Aftonbladet – 10 oktober 1862, sida 3

ledningen af sjöförsvaret på en tid, då före taget i vissa kretsar ogynnsamt bedömdes s Sakens nyhet förorsakade många missgrepp men det oaktadt är man skyldig de mär tacksamhet, hvilka höllo verket vid lif Man begick det felet, att-man icke från för sta början uppträdde med en plan till ejö I försvarets danande, svarande mot de när maste syftemål och de knappa medel, som kunde. beviljas. Den måttstock, som an d vändes, var för stor för de för handen vafrande intellektuella och materiella krafterna. Vacklande, uppehåll och splittring bli lät! följden under sådana omständigheter. År 1851 framlades en plan, som innefattade byggandet at 22 större och 19 mindre örlogsfartyg samt 5 öfningsfartyg inom 10 år med en kostnad af 14 millioner. , Till homnar och befästningar på Därholm och vid Svineminde begärdes 5, millioner thaler. Denna tidrymd är förfluten, omkring 20 miliioner tihaler ha blifvit utgifna, och vi ega blott 4 dugliga större krigsskepp och ingen för dem passande hamn: ett föga hugneligt resultat, som manar till att vidtaga mera konseqventa åtgärder. Den 20 Juli 1853 afslöt Preussen den traktat med Oldenburg, hvarigenom det trots Hannovers motstånd vann platsen till Jahdebamn och dermed den för dess sjömakt och handel oumbärliga ställningen vid Nordsjön. På denna bassin mäste flottans nordsjöafdelning ba sin station, härifrån skall en fång Preussens transatlantiska ångsjöfart utgå, och från denna punkt gäller det att organisera den bästa skola för sjöfolk, fiskeriet på djupet, hvilket Holland, Frankrike och Eugland företrädesvis gynna. Traktaten behöfver ännu några tillägg, men Oldenburg är en Preus sen uppriktigt tillgifven stat, och sistnämnda makt har att uppfylla sin förpligtelse att anlägga en jernbana från Jahde till Minden; den måste lägga hela fin politiska vigt i vägskålen för att Hannovers motstånd må kunna brytas. Blott på en half mil beröres dettas mark af den föreslagna jernvägen, och det preussiska försvarssystemet kräfver nödvändigt verkställåndet häraf. År 1853 begärde representantkammaåren en anläggningsplen, som betecknade ett mål, men förgäfves. För att gifva marinförvaltninger en friare utveckling, skildes den samma år irån krigsministeren, och amiralitetet upprättades, naturligtvis under ministerpresidentens ansvar. Det oaktadt uppmanade kammaren år 1854 ännu en gång förgäfves till det år 1853 begärda framläggandet. Ar 1855 förklarade väl ministerialkommissarien, att förvaltningen handlade efter en väl öfrig 6 a 1 medvetande om målet, men att offentliggörandet skulle verka skadligt. Så följde med hvarje nytt anslag ett nytt uppskof med meddelandet. Ar 1859 föralarade ordföranden i budgetutskottet att, om man forifore att arbeta så planlöst som ou i 10 år, vore det svårligen någon utsigt till bildandet af en preussisk flotta. Äfven herrehuset begärde en fast plan och bestämmande af tidrymden för utförandet. År 1860 upprepade representantkammaren sina klagomål, och regeringens kommissarie svarade att planen redan var under arbete. Herrehuset anmärkte i marinutlåtandet att dess yrkanden ej blifvit efterkomna. År 1861 påyrkade budgetsutskottets ordförande att behandlingen af marinbudgeten skulle uppskjutas till dess en tillfredsställande plan blifvit framlagd, men framläggandet uteblef och kammaren beviljade slutligen mera än 2, millioner thaler utan en sådan. År 1862 uppsköts organisationsplanens meddelande ännu en gång till år 1863, på samma gång man, utom den löpande budgeten, begärde 1,400,000 ihaler till marinens utomordentliga behof. Det härför tillsatta utskottet har, såsom bekant är, förkastat lagförslaget och i en resolution begärt att en fullständig plan till hastig utveckling af örlogsmarinen tillika med anvisning till kostnadernas betäckande måtte vid nästa sammankomst framläggas. Dess utlåtande och detta supplera hvarandra ömsesidigt.