Aftonbladet – 2 oktober 1862, sida 3

ter, hvilka i anseende till den publicitet de redan vunnit och den verkan de allmänt gjort, icke kunna undgå att snart komma till prinsens af Augustenburg kännedom, samt i anseende till det stora och högst fördelaktiga begrepp jag fattat och bibehåller om denne furstes personliga egenskaper och karakter, alldeles oförenligt och omöjligt att han skulle lemna sitt bifall, hvarför, samt dessutom under åtanke på den våda, som ett afslag från honom otrifvelaktigt för fäderneslandet kulle medföra, jag nu mera beklagligen finner mig föranlåten att för honom qväfva min röst, då icke mina önskningar kunna uppfyllas. Af dem, som bland de föreslagne sedan återstå, finnes äiven enligt min öfverty gelse ieke någon annan, som kan komma iätanke, än prinsen af Pomte Corvo, och det blir så ledes på honom, som, i förening med de flera herrar, hvilka redan för honom yttrat sig, jag nu aflemnar min röst. Grosshandlaren Arfvridson anförde följande: Då hemliga utskottet är af K. M. sammankalladt för att erhålla nådig del af de med tronföljarevalet relative händelser, som sedan utskottets sist fattade beslut inträffat, och öfver dem lemna sitt underdåniga yttrande, är det med åberopande af hvad mitt sednaste underdåriga pr innehåller, som jag får tillägga ande: Det har ingalunda unåfallit min uppmärksamhet att den at hr J. A. Fournier till fans excellens m. m. baron v. Engeström gjorda samt utskottet meddelade framställning saknar en så rigoureuse officialit som kan fordras, om man uti andra, än mål af denna beskaffenhet, skulle dertill lemna attention, Men då politiska affärer och isynnerhet de, hvilkas ytterligare förtydligande skulle i högsta grad kompromettera eu kabinett, sum minst af alla lärer vilja exponera sig derför, äro härifrån ett decideradt öndanta k och franska regeringens relationer samt anledningar till denna varsamhet äro öfverfiödigt kända, kan man ej vänta, mindre pretendera franska kejsarens mening och önskan om print Ponte Corvos väljande till tronföljare i Sverge mera påtaglig, och jag tror mig finna, vid sammanförningen af de från olika sidor framkomna och liksom meå hvarannan beslägtade anlednin gar, fullt skäl till min öfvertygelse utt br Four niers mission är af kejsar Napoleon både känd och tillåten, samt att ingen intrig står dermed i minsta gemenskap. Har jag förr trott mig ega grund befara, det prinsen af Auvgustenburg möjligen torde vägra att antaga svenska nationens vokation, så gär denna fruktan numera hos mig till full vissket Det är knappt tänkbart att prinsen af Augustenburg skulle vilja möta vår möjliga önskan, di han märkcr sig vara rival med en man, påtag ligen gynnad af kontinentens mäktigaste monari och hvars välvilja mot detta vike han läu fianer är oundgönglig för dess tillvarelse som stat. — Skulle äfven denna talande omständighet 1örbigås, finner jag likväl stöd för min tanke uti des: svar å konängens bref, och hvilket svar tydligen äger, att dess nekande bestämmes af underrät elsen, det konungen af Danmark, dess herr svåger, med kejsar Napoleons samtycke, uppträdt som sökande till tronföljden. Dessa sammanlagda orsaker grunda mitt beslut att Sertaga mit vilkorliga och underdåniga tillstyrkande om hertigens af Augustenburg före: slåensle till tronföljare, såsom oförenligt med förhållanden, födda af sednare och förändrade ställningar. Då denne prins således skiljes från det rum jag i mitt förta underdåniga anförande vilkorligt lemnat honom, framställer sig ingen värdiare kompetent dertill an fursten af Ponte Carvo. enne herres personliga och sedan många år uti särskilda