ser på den ännu längre, så inbillar jag mig att jag åter är vid Vauxhall Walk!4 auxhall Walk! Dessa tvenne ord sade mrs Lecount att hon var nära ännu en upptäckt. Hon såg åter i hemlighet på klockan. Endast tio minuter återstodo innan mr Bygrave vore att återvänta och hvilken som felat af dessa minuter kunde hans nidec vara hemma. Försigtigheten varnade mrs Lecount att gå innan faran blef ännu större. Men nyfikenheten höll henne ännu fängslad på stället och faf henne mod att dröja tills timman var full. Hennes intagande leende började blifva litet hårdt, då hon varsamt lurade sig in i mrs Wragges förtroende. Ni har då något plågsamt minne af Vauxball Walk? nde hon med den mildaste och mest deltagande röst, som var henne möjligt. SEller är det kanske snarare något obehagligt minne af den sista gång, då ni såg er niece med denna klädning?4 sSista gången jag såg henne med dent, sade mrs Wragge, i det hon sjönk ned på en stol och började häftigt darra, var då jag hade varit ute och handlat och fick se spöket. Ett spöke!4 upprepade mrs Lecount, i det hon med en behagfull åtbörd af häpnad ihopknäppte sina händer. Ack, bästa mrs Bygrave, förl.t att jag plågar er med mina frågor. Finns det verkligen nåot eådant i verlden? Hvar såg ni det? id Vauxhall Walk? Berätta — ni är det första fruntimmer jag någonsin träffat, som sett ett spöke — ack, för all del berätta hur det gick till.? Smickrad af den betydenhet, som hon hastigt hade fått i sin gästs ögon, inlät sig mrs Wragge i en utförlig beskrifning om sitt öfvernaturliga äfventyr. Det lifliga intresse, hvarmed mrs Lecount lyssnade till hennes beskrifning på spökets drägt, på dess lande fart uppför trapporna och på dess försvinnande inne i NS den spända uppmärksamhet, hvarmed mrs Le