Aftonbladet – 2 oktober 1862, sida 3

vell VAnSKrAPlika LalRSeatL 0 HYLIBRA ;BUVI Je hr Fovrniers förhållande en dementi. som, i H än återföra a na t med kont g i då den så tydligen ser; t ko kejsarens tän. ; tt. hvilken den så högt värderar: ; dkommande åter förhoppningen om prinsens j it Augustenburg oltagetnde af ständernas an. ud om det skulle göras), så åberopar jag dei utskottews förra betänkande andragna skäl härtill och anser denna förboppning vinna en ännu större styrka, då dervid bifogas franske:kejsarens nu gifna deklaration, sedan han visste att prinsen af Augustenburg bhfvit sonderad. För öfrigt bekänner jag uppriktit, att, då jag å ena sidan ej finner tillräckliga skäl att återtaga mitt förr afgifna utlåtande, trotsarjag dock någon att i sitt hjerta mera hy-la prinsen af Ponte Corvo än jag. Uppriktigt har jag yttrat, att jag ansett honom ega de största eg8enskaper framför alla de andra tronkandidaterna att göra Sverges lycksalighet, om ej de anförda omständigheter af språket m. m. legat i vägen; och om dessa svårigheter voro undavröjda i mitt sinne, så skulle ingen, eho det vara må, förmå mig genom något motiv, vare sig hvilket som helst, att lemna min röst till någon annan. än denne furste. Om han blir vald till Sverges konung, vare han så väl emottagen i allas hjertan som i mitt, och, vid Gud! han skulle vara den lyckligaste af alla regenter i afseende på sitt folks dyrkan. : Biskopen doktor v. Rosenstein yttrade till protokollet att enligt dess öfvertygelse komma hos de personer, som äro i fråga vid svenska tronföljarevalet, ännu samma förmåner och sam ma olägenheter i betraktande, som då utskottet afgaf sitt sista underdåmga betänkande. Biskopen förnyar yttrandet at den öfvertygelse, att prinsen af Augustenburg, i anseende tillsin obe roende ställning, lynne, språk m. m. vore för Sverge den tjenligaste. Men sådana omständigheter hade sedermera inträffat, som, efter all förmodan, skola afskräcka samma prins. att emot taga svenska kronan, om den honom erbjöds. Kongl. Maj:t sjelf hade funnit anledving att för rationens väl uppoffra sina enskilda böjelser. Allmänhetens röst, och deribland isynnerhet miktärens, hade nu några dagar tydligen förklarat sig för prinsen af Ponte Corvo, som efter all sannolikhet understödjes af franska kejsarens önskan. Om detta allt Få prinsen af Augustenburg ej blifva i okunnighet, och detta måste bestämma honom till ett afslag. Då således biskopen finner betänkligt att i sakernas närvarande skick tillstyrka att Kongl. Maj:t måtte till riksens ständers val ensamt föreslå prinsen af Augustenburg, emedan derigenom ständerna möjligen skulle kunna visa sina tänkesätt i stri dighet med konungens, hvaraf de vådligaste följder och nya bekymmer skulle kunna uppstå, har biskopen tillräcklig anlednraf; att förena sig med statsrådet Adlersparre och till den underdåniga tillstyrkan, att prinsen af Ponte Corvo, antin gen ensam, eller ock tillika med prinsen af Augustenburg måtte blifva af Kongl. Maj:t riksens ständer föreslagen, likväl med det vilkor, som våra grundlagar föreskrifva. Borgmästaren Hallqvist yttrade sig vara, i förklarande af sina tänkesätt, af professorn Wijkman förekommen, med hvilken borgmästaren alltså i alla instämmande sade sig, för sin del, na hvarken kunna eller böra föreslå någon andan än prinsen af Augustenburg till tronfölJare 1 Sverge. De skäl, statsrådet Adlersparre och biskop Rosenstein deremot anfört, trodde borgmästaren kunna motvägas af ett annat i hans sinne mera gällande: Ått då konungen i Panmark af kända anledningar ej kan komma i fråga vid svenska tronföljden, och dir Desagiers och Didelot, enligt