Aftonbladet – 11 oktober 1862, sida 3

Petersbourg — och ingenting vidare. Fasa och förvirring öfverväldigade mig så, att jag icke erinrar mig hvad som föreföll innan jag befann mig i ministerns sängkammare. Jag föreställer mig blott att kammaärtjenaren hade återkommit med befallning att släppa mig in och att jag måste ha slagitigen locket på dosan och följt med honom tanklöst. Jag befann mig framför den förnäme mannens säng och lemnade fram dosan, med förskräckelse öfver att ha förlorat depeschen och alldeles oförmögen att kunna säga huru det hade gått till. Ministern satt i sängen, men tycktes halfsofvande. Jag bade aldrig sett honom förut, och denna depesch var den första, jag medförde till honom; men han helsade mig ännu mera bekant än hans portvakt och hans kammartjenare hade gjort nyss förut. Ar det möjligt, sade han gäspande, att ni kommer med ännu en depesch? Förmodligen den, som ni sade att kurirn öfver Belgien skulle föra med sig, fortfor han och öppnade dosan. Jo! Det var ju värdt alt skicka en särskild kurir med två exemplar af Gazelte de S:t Petersbourg! Det är den officiella historien om den olycklige prinsen, kan jag förstå; men ni hade icke behöft att göra er och mig besvär för det midt i natten. Fast — det är sannt — ni kunde icke veta hvad som fanns i dessa! Ambassadörn är besynnerlig ibland; men ni har följt order, och er skulle jag kunna ursäkta för hvad som helst, efter en så utomordentlig skyndsamhet, som den ni lemnade prof på när ni kom hit i går af.on? 4I går afton, ers excellens, sade jag, oviss om jag hade hört rätt. Ja, sade ministern och lade sig åter till hvila. Er ankomst i går natt, för alt aflemna brefvet ifrån ombassadörn redan kloc