Aftonbladet – 10 oktober 1862, sida 3

I hvad mån kan czar Peter anses hberättigad att kallas den store?x Samtiden har understundom, bedröfligt nog, kunnat förnedra sig att krypa för mäktige herrskare, att upphöja till skyarna deras stundom ganska tvifvelaktiga förtjenster, ja till och med egna dem gudomlig dyrkan. Sådant må ursäktas, såsom en gärd åt den menskliga svagheten, vare sig sjelfbedragen tjusning, fruktan eller lumpet lycksö keri. Men att äfven efterverlden likasom gifver helgd åt ett dylikt lofprisande, att historien godkänner oelr bibehåller af smickret uppresta ärestoder, är svårare att förklara. Benämningen den store har redan i en aflägsen forntid blifvit tillagd åtskilliga regenter. Den mest framstående bland dessa är den macedoniske konungen Alexander, hvars utomordentliga hjeltebedrifter gjorde epok i hela den då kända verlden, på samma gång om han uti upphöjda tänresätt och menskligt vetande lån t framför sin tid visade sig vara en värdig lärjunge af filosofen Aristoteles. Samma utmärkelse har sedermera tillfallit, bland andra, den östromerske kejsaren Constantin, genom hvilken, hans egen skaper i öfrigt må hafva: varit hvilka som helst, kristendomen i Europa befästades, och den frankiske konung Carl, som lik en lysande meteor uppenbarade sig midt i det honom omgifvande barbari och mörker, såmt lade den egentliga grunden till det bildningens välde, som ännu i våra dagar gör sig gällande. I sednare tider förekommer deremot ivgen mera under detta namn, än den ryske czar Peter; ty Ludvig den fjortondes storhet har redan sjunkit i en förtjent glömska, Gustaf den andre Adolfs och Napoleons den förstes har aldrig lyckats blifva at häfdatecknarne allmänt antagen, och preussarne hafva ej ens försökt att tillägga sin om dem så högt förtjente Fredrik den andie någon annan benämning än den ende, likasom ville de dermed antyda, att en dylik regent ald:ig mera finge sal Preussen påräknas. Deremot finner man uti alla historiska arbeten, större och mindre, likasom i tidskrifter och tidningar, utan undantag, Czar Pet ter ständigt kallad den store. Hvad kan anledvingen vara till detta anmärkningsvärda förhållande? Öm hans hjeltemod och fältherretalanger känner man ju att när Carl den tolfte vid Narva nalkades hans svenskarnas vida öfverlägsna här, czar Peter hals öfver hufvud flydde derifrån och lemnade sina trupper att försvara sig så godt de kunde, och att han, under fältlåget mot turkarne efter Carl XII:s nederlag. lät så fullständigt kringränna sig vid Pruth, att han ofelbart måst blifva tillfångategen, så framt hans förslagna gemål icke lyckats muta storviziren till förräderi. Hans -mycket omtalade förtjenster om rys sarnes civilisation inskränka sig hulvudsakligen till åtgärder af sådant sing, som det våldsamt framtvingade afrakandet al Jeras oa skägg, införandet af främmande språk vid boivet och i statsförvaltningen samt inoch utländska gunstlingars framdragande på alla högre platser, medan det egenthga föl ket allt hårdare förtrycktes och förslafvades, Huru föga humanitetens grundsatser