Aftonbladet – 8 oktober 1862, sida 2

En balf timme derefter såg hon den punktliga mr Bygrave — såsom hon hade sett honom mänga föregående morgnar vid samma tid — skynda ut genom gårdsgrinden vid Norih Shingles med sina handdukar under armen och vända sina steg till en båt, som väntade på honom vid hafsstranden. Simkonsten var en af de många talanger, hvari kaptenen var mästare. Han roddes ut på ejön vor morgon och tog sitt bad med välbehag i det djupa, blå vattnet. Mrs Lecount hade redan förut sett af sin klocka buru lång tid han använde härtill och hade framnit att vanligtvis en hel timme åtgick från det ögonblick, då han steg i båten, tills han åter satte foten på land. Under dessa morgonpromenader för mr Bygrave, hade hon aldrig sett någon annan af North Shingles invånare lemna huset. Tjenstflickan var utan tvifvel sysselsatt i köket; mrs Bygrave troligen ännu ej uppstigen, och ifall miss Bygrave var uppe så lidigt, hade hon säkert fått en tillsägelse af sin onkel att ännu ej våga sig ut, så länge som han var borta. Faran för att träffa Mögdalen hade under de sednaste dagarne varit det enda hinder för mrs Lecounts inträngande i huset, som hon met all sin uppfinningsrikhet ej hade förmått att uttär ka ett medel emot. En fjerdedels timme sedan kaptenen hade rest, satt hon qvar vid fönstret, uppgörande hvarjehanda förslag inom sig och med blicken mekaniskt riktad på North Shingles — hon satt nemligen och tänkte på hvad hon skulle skrifva till sin husbonde, som kunde ursäkta hennes fördröjda afresa från Aldborough under några dagar — då dörren till det hus, som hon betraktade, hastigt öppnades och Magdalen kom ut på gården. Det var icke möjligt att misstaga sig om