Aftonbladet – 2 oktober 1862, sida 3

vida vådligare följder än en aecession till densamma, af. hvilken synes böra härflyta, om ej ett vänskapligt förhåtion åtminstone längre t 3 i dess närvänlighet. 9. Fir skritvelse att H.M klighet att, efter sedvare vlifva vid sitt förut yttrade t fursten Fr. i tronföljarevalet, och nu fram af Ponie Corvro välj nde tull hemliga otskottets ofvervägande. En törändring, som visserligen ej binder och H. M. säkerligen ej åsyftat skuile binda någons fria opinionsrätt. men -hvilken i afseende på den i detta ögonblick kanske mer än någonsin nödvändiga enighet emelian konung och ständer, kräfver det högsta betraktande. u. Ar dev Hogst sannolikt, och synes mig nästan gifvei, att sedan den delade tonen inom Sverges ständer och derjemte franska kejsarens bestämda fastän hemliga önskan blifver hertigen af Augustenburg känd, är hoppen om hans acceptation förloradt; att så vida denna förutsättning, den jag grundar både på han: ädelhet och hans klokhet, är riktig. synes ingens val fortare kunna försätta riket i det lugn som följer på ett med hopp om antagande, och med mera eninghet än något annat, fattadt bestämdt parti; oc att under samma förutsättning och med kännedom af hvad jag i mitt förra yttrande förgat att anföra, af den erkänt verksamma fastheten i prinsens af Ponte Corvo personliga lynne, lärer man ej af någon aland de öfrige föreslagne furstar kunna vänta en härdigare och pålitligare kraft till utehållande af så väl alla en mäktig grannes verksamma inflytelser, som af alla förs k till påtvingande af någon annan dynasti än den riksens ständers val godkänt. Sådana äro de skäl, hvaruppå jag härmed får den äran förklara, att om H. M:t i nåder behagar hos rksens ständer till tronföljare föreslå prinsen af Ponte Corvo, så anser jag mig numera, för det allmännas väl, skyldig att detta förslag med min röst understödja; att således, för ett högre ändamåls skull, ej vidare göra gällande min enskilda öfvertygelse om den under många synpunkt r mera omedelbara tjenligheter. af hertigens af Augustenburg val. Jag merar således ej att härmed frångå de skäl jag tillförene anfört, så väl i afseende på högbemälde herre som på prinsen af Ponte Corvo; jag menar blott, att då, i detta mål, enighet emellan konung och ständer kan åstadkor mas; då hertigen af Åugustenburg sannolikt ej vidare skulle mottaga det honsm tillärnade anbud, hvartill hans broders minne och hans egna dygder skulle hafva gjort honom förtjen!; då hertigen-administratorn af Oldenburg af blotta statsskäl ej lärer kunna komma i fråga; då den omedelbara föreningen med sjelfva danska riket aldrig kunnat få min röst; då j g redligen bör medgifva, att om hertigen af Augustenburg bättre Lade vårdat vår frihet, torde prinsen af Pon e Corwo bättre förmå upprätthålla vår sjelfständighet, då en stat icke utan på vilkor af sjelfsändighet någon frihet eger eller behåller; då Sverges sjelfständighet ostridigt icke är försäkrad; och ändtligen, då alitså valet af prinsen af Ponte Corvo, oaktadt sina olägenheter, både nu synes vara det enda att göra och visserligen kan blifva tör Sverge lyckligt, så ställer jag mig icke emot : de nu förändrade omständigheter, hvilkas motarbetande möjligen kunde af erfarenheten bevisas mig hafva innefattat en för mitt fädernesland skadlig obetänksamhet; jag tillstyrker vertom i närvarande ögonblick, priusens af Ponte Corvo utväljande tiil tronföljare, under de uttryckliga förbehåll, att han, vid ankomsten på svensk fonen, bör hatva ofvergått eller genast öfvergå till den rena Evangeliska läran, och att han då undertecknar en ika försäkran med den vår nyss aflidne kronprins tecknade, och gör mig sedan en glädje att hoppas, det detta val skulle. igenom prinsens tilltörene af mig erkända utmärkta egenskaper, kunna göra Sverge en gång så sällt som dess belägenhet med: vifver oc: Europas icke tvifvelaktiga omdöme om hans person synes lofva. Muniligen tillade hrriddarhus sekreteraren den förklaring, det hans mening ej vore att alla de skäl riddarhus-sekreteraren 1 dess votum anfört måtte i betänkandet upptagas Hvilka skäl riddarhus-sekreteraren mente, torde utskot et lätieligen inse. For öfrigt förenade sig riddarhussekreteraren rced statsrådet Adlersparre rörande det mer eller mindre afseende, som bör göras på Fourniers framställning. Sedan utskottets ledamöter så!nnda sig yttrat, öfrerenskommo de att följande morgon till konungen i underdånighet ålgilva deras utlåtande i förevarande ämne. In Fi !em Protocolli. A. C. Kullberg. Justeradt F. Wrede. (Forts. följer.)