Aftonbladet – 9 oktober 1862, sida 2

vorths reffingssätt. Dess tyngd var 190 svenka centner, desslängd omkring 12 fot oeh kalivern 120-pundig, fastän den med fullkomlig säkerhet kunde laddas med dubbelt detta skott. Kanonen ställdes på en platform, 900 nar från Warrior-taflan, 600 alnar längre in det hittills i Shoeburyness försökta afståndet för genomträngandet af en så betydig massa jern och skeppstimmer. På 1 inars afstånd riktades äfven den stora Horsalleller Mersey-kanonen mot samma tafla. Läsaren torde minnas, attskottet från denna kanon sista gången på 300 alnars afstånd rängde genom jerntaflan, gjorde ett stort hål midti taflan samt krossade allt bakom denna. Den tafla på hvilken man sköt, var ny och särskildt gjord för dessa experimenter, U fot lång och 15 hög, men förfärdigad efter samma princip som den gamla — nemligen med 4, tums jernplåtar och 18 tums teakbjelkar, och innanför en jernskena af 3 tums tjocklek, — stödd af massiva upprättstående jernstänger med ett afstånd af 18 tum mellan hvardera. Det första skottet aflossades med en laddning af 23 (eng.) I krut och en kula vägande 123 q och kanonen hade en half grads elevation. Den träffade taflan nästan en tum från den hvita fläck, på hvilken den var riktad, och i det ögonblick då kulan träffade, framsprang en ljusstrimma, liksom om en kanon blifvit aflossad äfvem från taflan. Kulan gick helt och hållet genom jernplåten, söndersplittrade timret derbakom i småbitar och träffade en af de vertikalt stående massiva jernstängerna, hvilka hon ref midtitu som en bit papper, i det hon slungade bultar och nitnaglar åt alla håll. Kulan gick likväl ej genom taflan, utan satt qvar inborrad i timret, medan dess tilllattade hufvud stannade mot den sönderrutna formaten en. Men den gönderbrytning kulan åstadkom var mycket värre än om hon blott trängt igenom. Det var en söndersplittring i tusen stycken och ej något hål, och den inre jernklädningen var bugtad och bruten på många ställen, så att, om det varit ett verkligt fartyg, ett sådant skott i vattengången skulle gjort en läcka, som ej kunnat tillstoppas. I afseende på dessa skotts verken på. jernfartyg var experimentet afgörande. Ett sådant skott mot ettträfartyg skulle ha gått igenom båda sidorna, åstedkommit ett litet hål och gjort ringa skada; men jernet erbjöd, utan att skydda, ett ämne för att göra riter JEN om den träffade under vattengången, till ohjelplig skada. Det följande experimentet gjordes med en bomb med 7 E:s krutsats. Hela tyngden af denna projektil var 131 och den aflossades på samma håll och med samma elevation med en krutladdning af25 E. Verkan af detta skott förvånade en och hvar. Det föregående skottet med vanlig kula på 900 alnar var för Whitworths-kanonen ingenting utomordentligt, men det ansågs nästan vara omöjligt att på samma håll få en bomb genom taflan. Men bomben gick fullkomligt igenom allt och sprang sönder, då han mötte det sista motståndet af den inre jernklädningen, som alldeles sprängdes af explosionen, i det denna för ett ögonblick antände timret bakom, som stödde taflan, och kastade omkring spillror af bomben, hvilka, om det varit å Warrior, skulle hafva råkat midtibland besättningen. Detta experiment med bomben ansågs derföre i afseende på dess genomträngande kraft så tillfredsställande, att inga vidare försök gjordes dermed, och profven fortsattes nu med Horsfallkanonen på 1200 alnar emot de oskadade ställena å samma tafla. Det första skottet från Horsfallskanonen med 74 krut och en 275 :s rund kula gick först i marken och träffade sedan tio eller tolf fot till venster om jerntaflan, som kulan ej råkade. Kanonen omladdades och kulan gick åter först i marken omkring 40 fot från måltaflan, ricochetterade med en liten stigning och slog mot en oskadad plåt. Här borrade hon ett ofantligt hål, splittrade timret och sönderbröt. den inre klädnaden, hvilket, om det varit ett fartyg, skulle gjort en farlig läcka. Det tredje skottet åter råkade alldeles icke taflan; och det fjerde och sista räddade endast kanonens nu betydligt minskade anseende, genom att träffa det öfversta hörnet af taflan, hvilket det söndersplittrade. Denna kanons oduglighet på ett sådant håll blef derföre lika obestridligt bevisad som den Whitwortska kanönens framgång. Man ville derföre nu endast se till, om de jernplåtar, på hvilka man skjutit, hade sin rätta motståndskraft Detta försök gjordes på 300 alnars afstånd med den gamla slätborrade 68-pundaren, och djupet af den inskärning, som denna projektil ad visade genast att plåtarne ingalunda hade så stor motståndskraft som de, hvilka betäckte den gamla Warrior-taflan. Metallen var ytterst skör och spröd. cMed dessa så tillfredsställande resultater för och emot, säger Times, afslutades exerimenterna för dagen, för att utan tvifvel ter förnyas med en mycket tjockare och starkare tafla, hvilken i sin ordning kan vinna en seger af kort varaktighet öfver kanonerna. Sålunda vacklar från vecka till vecka den allmänna meningen och äfven våra vetenskapliga myndigheters åsigter mel