unna sätt för ängsvattning blifvit af tvenne tatsaeronomer undersökt och derefter at dem i ; LD va ie lang hr D ska! Ö rv i ven här t hellye som åtskil vmför äl ängsvatlu er företrädesvis vore al värde i vårt sallare klimat. Bland de från Kina härstammande olika vag af silkesmuskar, hvilkas införande till Duropa under sednare år blifvit försökt, syne3 den på ailanthus-trädet lefvande bombyx nja blifva af vigt för Frankrike, samt nihända ätven kunna uppdragas i nordligare länder, sedan man numera funnit att ten äfven kan födas med bladen af den vani pimgpernellen — poterium sanguisorba — hvdken älven är mycket bördig, och som på vårarne kan lemna ersättning för de sent utvecklade ailanihusbladen. Sättet för odingen af sistnämude träd i Kina beskrefs derefter; flera exemplar funnos vid akademiens experimentolfalt, der detta träd visseriigen årligen nedfrös. men åter hvarje sommar lemnade 3 till 4 alner låvga skott. Uti Kina nedhugges det årligen för att bibehållas i buskform, hvadan vintern bär ästadkomme detsansma. Hr Danntelt hade under förliden Juli månad i bref trån Paris erhållit ägg af denna silkesmask, hvilka till följd af dä rådande starka värme börjat kläckas under vägen. Han hade likvisst lyckats bibehålla några maskar vid lif, at hvilka ett exemplar nu förev:sades, och hade desamma börjat spinua i dessa dugar. BSilket efter detta slag af maskar hade numera erhållit större värde, sedan man i Frankrike funnit ett sätt för dess afhaspling, hvilken hittills ej lyckats, hvarken i Kina eller Europa. En fransk kemist hade vid Lundoner-expositionen utställt sprit, tillverkad at stenkol. Denna vackra uppfinning inskränkte sig visserligen ännu till ett blott laboratorieförsök, men med de vetenskapens hastiga framsteg nom teknikens område, som nu så ofta förekomme, låge ingen osannolikhet deruti att denna upptäckt snart blefve afindustriel betydenbet. Derpå voro de af stenkolstjära ullverkade anilinfärgerna ett bevis. Likaledes beskrefs en ny metod för ättiktillverkning. Sluligen meddelade hr Dannfelt att grefve de Gasparin aflidit, en af värt tidehvaris flitigaste forskare inom landibruksvetenskapen. Professor Möller hade, på uppdrag af den här i hulvudstaden nedsatta komiten för renållningsväsendets ordnande, anställt en serie af försök med latrinspillningens behandling i den syttving att den vidriga lukten skulle kunna förekorarmas. Hr Miller hade redan under våren förlidet är till nämnde komi:6 redogjort för resultaterna al otvannämnde försök, och föreslagit huru dessa vidare borde i större skala utföras; men så viit I t är, har den omlförmälda komiiän, hvilken dock al Stockholms stad erhöll anslag för verkställande al försök i ofvan untydda riktning. sedermera ir i vidgjort. fir Miller redogjorde nom ensiällda försöken, dervid han utgått rån samma ucip. som hr Marino, nemligen att åtskilja de flytande och fasta exkrementerna och behandla hvardera för sig ning af on half procent svaf. velsyra hade urinen hållits tukuri ett halft år och genom en procent jernvitriol ett år; han förevisade en flaska som ionehöll två är gammal uvin. bvilken ännu icke öfvergått i forruttnelsejäsnirg. De fasta exkrementernas torsning med artificiel värme blef allt tör dyr: tillsatsen al andra ämnen såsom dyjord. ån och dyhkt gjorde varan alltför vo 8 hvilket fördyrade transporten. Bästa sättet vor n tvivel att Bllsät:a 30 procent osläckt kalk, hvarigenom blott en ytterst ringa del ammoniak bortgick och ett någorlonda torrt gödningsämne erhölles då, enliot de försök som på akademiens experimentallält blifvit anställda... He Miller förevisade prof på ett i Werralsod förekommande mineral. som der kallades blåjord och består al fosförsyrad jernox:d oxidu! med en fosförsyrehalt av 12 procent. Slutligen meddelade prof. Mäller att hans undersökningar af mjölken ännu fortgå, men avt han om nåzon td skall lemna fullständig redogörelse för desamma. ågs