Aftonbladet – 4 oktober 1862, sida 3

ANOS SNR. RR Jä Av RAA RE nan af Lambeth är emot ej blott rören, utan äfven Nilvattnet. Det är ett välbekant faktumX, säger hon, att förtätad luft upplöser sig i en ren vätska. Hvarföre dricker folket då ej luft? Det finnsingenting mera uppfriskande, ingenting renligare än luft, och det hedrar icke vår tidsålder att vi ej för länge sedan lärt oss lefva blott af luft.4 (Hör! hör!) Från ministerrinne-bordet anmärkes derpå att silfverrören mellan Nilen och London nu en gång ligga der och att kostnaderna blifvit godkända af båda husen, hvarefter man låter saken falla -och huset ajournerar oy Vi vända oss till underhuset. Der äro damerna sysselsatta med budgeten, och vi erfara af deras förhandlingar till vår största tillfredsställelse att det ännu finns tunga skatter och statsbrist. Den gamla engelska skulden är tyvärr fullkomligt betald, men deröfver behöfver man ej bli förskräckt, ty man gör pya skulder och ger långifvarne tio procent. För att betäcka statsbristen, föreslår finanesministerinnan nya skatter och förordar dem med qvinlig talförhet. Fru talmanska, så börjar hon, Satt begynna med tar jag mig friheten att fästa er uppmärksamhet på en hostskatt. I ettostadigt klimat, sådant som vårt; bostas mycket, och lägga vi en skatt af 2 shilling på hvarje hosta, som behöfver läkarebehandling, så er hålla vi årligen omkring 150,000 . Den böflighetsskatt jag rekommenderar hos underhuset, skulle drabba såväl de vanliga bugningarne som dessa rörelser, som ej kunna närmare betecknas, hvilka vid presentationer vid hofvet och vid sndra stora tillfällen äro öfliga. Af denna skatt väntar jag mig 120,000 årligen. Jag kommer nu till sångskatien. Att sju gandet är en lyx skall lika litet kunna förnekas, som att denna lyx på ett förskräckligt sätt tagit öfverhanden. Om vi förbjuda hvar och en att sjunga, som ej för hvarje föredrag af en säng löser och med en shilling betalar tillståndsbevis, och om vi för hvarje medverkan i chör fordra 2 shilling, så taga vi lätt in 150,000 . Nästa skatt föreslår jag ogerna, ty den angår en för vårt kön oumbärlig frihet. Om jag det oaktadt står fast vid en eqvallerskatt, så sker det blott, emedan jag hyser det tö-troendet till vårt köns beredvillighet till uppoffringar, att detta fördyrande af en ljuf vana skall ursäktas genom vår dåliga finansställning. Jag föreslår också endast 6 pence för hvarje särskildt fall, då det gäller den goda nästans skinn, och anser mig dock kunna lofva att denna skatt skall inbringa minst 150 000 . Att väcka förslag om en kattskatt faller sig ä!ven tungt för mig. Men om vi antaga att det ensamt i denna stad finnes 100.000 kattor och lika många kattungar, så skola vi, om 10 shilling beräknas på hvarje, årligen erhålla inemot 100.000 , och detta höga belopp ursäktar sjelfva skatten. Det är ej vår afsigt att lemna den sanna förtjensten belönad, tvärtom önska vi att alla de kattor förbli skattefria, hvilka i råttpolisens berättelser särskildt omnämnas och berömmas för sin verkssmhet. Den följarde skatten, den som skall läggas på kärleksbref, behöfver ingen ursäkt. Kärleksbref äro för närvarande all mänt i bruk, intet, giftermål kommer till stånd utan åtminstone ett sådant, och den kärleksstämpel, vi föreslå, skall ej inbringa mindre än 120,000 . Mustascher ha visserligen blifvit ett lefnadsbehof, men en beskattning å desamma skall dock ej blitryckande, då i medeltal på hvarje familj blott ett par mustascher förekomma, hvilka hädanefter skola skatta 2 pence stycket. Ministeren har äfven för afsigt att taga 80,000 f i skatt af personer, som sjelfva säga sig vara fattiga. Om 1 besinnen huru ofta en fattig kusin, en fattig brorseller systerdotter, som beder sina släögtingar om understöd, erhåller svaret: ?Min Gud, vi ha ju sjelfva ingenting, så skolen 1 icke finna osannolikt att den nyssnämnda eumman skall uppnås. Knuff och puffskatten, med hvilken jag i dag slutar, skall isynnerhet drabba vår aristokrati. Det tinnes åtminstone 800.000 förnäma, som göra sig ett nöje af att kvuffa och puffa sina tjenstepigor, kammarjungtrur, betjerter och ridknektt.r. I kunnen deraf finna bu:u indrägtiga de af oss föreslagna knuffoch pullyqvivesserna skola bli.? Alla skatterna antagas, tjock är det ej idel komplimenter ministerinnornas bänk får höra. Isynnerhet angr:pes skatten på sparlakanslexor häftigt, och man lägger ministeren på hjertat, huru tungt den skall drabba dessa de olyckligaste af alla bustrur, hvilka ha mycket ohörsamma män. Man framdrager äfven att en karl he!t nyligen hungrat ihjäl i London. Då man hvälft ett glastak öfver London, dagligen eldar catorna och årligen betalar en million till harmhertiga systrar, så borde ett dylikt fall icke mera förekomma. Inrikes ministerinnan vederlägger de slutsatser, man vill draga af detta enstaka fall. Det eger sin riktighet att en karl hungrat ihjäl, men ban ville dö, stängde in sig 1 sin boning och sköt på de barmhertiga systrar, som ville komma honom till hjelp. Han var den siste aristokraten och sökte af falsk blygsel döden. I samband med denna händelses omnämnande uppstår en allmän debatt om helsotillståudet i London. Mistress Trimmer oroas öfver att på sista veckan, enligt hvad statistiska byråns berättelse visar, 24.000 snutvor förekommit och nysningar inträffat icke mindre än 5.000 000 gånger. Hon upplyses likväl om att detta tillsiänd är gynnsamt, ty i motsvarande vecka det nästförflutna året hade det nysts eu tjerdedel till så mycket, och medeltalet for de sista fyra åren visar ett en åttondedel starkare nysande. På en ännu allvarligare förebråelse måste ministerinnorna bi svaret skyldiga. Det eger tyvärr sin riktighet att fortfarande 20.000 liktornar komma på 50.000 tränga par skodon. Hvatill gegnar en regering, om ett så fasansvärdt tillstånd kav fortfara? Från de inre ungelägenheterna vända vi