nemligen att öfverste W:s föregifvande, det hinder för samma proviants användande till det afsedda ändamålet skulle hafva mött deraf alt vederbörsnde krouobetjent icke, för att vid provianteriogen vid Keddabo tillhandagå, i rätt lid sig inställt, efter grefvens förmenande, desto mindre förtjenade afseende, som kronofogden Bergström och länsman Jonsson för försummelse i berörde afseende å ort och ställe som vederbordt (konungens ee re N utat hr öfversten angifne, blifvit genom utslag, som vunnit laga kraft, från ansvar derföre frikände, samt det af öfverste W. för sin vägran att berörde proviant mottaga i öfrigt anförda skäl, eller att hr öfversten redan vid aftågandet från förra inom Elfsborgs län belägna nattqvarter i kontant uttagit och bland manskapet utdelat ej mindre den del af aflöningen för dagen, som truppen utom nämnde lön egt utbekomma, utan äfven hvad som vid framkomsten till Keddabo bordt densamma tilldelas, icke kunde för plur antagas, hvadan hr grefven för sin del örpliglade öfrvarste Wästfelt att jemväl godtgöra kronan den bär ofvan omförmälda förlusten. Emot krigshofrättens utslag anförde såväl krigsfiskalen som ock kronofogden Bergström underdåniga besvär. Men kort derefter anmälde begge uti K. M:ts nedre justitie revision att sedan öfverste Wästfelt redan er lagt de ersättningsbelopp, hvilkas utgifvande af öfversten utöfter dd honom af krigshofrätten ådömda ersättningar, som krigsfiskalen å kronans vägnar och kronofogden Bergström för egen del uti sina anförda besvär rkat, besvären af klagsnderna återkallades, födan beslöts att besvären skulle ur diarium afföras och handlingarne bortregistreras. Öfverste Wästfelts er att sjelfmant ej blott ersätta all den förlust som kronan ge nom hans åtgärd tillskyndats, utan äfven att jemväl godtgöra kronofogden Bergströms utgifter, är för honom hedrande. Åtgärden torde dock i väsendtlig mån blifvit föran ledd af den omständigheten, att så länge besvärsmålet låg oafgjordt kunde hans utnämning till general, som lärer vara i görningen, icke verkställas.