kongi. sycnska missionens i Paris sista depesob, fält plikta för deras till för ån för fen:tilile monark tagna beställsamma ; så enär denna sednare händelse, hvilken trofigen redan kommit eller skall komma till prinsens af Augustenburg kunskap, nödvändigt undanröjt eller måste undanrödja hans farhåga för flan cf konungen i Danmark, enda grunen för den förres tvekan att emottaga svenska tillbudet, förmodade borgmästaren att prinsen iaf Augustenburg skulle mera benägen nu än förr i med välvilja och bifall antaga svenska tronföljden, honom uppdragen genom ständernas fria i val. i Riksdagsmannen Anders Andersson Åberg från i Westerbatten anförde: j I Jag kan alldeles icke åberopa mig vara käninare i politiken, ty den lärdom derull hörer har cke valtit min lott; jeg har derför vid detta vigtiga iNlfälle först haft ett underdånigt afseende :på Kongl Maj:ts proposition i nåder till detta itum gilven, och sedan på den upplysning jag af i hrr ledamöterna i detta vigtiga utskott hemtat, i hvarför, enligt förra betänkandet, med allöfreritygelse mitt val faller på org af Angusteniburg. Men sedan Kongl. Maj:t, i dess sednare i nådiga proposition till höglod. utskottet aflemi nad, gifvit en ny anledning till förändring, så har i jag, så väl i underdånigt äfseende derå, som ock ir betråktande af den kännedom jag eger om alltf männa rösten inom mitt stånd, och äfven till nå-gon del af medstånden kunnat inhemta, fannit I nödigt ändra min på förra betänkandet grundade öfvertygelse; ty om utskottet nu föreslår prinsen af Avugustenburg, så hvarken erbålier ban i nuvarande ställning någon pluralitet eller antager anbudet, då icke alla för dess antagande äro böjde, och då skåle dröjsmålet samt förändringen tillikynda vår nåd:ge konung bekymmer och riket sättas i våda; varandes på denna korta anmärkning, som jag numera eger full öfvertygelse att aflemna, min röst på prinsen af Ponte Corvo. Riksdagsmannen Ande s Bengtsson från Örebio. län ingaf ett skriftligt utlåtande, så lydande: En svensk odalman, som från plogen gär att deltaga I de angelsgnaste öfverläggningar vid ett rf te, kan uppträda bland sina medbröder Med. samma redliga tänkesätt, med samma varma känsla för fosterlandet som de; ven hans läge har nekat honom tillfälle att förvärfva de insigter, som böra leda hans steg på en för hovom främmande bana. Då jag genom mitt stånds smickrande förtroende kallades till ett rum bland de herrar och män, som fått sig det ansvariga värt uppdraget att mottaga Xovgh M:ts nådiga medaelande, blagd annat :örande förberedande anstalter till det för åss Och våra efterkommande så vigtiga bestät om tronföljden, kände jag Nit Bgt mitt behof!af upplysning och älade mig den pligten att ej förr a sier nogaste pröfning al andras Vält förständ följa min egen öfverty t ir jr f OM Belser a Det ämne, som nu vigör föremålet för hem I liga utskottets överläggning, har blifvit behand a Jagt efter de anledningar, som hittills förekom a mit, och pluralitetens beslut har synts öfverens e stämma med H. M. konungens nådiga afsigter Utan tvifvel var utskontets förtroende till högst : saliz kronprinsens bror, Re af Augusten burg, rättvisadt al denne furstes dygder och älsk värda egenskaper; minnet af Carl August hud redan intagit till hans fördet och svenska folke 1skulle med glädje hatva burit honom sin tillgif tt venhet såsom ett offer åt den öiskade brodern da. Mn andrå förhållanden hafva inträt tfat. Vår uppmärksamhet och vår förhoppnin a hafva fått en hv rikininvg, och den förändring a som uti allinöpnpa tänkesättet inom ovanligt kol a tid föregått, är för betydande och vigtig att 01 ck nila tvocna doertitt