CSR Et Sen DÖG I vt MO, I 0 cl