förhållanden kända samt beundra: de goda egenskaper, kejsar Napoleons vänskap för honom i sam and med denone höge herres ej misskänneliga håg att se prins Ponte Corvo på svenska tronen, min konungs och mina medborgares gamfälda och tydliga önskan bestämma mig att med öfvertygelse och underdånigst framställa prinsen af Pouie Corvo som kandidat till sven ska tronföljden, och att föreslås till val på de vilkor våra grundlagar bjuda. Aningen om det obehagliga intryck, som prin sens af Ponte Corvo val nödvändigt skall göra å en närgränsande stor makt, har jag ej kunnat qväfva, äfvensom min fruktan att följderna derai säkert och först skola träffa det stånd, hvaral jag eger äran att vara en ledamot. — Jag fin ver mig likväl tröstad af den tanken, att vår nådige konung, som med lika värma omfattar alla sima trogna undersåter, i sin vishet söker förekomma verkan deraf så mycket möjligen. och jag skulle finna mig ovärdig det rum, som medborgares förtroende lemnat mig i detta hög lofliga utskott, om någon enskild förmån eller skada kommit hos mig 1 beräkning, då mitt färead existens och sjelfständighet varit i råga. Denna min underdåniga tamke anhåller jag Ivördsammast må finna rum i det protokoll, som från höglofliga utskottet i undercånighet afgår ull konungen. Riddarhussekreteraren Silverstolpe uppläste till protokollet: Sedan ad afgaf mitt förra yttrande i afseende på trönföljarevalet, har en bekymmersam och betydande förändring i sakernas skick inträffat. : ) 1. Hafva meningarna inom riksståndens ledamiter, ivom de få dagar som sedan förfinvt. gätt ifrån en ringare till en så starkt uttryckt skiljaktighet att om hextigens af Augustenburg val ej allenast icke enighet, efter min öfvertygelse, mer står att förvänta, utan ock at 16 sterna för prinsen af Ponte Corso till antalet ökat sig mer än för någon annan till tronföljare ifrägaställd. 2. Häraf följer det skick, art om H. M:t skulle till tronföljare bestämdt föreslå den prins hvars väljande hemliga utskottet förut tillstyrkt. så Jöptes med största cannolikhet den fara, av en helt annan likafullt blefve utvald och en fullkomlig stridighet emellan konung och stän der, i många mål nyttig, när fråga är om prin cipen för de inre statsmakternas jemnvigt, skulle, i ett mål af denna beskaffenhet, när frågan : hög grad är om förtroende till regeringens upp gilter, samt om afseende på regentens tydliger välvilliga önskan, och der man nodgas faml: bland en mängd af oklara skäl, hvilka endas af fyamtiden kunna erhålla visshet, blilva före ÅT badet för upplösningen åf regeringsmaktens an ec seende och kraft inom landet, under de sinnena n I villrådiga riktningar, som vi alla känna, och i för mistningen af dess aktning hos utländsk: .: makter. ft! 3. Har hr Fournierzs hitsändande, så snar d han anses i rätta ärenden stadd, hvilket ha )i nog sannolikheter för sig, när man deymed sam d manlägger det bestämda innehållet af hr Signeul häretiides sednast företedde men äldre bref til il hans excellens statsministern friherre von Enge nn! ström och åtskillige delar af statsrådet fri rI herre Lagerbjelkes förut företedde depescher ; medfört den betydliga förändring, att, i ställe it! för franska kejsarens hittills endast såsom pas ni sift kända tänkesätt, inser man nu en väl i or 7, I yttrad, men i verket bestämd och aktif önskan tt helst det knappt låter sig tänkes hvarken af n prinsen af Ponte Corwo och hertigen af Cador h skulle vågat utan den hemliga kraften af fransk m kejsarens vilja konnivera om denna beskickning Aeller att hr Signeul vågat utan de starkaste ar GC WT rn HÄ MD OLM ot BRL JR rr JR