Aftonbladet – 4 oktober 1862, sida 3

en opartisk läsare måste finna, ieke göra anspråk på att vara ett litteraturhistoriskt arbete af någon större betydenhet; dertill saknar det både djup i årigter, grondligt kältstudinm och utfö Såsom Inledvivg? kunde det möjlig seru, Om ej arbetet stundom röjde en så starkt polemisk tendens och i fali det med större omständlighet behandlade det egentligen vigtiga. Nu har förf. synbarligen haft alltför brådtom att få boken färdig och derföre dels blott lösligt vidrört många framstående författare, dels alldeles förbigätt sådana. Dertill komma nu, som rec. ofvan sökt visa, skefva och förhastade omdömen, oriktiga uppgifter m. m. Med ett ord: arbetet kan rätt gerna tagas i hand som en lätt läsning för att fördrifva en sysslolös stund; det är ledigt skrifvet och förf. är intresserad för sitt ämne, utan att dock alltför mycket fördjupa sig deri; han säger er sin mening en smula kort och ogeneradt, samt räsonnerar gelegentlich4 öfver ett och annat, som ligger honom om hjertat: och i allt detta låge intet ondt, om icke arbetet vore det första i sitt slag, skrifvet hufvudsakligen för en dansk och norsk publik, och eåledes lätt kan grundlägga en hel mängd skefva och oriktiga föresiällningar om vår litteratur, dem det sedan icke skall bliså lätt att utplåna. Rec. har derföre känt s:g uppfordrad utt åtminstone å egna vägnar inlägga en protest mot arbetet, till hvad kraft och verkan det vara må. För öfrigt erkänner rec. villigt, att förf. mångenstädes här, liksom i sina förut utgifna skrifter, ådagalägger ett ganska fint kritiskt sinne, mycken förmåga af framställning och ett varmt nit för litteraturens höjande och förkofran. Rec. slutar derföre med den önskan att förf. allt mera måtte utveckla dessa goda egenskaper och bemöda sig om att med dem förbinda ett grundligare studium af sitt ämne och ett mindre af förutfattade meningar bestämdt bedömande af litteraturhistoriska personligheter. —rPFn. — Rättegång om eftertryck. En intressant rättegång förekom den 16 dennes inför kriminaldomstolen i Berlin. På bokhandlaren Julius Abelsdorffs i Berlin förlag utkom år 1860 ett arbete med titeln: Vertraute Geschichte des preussischen Hofes und des preussischen Staates, och bokens författare betecknades endast med namnet Arnim. Bokhandelsfirman Hoftmann komp. i Hamburg har nu ingifvit en skrifvelse till generalprokuratorsembetet i Berlin med uppgift att denna bok var ett partielt eftertryck af ett utaf dem år 1851 utgifvet, af doktor Vehse författadt historiskt arbete med titeln :Geschichte des preussischen Hofes, des preussischen Adels und der preussischen diplomatie. Den litterära föreningen af sakkunnige män, åt hvilken båda arbetena öfverlemnades till granskning och jemförelse, bekräftade denna uppgift och yttrade i ett utförligt motiveradt utlåtande, att större delen af den Abelsdorffska boken dels var ardagrannt afskrifven ur Vehses bok, dels innehöll alldeles obetydliga och oväsendtliga förändringar och modifikationer af denna. På grund af etta utlåtande väcktes nu åtal mot Abelsdorff. Han uppgaf en doktor Kretschmer i Leipzig såsom bokens författare, påstod att han gifvit denne i uppdrag att lemna ett originalarbete, samt förnekade sig ha haft kunskap om att Kretschmer begagnat Vehses bok för sitt arbete, hvarföre han bestred ansvarspåståendena. Generalprokuratorn genmälde att detta är alldeles likgiltigt, och att det är hvarje utgifvares sak att före utgifvandet göra sig underrättad huruvida han, såsom här var fallet, genom ett arbetes tryckning förnärmade andras rätt. Men då just detta enligt de sakkunnige männens ofvannämnda utlåtande skett, måste han äfven drabbas af lagligt straff, hvilket föreslogs till 150 thaler böter. Kärandenas ombud anmärkte bland annat, att den tilltalade skickat Vehses bok till Kretschmer, för att af honom begagnas, och således icke beställt något originalarbete, hvilket äfven deraf bevisades, att han blott utbetalat 3 , thaler pr ark i honorarium åt doktor Kretschmer. Att han utsatt namnet Arnim såsom författarenamn å boken, förklarade ombudet sålunda, att den tilltalade velat inbilla allmänheten att afl. ministern Heinrich von Arnim vore bokens författare. Domstolen förklarad2 Abelsdorff skyldig och dömde honom till 150 thaler böter eller tre månaders fängelse, samt påbjöd att de återstående exemlaren af boken (med undantag af sista arket i de delen) skulle förstöras, hvarjemte det lemnades bokhandelsfirman Hoffmann komp. öppet att genom civil rättegång göra sina ersätt ningsanspråk gällande. — La diplomatie Venetienne; dapres les rapports des ambassadeurs Venetiens gar Armand Bacchet. Paris 1862. Ett högst intressant verk, hvartill förf. som källor begagnat de rika skat: ter, som förvaras i de venetianska och florentinska arkiverna, Republiken Venedig utsåg i allmänhet till sina sändebud vid främmande hof de i statens värf mest bepröfvade statsmän; och det ålåg dessa att, utom de vanliga täta depe scherna, vid återkomsten afgifva en fullständig berättelse inför regeringen öfver allt anmärkningsvärdt under hela deras embetstid. Man finner här de mest trogna och med den finaste pensel utförda skildringar af XVI:e och XVII:e seklens regenter, Carl V, Filip II, Elisabeth. Cromwell, konungarne af Frankrike, påfvarne BV Hungersnöden i Finland. Finska tidningen Suometar anställer en beräkning öfver den nu i norra Finland hotande hungersnödens storiek och kommer dervid till följande resultat, dervid iffrorna äro tagna från folkmängdsförhällandena för PET EO AV VP SA AINA I BAS. SICISEE SE tings ine Vane SE