Aftonbladet – 9 oktober 1862, sida 3

sökning och laglig Dbeiran, så förordnade länsstyrelsen att handlingarne i målet, till den åtgärd omständigheterna kunde föranleda, skulle till justitiekanslersembetet öfverlemnas. — Slutbgen föreskref länsstyrelsen i oftanämnde utslag, på landskontorets yrkande, att, då öfverste Wästfelt, som af det för regementets behof under marschen till Axevalla, på grund af chefsembetets förslag till marschroute, upphandlade parti proviant och furage, vägrat att i Keddabo . mottaga provianten och å Axevalla både provianten och fursget, måtte förpligtas godtgöra kronan ej mindre den sedermera genom de icke emottagna varornas försäljning till un derpris uppkomna förlusten 355 rdr 45 öre, än äfven den leverantören tillerkända hyresersättning 20 rdr, handlingarne jemväl i denna del af målet skulle till justitiekanslersembetet öfversändas för åtals anställande mot öfverste Wästfelt. . Sedan, i anledning häraf, en vidlyftig skriftvexling först blifvit förd inför nyssnämnde embete, dervid öfverste Wästfelt på det bestämdaste förnekat att han på något sätt mot Bergström och Jonsson re sig — ehuru angifvelsen i denna del af fyra i orten kända personer vitsordats — och öfverstens förfarande att vägrs mottaga provianten och fouraget icke af de skäl han derföre anfört fanns nöjaktigt förklaradt; så uppdrogs krigsfiskalsembetet att så i ena som andra fallet mot öfverste Wästfelt inför krigshofrätten anställa åtal. Vid derefter företagen undersökning inför Elfsborgs regementes krigsrätt styrktes angående be skaffenheten af de Jonsson utaf öfverste Wästfelt tillskyndade förnärmelser: att Jonsson den 13 Juni 1858 kl. mellan 3 och 9 ! på morgonen iklädd uniform ankommit till I keddabo och, enär regementet icke ännu dit anländt, begifvit sig åstad att möta det,samms, hvarigenom ådagalades att öfver,stens uppgift till konungens befallningshafI vande att länsman Jonsson icke varit regementet till mötes vid Keddabo befanns sanningslös; att länsman Jonsson å vägen mellan Keddabo oeh Wästorp sammanträffat j med öfverste Wästfelt, som kommit ridani de; att öfversten under en svordom betygat (till närvarande ak att provianten icke ! skulle mottagas vid Keddabo; att öfversten vid Jonssons ankomst satt sporrarne i hästen och i vredgad sinnesstämning ridit Jonsson till mötes och frågat: PÄr du länsIman? samt då han derpå erhållit jakande I svar, benämnt honom Sfähundt eller svinhund?, och vidare utfarit i svordomar och otidigheter, såsom t. ex.: tJag skall lära dig din förbannade fähbund4 — är du länsman, så skall du passa på dig, fähund — du I skall få sofva dig fullsöfd i sex månader? i — har du ej Ilandshöfdingess hungörelse att rätta dig efter? m. m. dylikt, vilka ut: låtelser under tiden ofta upprepades. Det nu anförda togo de personer, hvilka Jonsi son tillkallat som vittnen, på sin ed; hvaremot de af öfverste Wästfelt åberopade vittnena (otfieerare vid regementet) framställde bans yttranden i vida mildare, icke förnärmande ordalag. Ett af dessa vittnen, som varit tillstädes vid samma tillfälle som ofvan anförda yttranden skulle hafva fallit, intygade till och med att länsmannen väl fått förebråelser för det han icke varit påpasslig, men ingatunda blifvit af öfversten oqvädad. I afseende på kronofogden Bergström uppi lystes att han väl inträffat vid Keddabo senare än regementet, men före den tid som i marschruten för regementets inträffande I der varit utsatt; att regementet från förra nattlägret uppbrutit kl. ett, i stället för kl. fyra på morgonen; att den tidigare ankomsten till Keddabo deraf varit tföranledd — hvilken omständighet kronofogden icke kunnat förutse, belst han icke blifvit om det tidigare uppbrottet underrättad, utan ställt I sin ankomst enligt den tid, som med tågI ordningen öfverensstämde. För öfrigt medgaf öfversten att han väl möjligen, under förebråelsernä derföre att kronofogden kommit för sent, kallat honom ni, men att deri desto mindre låg någon förnärmelse, som detta ord äfven af högt ne personer varit föreslaget stt såsom allmänt tilltalsord begagnas?. Beträffande förhållandet med provianteringstvisted, så upplystes att den blifvit föranledd å ena a af öfverste Wästtelts nit för truppen och å sndra sidan genom länsstyrelsens begångna försumlighet, för hvilken dock den underordnade kronobetjeningen fick bära hundhufvudet, som man plär säga. På chefsembetets reqvisition hade nemligen proviant af kronofogden anskaffats, i Keddabo 1031 portioner och 10 rationer och ett lika stort qvantum vid Axevalla, till ett sammanräknadt belopp at 768 rdr 61 öre. I anseende till förmodad starkare värma längre fram på dagen hade öfverste Wästfelt låtit regementet uppbryta kl. 1, i stället för kl. 4 på morgonen, hvarigenom Egen ankom till Keddabo omkring kl. 9 f. m. Länsstyrelsen hade emellertid uraktlåtit att på det exemplar af marschrutan, som tillsändts kronofogden, anteckna att regementet efter chefens förslag skulle från nattqvarteret uppbryta kl. 4 i stället för kl. 6 f. m., som med tågordningen är öfverensstämmande, och dertill kom att regementet, såsom ofvan nämnts, afmarscherade tre timmar tidigare än marschrutan angifvit och fem timmar tidigare än tågordningen föreskrifver, hvarom allt kronofogden icke blifvit underrättad och ej heller kunde hafva någon aning. I kronofogdens kl. half 11 f. m. inträffade ankomst till Keddabo låg således icke pågon försumlighet å hans side, och den skrapa för bristande nit i tjenstenX, hvilken länsstyrelsen tilldelat honom, var påtagligen orättvis. Fastän regementet ankom flera timmar tidigare till Keddabo än bestämdt var, och änskönt öfverste Wästfelt genast erhöll underrältelse om att provisnten derstädes var t:11 Bnnandaa NanNnovinArda han mtan att aft a RS RR AD KR DE RAR RN ÅN GÖ AL -—