Aftonbladet – 9 oktober 1862, sida 3

den: att krigsfiskalen deremot fann öfverste Wästfelt öfvertygad ett hafva å allmän landsväg i närvaro af en talrik folksemling utbrustit i svordom, samt oqvädat länsman Jonsson, som varit i tjersteärenden stadd och iklädd uniform, och derföre med åberopande af åtskilliga lagrum yrkade det öfverste Wästfelt måite varda bötfälld för det alt han med smädeord öfverfallit i tjensten etadd kronobetjent 20 daler, för svordom 1 daler och för tillika begånget sabbatsbrott 10 daler, med tillhopa 15 rdr 50 öre, äfvensom förpligtas godtgöra Jonssons kostreder i målet, samt ersätta de vid krigsrätten hörda vittnen för deras inställelse. Vidkommande öfverste Wästfelts vägran att mottaga de Spphanälade proviantoch fou rageringsartiklarne yrkade krigsfiskalen att, enär på anförda skäl, öfverste Wästfelt dervid orätt, ehuru af missförstånd, förferit, han måtte åläggas godtgöra kronans, genom de vid Keddabo uppköpta proviantartiklarnesförsäljning till:kyndade förlust med rdr 358 —45, hvaremot då ersättningssnspråk rörande förlusten å de vid Axevalla icke mottagna proviantoch fourageringsartiklarne icke ännu väckts, yttrande derom ej erfordrades. Uti häröfver afgifna förklaringar apförde kronofogden Bergström att, ehuru krigsfiskalen medgilvit det öfverste Wästfelt vid det emellan honom och Bergström förefallna samtal icke iakttagit det lugn och den hofsamhet, som bordt kunna väntas företrädesvis af en person i öfverstens samhällsställning, likväl, med afseende derpå att Bergström af konungens befallningshafvande genom meddeladt utslag erhållit en allvarlig varning för bristande nit i tjensten, funnit sig icke kunna med sin embetstalan understödja Bergströms mot öfverste Wästfelt framställda påståenden, kronofogden Bergström, som ansåg sig utan fullt giltig grund hafva bekommit varningen, ehuru han åtnöjt sig med utslaget, ändoek ansåg öfverste Wästfelt saknat stöd för befogenheten af sina till länsstyrelsen mot Bergström ingifna klagomål, hvadan Bergström förnyade sina fullt rättmätiga påståenden mot öfverste Wästfelt, yrkande åtminstone att erhålla godtgörelse för krigshofrättens protokoll, som han nödgas utlösa med 13 rdr 50 öre, äfvensom bekomma ersättning för lösen af krigshofrättens blif vande utslag. Länsman Jonsson förklarade sig för sin del mycket belåten med krigsfiskalens memorial. Öfverste Wästfelt åter ville ej medgifva att han mot kronofogden åsidosatt det lugn och den hofsamhet, som hr öfversten tillkommit; förklarade sig dock dela krigsfiskalens åsigt om kronofogdens mot hr öfversten framställda ansvarspåstå enden, och då öfverste Wästfelt Småste anse sig juridiskt öfvertygad att mot kronoläns man Jonsson hatva fällt oqvädinsord?. öfversten förklarade sig nöjd med krigsfiskalens yrkande i denna del. Ersättningsyrkandet i och för den till lägre än inköpspris försålda provianten m. m. bestridde öfversten dwemot fortfarande, åberopande att förvecklingarne egentligen orsakats genom länsstyrelsens uraktlåtenhet att i det till kronobetjeningen aflåtna exemplaret af marschrouten utsätta den i öfverstens pro jekt dertill bestämda tiden för regementets utryckning från nattqvarteret — anseende öfversten derjemte att konungens befallningshafvande borde få vidkännas de förluster, som genom dess felaktiga förfarande drabbat såväl kronan som enskilde. Krigshofrättens den 7 sistl. Mars meddelade utslag innehåller hufvudsakligen att, ehuru af den icke bestridda berättelsen om förloppet vid det mellan kronofogden Berg ström och öfverste Wästfelt skedda samtal Suppenbarligen framstår att hr öfversten dervid icke iakttagit det lugn och den hof samhet som vederbordi4 — likväl och då äfven af samma berättelse lika uppenbar: är alt öfverste Wästfelt icke vid tillfälle: kronofogden motsagt eller gifvit honon smädliga ord — och då hr öfverstens klegan hos länsstyrelsen destomindre kan ap ses alldeles obefogad, eller gjord i afsig: att kronofogden inför hans förmän oförtjen: förklena och nedsätta, som konungens be fallningshafvande uti dess med anledning deraf meddelade utslag, hvilket kronofogder låtit emot sig vinna laga kraft, funnit sig föranlåten tilldela honom en allvarlig varning för bristande nit i tjensten — så ogillades krorofogdens berörde angifvelse, och blef öfverste Wistfelt från ansvar i denna de! af målet befriad. Från kronofogdens fn kande om godtgörelse för sin inställelse hrs konungens befallningshafvande och vid trigsrätten samt för sina besvär och kostna den i öfrigt i målet frikaliades öfverste Wästfelt äfven. Beträffande de af länsman Jonsson mot öfverste Wämfelt angifna förse.lser. så bötfälldes öfversten för det stt han under tåg med smädeord öfverfallit i tjensten stadd kronobeitjent till 20 daler, för sabbsate brott 10 daler, samt för svordom å sllmär väg 5 daler — allt silfvermynt — hvarjemte öfversten ålades godtgöra dels Junssons kostnader och besvär med 129 rdr 94 öre, dels vittnenas inställelsekostnad vid krigsrätten. Hvad slutligen angick öfverste Wäst felts vägran att mottaga medel af de för regementets behof upphandlade proviantoch furageringsartiklar, så fann krigshofrättens pluralitet (krigshofrä::ens enda juridisktbildade ledamot, tillförordnade krigshofrätterådet grefve Posse var nemligen i detta fall af skiljaktig mening) på anförda, och som det vill synas mycket svårsökta och än mera oklara skäl, rättvist frikalla öfverste Wästfelt från skyldigheten att ggdtgöra kronan den förlust som med 83 rdr 53 öre uppkommit derigenom att en del sf provianten vid Keddabo (515, portioner) blifvit till lägre än inköpspriset å auktion försåld; hvaremot och i afseende på öfverste Wiäsifelts vägran att mottaga den öfriga provianten — hvilket förfarande ogillas — han förpligtades godtgöra kronan genom provisantens