Aftonbladet – 8 oktober 1862, sida 2

förenar 1remligen framför den vanliga en många gånger större snabbhet i expeditio nen, med så stor frihet från typografiska misstag som möjligen kan åstadkommas, enär den omedelbart kopierar det skrifna eller med stilar satta telegrammet. Wetallstilarna, som sättas i en enkel rad, passera nemligen under en kamm af fina metallspetsar, hvilka stå i förbindelse med lika många trådar, och nätt och jemt vidröra typernas tryckyta. På motsvarande station löper under en likadan metallkamm en för ändamålet på kemiskt sätt preparerad pappersremsa. Som elektriska strömmen endast då kan passera när kammens tänder äro i kontakt med typernas tryckyta åstadkommer ban genom sin dekomponerande inverkan på det kemiekt beredda papperet elt aftryck i bruna bokstäfver, motsvarande det satta telegrammet. Genom att i stället för typer använda ett metalliskt papper, på hvilket man skrifvit med ett isolerzende bläck, erhåller man på samma sätt ett exakt facsimile af det nedskrifna. I centern af en af de italienska gårdarne är on vacker trofe egnad åt de män, som öppnat en ny lysande bana ät Italien. Den innehåller hederssvärd gifna åt La Marmora och Vietor Emanuel. Ett af de sednare är en skänk af Roms invånare och har på fästet i rubiner och smaragder inskriptionen: ?Per la independenza italiana!? På trofåns spets är en medborgarekrona åt Cialdini, i hvars front glimrar namnet Gaöla i parvå at rubiner, smaragder och briljanter, så ordnade att de bilda den italienska tricoloren. Men Garibaldi — för honom var der ingen plats i den italienska hederstrofån! Straxt bredvid är en liten pretiös och i arkeologiskt hänseende niärklig samling a! juveler, bland hvilka en gyliene krona med kta perlor från Alexander den stores tid samt tskilliga smycken från Ross forntid, hvilka villna om en arbetsskicklighet, som knoappt står tillbaka för nyare tidens. Ett romerskt toilettskrin, mundus muliebris, som tillhört nåzon förnäm dam, gilver genom sitt rika och iuxuösa innehåll ett begrepp om buru qvin norna förstodo att smycka sig under Roms iysande dagar. Bland annat innehäller det 1 uppsättning af 7 vackra guldringar, en ir hvarje dag i veckan, ett jar örhängen af gu!d och lapis lazuli eamt en så kallad vigsel-brocehe? med den för profana öron n0g klassiska inskriptionen: Ubi tu Cajus, ibi ego Caja!? Möbeltrofen består af många utmärkta artiklar och isynnerhet i ögo: en fallande äro de vackra mosaikarbetena svmt flera alnar höga kandelabrar af agath och alabaster. En skänk of italiensk ck är påtecknad det enorma priset af 10,800 rdr, utan att jag rätt kunnat komma underfund med hvad det är som ger den ett så ovanligt värde. Alt Italien med Rom i spetsen skulle utmärka sig genom en mängd vackra bildhuggeriarbeten var naturligen hvad hvar och en förväntade. Rom är af gammalt en plats, till hvilken alla länders skulptörer valifärda. Vatikanens och Kapitoliets ej mindre än privata samlingar i och omkring Rom lemna rika tillfällen till studium a! antikens mästerverk, och tillgången på Carraraoch annan marmor är öiverflödande. Hvad Rom utstälter är också för det mesta arbeten af främmande länders konstnärer. och om dessa toges bort, skulle det svårligen kunna mäta sig med det öfriga Italien Före inträdet i den öfvertäckta romerska gården finna vi dels omkring denna, dels i centralavenyen en massa af maricorarbeten. En stor basrelief föreställer Pharaos uodeigång med gin här i Röda Hafvet. Den är mejslad ut af en enda ofantlig marmorplatt, som väger ej mindre än 70 skeppund. Byster af Vietor Emanuel och Cavour samt en uttryckefull staty af Garibaldi uppmärksammas väl hufvudsakligen för det intresse man fäster vid de afbildade personligheterna. Deremot är i centralavenyen uppfördt ett litet tempel i antik stil, inneslutande fyra statyer, nemligen en Venus, en Pandora och en Cupido af engelske skulptören Gibson samt Zenobia af amerikanaren Storey. Kring dessa trängas dagen igenom de besökande. gestikulera och disputera. En gör fula grimaser, en annan hirelar sig af förtjusning medan återigen en tredje ser sig villrådigt omkring för att af andras miner hemta en ledning för sitt omdöme. Saken är den. att Gibsons statyer äro kolorerade, och hvarken publik eller artister hafva ännu blifvit fullt ense med sig sjelfva, huruvida denna nyhet är smakenlig eller ej. För egen dei anser jag det svårt att från objektiv ståndpunkt fälla ett omdöme i denna stridsfråga och tror det vara bäst att entvar rådfrågar sin egen smak och ger akt på det första inrycket. Innan jag sett dessa statyer trodde ag verkligen att hvarje försök att genom solorering gifva större uttryck åt en marnorbild endast skulle väcka föreställningen ;m ett hyckladt lif cch således hafva en (ekt motsatt den afsedda. Men numera ir jag af en annan mening och finner ett stort nöje i att betrakta dessa konstproduker. Koloreringen är dessutom så lätt och sparsam, att den ej drager uppmärksameten bort från det vid skulpturarbeten vä:endtliga, nemligen formernas harmoni och skönhet, cch det har tvifvelsutan ej varit len lättaste uppgiften för konstnären att vid soloreringen träffa ett lagom. Hvad man iock har grundadt skäl till att anmärka mot venne af bilderna, nemiigen Pandora och spido, är färgläggningen af ögonen. Det ir mer än märkvärdigt att konstnären kunVESTRE ANETTES